fredag 18 mars 2011

Är detta hur Sverige behandlar barn?

I nästa vecka planerar Migrationsverket att skicka två barn, 5 och 10 år gamla, till Makedonien. De ska skickas dit ensamma, utan föräldrar, trots att svenska är det enda språk de behärskar.

Detta är enligt mig skamlig och fullständigt ovärdigt ett Sverige vars värden borde vila på medmänsklighet och solidaritet.

Klicka HÄR för att läsa mer och skicka sedan ett argt mail till Migrationsverket.

Uppdatering 110319: Beslutet omprövas

Andra bloggar om:

onsdag 9 mars 2011

Kullen och den magiska kristallen

Med förbundna ögon går du uppför något som verkar vara en brant kulle. Så tolkar du det i alla fall, eftersom vägen utan tvekan lutar uppåt. Promenaden blir allt jobbigare och efter ett tag är det näst intill olidligt.

Då hör du en röst bredvid dig. Rösten erbjuder lindring på din väg. Om du köper en magisk kristall för ynka 100 kronor lovar rösten en garanterat lättare promenad framöver. I vanliga fall skulle du nysa åt sådant trams, men i detta desperata läge väljer du att gripa efter halmstrået. Du tar kristallen i fickan och fortsätter framåt...

Till en början känner du ingen större skillnad. Det lutar fortfarande uppåt och benen värker. Faktum är att det efter 10 minuter känns värre än någonsin. Har du blivit lurad? Tvivlet växer, men än hoppas du på kristallens magi.

Efter ytterligare 5 minuter börjar du känna en märkbar skillnad och helt plötsligt känner du hur marken börjar lutar nedåt. Fantastiskt! Med allt lättare steg skuttar du framåt och alla bekymmer känns som bortblåsta.

Ta en titt på detta diagram. Låt oss säga att diagrammet representerar graden av ansträngning som vår blinda vandrare kände under sin färd. I mitt exempel fick han kristallen vid punkt A, dvs en bit innan den värsta ansträngningen. Han hann börja tvivla, men till slut började vägen ge med sig. Kanske övertygades han till och med om kristallens magiska egenskaper. Hur hade han reagerat ifall han istället fått den vid punkt B eller C? B hade givetvis varit den optimala punkten, men även C skulle kunna fungera.

Jaha, det var väl... spännande. Men du som läser detta börjar kanske undra vad jag svamlar om, eller hur? Låt mig förklara.

Hur skulle vi reagera ifall diagrammet istället för ansträngning representerade symptomen vid ett sjukdomsförlopp och kristallen istället var en behandlingsmetod?

Många av de sjukdomar som vi drabbas av har förlopp som något förenklat beter sig som diagrammet. De symptom som vi upplever är lindriga i början och i slutet, med en topp i mitten. Lutningarna kan variera i grad och tidsrymd och topparna kan vara av olika höjd. Ibland förekommer flera toppar. Men låt oss för enkelhetens skull utgå ifrån ett enkelt och stilrent diagram. Diagrammet kan tillämpas på många sjukdomar och symptom - förkylning, influensa, astmaanfall, urinvägsinfektion, öroninflammation, kolik, magsjuka, allergi, brännskador, migrän, m.m.

Precis som kullen har en karakteristisk topografi har sjukdomar ofta karakteristiska förlopp. Så om vi tar lärdom från kullen och kristallen inser vi att en behandlingsmetod skulle kunna te sig effektivt mot en sjukdom oavsett om den fungerar eller inte.

En metod som påbörjas vid punkt B skulle uppfattas som rena mirakelkuren eftersom förbättringen vore så påtaglig rent tidsmässigt. Även om förbättringen redan var på god väg, som i punkt C, kan man tänka sig att en del av effekten skulle tillskrivas metod.

Punkt A är extra intressant enligt mig. I det scenariot följer en tids försämring innan symptomen börjar gå mot det bättre. Denna försämringsfas är nämligen införlivad i en del alternativmediciner. Försämringen ses till och med som ett bevis på metodens effekt ibland. Inom homeopatin finner vi begreppet förstförsämring som på Alternativmedicin.se beskrivs såhär:

"Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symtom. Därför kan ett botande svar på ett homeopatiskt läkemedel föregås av en viss "försämring" av symtomen, en s.k. förstförsämring. Detta kan alltså betraktas som en önskvärd reaktion: patienten blir till en början sämre för att därefter bli bättre."

Inom healing och reiki talar man istället om healingkriser. Följande finns att läsa på Reikimassage.se:

"Healingkriser kan liknas med att byta ut sitt möblemang. Under flytten ser allt rörigt och fult ut. Smuts och damm dyker upp men efter en ordentlig städning och med de nya möblerna på plats ser rummet bättre ut än någonsin.

På samma sätt är det vid personlig healing. Det kan verka förvirrande och obekvämt innan healingen är klar. När allt åter är lugnt kommer det att märkas att viktiga framsteg gjorts. Bli inte rädd om du drabbas av de beskrivna kriserna. Det är bara tecken på att grundlig healing sker."

Om vi rent hypotetiskt utgår ifrån att både homeopati och reiki är verkningslösa metoder blir det uppenbart hur genialt det är att införa begrepp som healingkris och förstförsämring i de teoretiska grunderna. Genom att vädja till dessa principer köper man sig extra tid samtidigt som klienten försäkras om att både en negativ och en positiv reaktion kan vara ett tecken på metodens effektivitet. Inom homeopatin och reikin kan alltså en behandlingsstart vid punkt A ibland uppfattas som lika övertygande som vid punkt B.

Vi kan alltså konstatera att verkningslösa behandlingar ibland kan uppfattas som högst effektiva givet att behandlingen påbörjas inom en viss tidsram (A-C). Denna tidsram upptar enligt diagrammet cirka 1/3 av hela sjukdomsförloppet och man skulle utifrån detta kunna tro att verkningslösa metoder kan uppfattas som effektiva i en 1/3 av fallen. Men det förutsätter att klienterna är jämt fördelade över hela symptomperioden vilket givetvis inte stämmer. För när söker man egentligen vård? Troligtvis i mindre grad när symptomen är som lindrigast men desto oftare när man mår sämre. En inte alltför vild gissning är att de flesta söker vård någonstans mellan punkterna A och C i diagrammet, dvs den tidsperiod då till och med en ineffektiv behandling kan te sig effektiv.

Men samma sak gäller väl för all slags vård oavsett om den sjuka individen söker sig till en homeopat eller sin husläkare? Samma bedrägliga tidskorrelation bör gälla oavsett vilken vård man tar del av? Visst är det så. Men hur kan man då veta vilka behandlingar som fungerar eller inte? Svaret är vetenskap. I detta fallet är det välutförda medicinska studier man ska vända sig till. Randomiserade, placebokontrollerade och dubbelblindade studier som upprepade gånger utförts på stora patientgrupper av varandra oberoende forskargrupper.

Förespråkare av diverse alternativmediciner, kosttillskott och friskvårdsmetoder protesterar dock ibland och menar att de vet att deras metoder fungerar även om det saknas tillräckligt med stöd i forskningen. Kanske är det så. Men hur ska vi andra kunna veta detta? Hur "vet" de själva? Finns det alternativa vägar till sanningen vid sidan om den medicinska forskningen? Vilka är då dessa? Eller går man helt enkelt på magkänsla och konstaterar att Y följde efter X och därmed måste X ha orsakat Y? Jag hoppas att ni inser problemen med sådana resonemang.

Andra bloggar om: , ,