onsdag 10 mars 2010

Tre men en, men ändå tre...?

Kan någon förklara för mig varför dessa två stycken från den Katolska Kyrkans katekes inte är motsägelser?

253 Treenigheten är en enda. Vi tror inte på tre gudar, utan på en enda Gud i tre personer: ”Treenigheten av ett och samma väsen”.[32] De gudomliga personerna delar inte upp den gudomliga enheten mellan sig, utan var och en av dem är Gud helt och hållet: ”Fadern är detsamma som Sonen, Sonen är detsamma som Fadern, Fadern och Sonen är detsamma som den helige Ande, dvs, när det gäller naturen en enda Gud”.[33] ”Var och en av de tre personerna är denna verklighet, dvs, den gudomliga substansen, det gudomliga väsendet eller den gudomliga naturen”.[34] [2789; 590]

254 De gudomliga personerna är verkligen skilda från varandra. ”Gud är en enda, men inte ensam på ett isolerat sätt”.[35] ”Fader”, ”Son” och ”helig Ande” är inte helt enkelt namn på olika sätt för Gud att existera, ty de är verkligen skilda från varandra: ”Den som är Son är inte Fader och den som är Fader är inte Son, och inte heller den helige Ande är Fader eller Son”.[36] De är skilda åt genom de relationer de har med varandra i enlighet med sitt ursprung: ”Det är Fadern som föder, Sonen som är född och den helige Ande som utgår”.[37] Den gudomliga enheten är trefaldig. [468; 689]
Andra bloggar om:

4 kommentarer:

Daniel sa...

du måste helt enkelt TRO att de inte är motsägelser. tro löser allt.

calandrella sa...

Alltså... tankevurpa? Bruk av dubbeltänk?

Pekka S sa...

Jag tror säkert att det finns en förklaring. Men jag själv ser inte hur motsägelsen ska lösas.

Anonym sa...

Ett väsen, men tre personer är väl standardsvaret. Men det tycker jag mest det liknar en lek med ord..