lördag 14 november 2009

Föräldrar äger inte sina barn

Malin Wollin skriver vettigt i Aftonbladet om att barn ska få vara barn.

Följande håller jag dock inte med om alls:

"Men som huvudregel gäller följande; Jag är din mamma. Jag bestämmer över ditt liv, du är nämligen sprungen ur mitt. Jag har plockat ut dig från mitt sköte. Jag bestämmer över dig. Jag äger dig."

Vi föräldrar äger inte våra barn. Barn är inte ägodelar. Ägodelar kan man göra vad man vill med. Slita ut, sälja, göra sönder och slänga på tippen.

Till skillnad från en mobiltelefon eller en brödrost har barn rättigheter. Vi föräldrar har därtill skyldigheter mot våra barn. Barn ägs inte, de tillhör sig själva. Men vi föräldrar har accepterat ansvaret att vara deras vägledare tills de blir gamla nog att enligt lagen bestämma helt och fullt över sig själva. Tills dess har vi föräldrar en skyldighet att se till att barnens rättigheter skyddas och bejakas.

Jag skulle aldrig kunna se min son som en ägodel.

Andra bloggar om:

13 kommentarer:

Terra sa...

Ägodel är väl att ta i tycker väl även den här med auktoritär syn på uppfostran. Men barn har inte samma rättigheter som vuxna juridiskt och på en del sätt kan man säga att föräldrarna äger dem (- precis som staten äger dig som vuxen i sin tur i vårt halvröda land :D).

Barn äger inte rätten att styra sina liv hur som helst på samma sätt som vuxna. Så är det rent juridiskt - och så ska det rimligen också vara eftersom de inte vet sitt bästa (inte för att föräldrar alltid vet det heller, men de vet statistiskt sett mer än barnet åtminstone)

Zoltan sa...

Det finns några ("omoderna") konsekvenser med ditt inlägg, men jag släpper dem och säger bara: Bra inlägg Pekka!

Patrik Söderström sa...

Tyvärr så är inte MW den skarpaste kniven i lådan.
Hon har visat bevis på det förut genom att generalisera, döma och säga "som det är".

Jag håller med dig till 100%, barn ägs inte av sina vuxna inte det minsta utan av sig själva.
Det har ingenting med juridiska rättigheter att göra.

Eduronflux sa...

Ah, semantisk missuppfattning där. Alltså, inte äga som i att äga en sak eller så utan äga som i "jag äger den här konversationen" eller ja, ni förstår.

Eric Wadenius sa...

Detta är en väldigt intressant debatt. Oftast debatteras frågan inom liberalismen (det finns ingen nödvändig idékonflikt inom socialismen) och för min del har det mestadels handlat om vilka rättigheter/skyldigheter en förälder och barnen har när det gäller, specifikt, religiös eller ideologisk barnuppfostran och vem rättigheter som väger tyngst.

För mig är svaret enkelt. Barns rättigheter trumfar föräldrarnas. Barn har rätt till religionsfrihet, åsiktsfrihet och föreningsfrihet - detta gör dagens system med barndop (vilket resulterar i medlemskap i Svenska Kyrkan) och religiösa friskolor fel.

Terra sa...

Patrik: Om vi inte talar om juridik här kring begreppet ägande. Vad talar vi då om?

Bortom flummet finns det faktiskt lagar som reglerar barns och föräldrars rättigheter. I en sån här kvasifilosofisk soppa om rättigheter och friheter är det trots allt det enda substantiella objektiva som finns.

Detta objektiva regelverk (http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1949:381) säger att föräldrarna är förmyndare över sina barn, vilket innebär att barnen på inget sätt alls är att betrakta som lika fria som vuxna kring sina beslut.

Jag förstår inte vad det är att gaffla om.

calandrella sa...

Terra: hmmm, och varför skulle det regelverket vara objektivt för? Är inte det också "flummigt" att anse regelverket vara bra? Regelverk är inte huggna i sten och kan ändras; de är inte per definition bra bara för att de är regelverk.

Håller förstås med Pekka om att alla människor är individer med rättigheter och att ingen äger någon annan (även om vissa bestämmer över andra).

Biff Zongo sa...

Bra inlägg.

Pekka S sa...

Terra: Barn har inte exakt samma juridiska rättigheter som vuxna. De har vissa extra rättigheter, vissa mindre. Och vuxna måste givetvis styra över sina barns liv mer eller mindre. Inget konstigt med det.

Det jag reagerar på är ägandeaspekten. Men vissa håller med Wollin:

"Jag håller med Malin Wollin till alla procet i hela välrden att jag äger min dotter tills hon fyller 18 år och är utflugen ur boet. För så länge som hon bor under mitt tak och inte är myndig (eller myndig) så är det min diktatur som gäller. Det är en av fördelarna med att vara förälder, även när jag har fel så har jag har rätt. ... Mitt tak = Mina regler = min diktatur. Deal whit it!"

Sånt här kan jag inte skriva under.

Zoltan: Är lite nyfiken på vilka konsekvenser du syftar på?

Zoltan sa...

Det finns många konsekvenser av att tillerkänna barn fullständig värdighet som individer. Jag tar upp två:
1) Har barn rätt att leva? Det verkar kanske vara en extremt konstig fråga, men denna rättighet är ju inte alls självklar.
2) Har barn rätt till föräldrar? En del vuxna anser att de har ovillkorlig rätt till barn, utan att reflektera över barnens rättigheter.

Konsekvenserna handlar alltså om abort och homosexuella "föräldrapar" - frågeställningar som medicinsk teknik gjort till etiska problem.

Oftast elimineras barnens perspektiv genom olika argument för att vuxna har större rätt/frihet, etc.

Biff Zongo sa...

"Mitt tak = Mina regler = min diktatur. Deal whit it!"

Problemet är väl att hitta balansen mellan föräldrars rätt att uppfostra barnen.
De skall ju vara fria att uppfostra dem så som de vill när det gäller religion, etik, moral, värderingar etc.

Men samtidigt så har vi ju bestämt att även barnen har rättigheter.
Föräldrarna har till exempel inte rätt att misshandla barnen.
Här är det ganska svårt att dra gränsen mellan föräldrarnas frihet och barnens rättigheter.


Har föräldrarna rätt att tala om för barnen att jorden är 6000 år gammal och att kvinnans plats endast är vid spisen?
Jag hävdar att de har rätt att uppfostra barnen i den andan, men att baren samtidigt bör gå i en skola som delar samhällets värderingar och syn på vetenskap.

Men som sagt det här är ett rätt knivigt ämne.

Pekka S sa...

1) Barn har rätt att leva. Men abortfrågan är knepig.
2) Barn har rätt till föräldrar. Men föräldrakonstelationerna kan se olika ut.

Miller sa...

Bra inlägg.

Tycker snarast att det är barnens rätt att äga sina föräldrar.

Och att som förälder så har man ansvarsrätten till sina barn.

Som äldre generation åtföljs naturligtvis ansvarsrätten givetvis också av bestämmanderätten.