söndag 4 oktober 2009

Skulle Jesus...

... sälja vapen, slåss i krigen och döda? Skulle Jesus ha ett svärd i handen eller skulle han vända andra kinden till?

Läser i Dagen att Alf Svensson tillsammans med Göran Persson försvarar den svenska vapenexporten. Vissa gillar inte alls detta. En bloggare menar att han aldrig mer kommer att rösta på KD och Annika Spalde menar att Jesus inte skulle sälja vapen.

"Spalde skriver att Jesus vandrade vapenlös och hotade ingen. Han trodde på godhetens kraft, inte våldets."

Dagens ledarblogg påpekar Birger Thureson att Göran Hägglund nyligen sagt att KD står för kristen människosyn och värdegrund.

Hur ska allt detta tolkas? Som ateist har jag ingen bestämd uppfattning om hur en kristen värdegrund ska se ut. Det finns såvitt jag vet ingen enig syn på detta med vapen, krig och dödande inom kristendomens flertydiga förgreningar. Vissa förspråkar dödsstraff och heliga krig, medan andra menar att dödande är kategoriskt fel. Det finns vissa kristna grupper som vapenvägrar, samtidigt som man finner massor av evangelikaler, protestanter och katoliker i stridsuniform.

Hur ser Jesus egentligen på vapenexport, krig och dödande? Är det ok att döda i krig samtidigt som man kanske tycker att abort och dödsstraff är fel? Vad säger ni som är troende?

Andra bloggar om:

9 kommentarer:

Zoltan sa...

Kan man tänka sig att frågan har studerats ingående av katolska kyrkan, under århundraden?

------

Det legitima försvaret av personer och samhällen är inte ett undantag från förbudet att döda en oskyldig människa; ett mord som begås av fri vilja är att ta en oskyldig människas liv.

Förbudet att dräpa avskaffar inte rätten att försätta en orättmätig angripare ur stridbart skick. Legitimt försvar är en allvarlig plikt för den som bär ansvar för en annans liv eller det allmänna bästa.

Att människor underordnar sig samhällets myndighet och är medansvariga för det allmänna bästa ställer det moraliska kravet på dem att de betalar sina skatter, utövar sin rösträtt och försvarar sitt land.

Varje medborgare och de styrande måste verka för att undvika krig.

Men så länge som ”risken för krig består och som det inte finns en internationell myndighet som är kompetent och förfogar över tillräckliga styrkor, kan man inte neka regeringarna rätt att legitimt försvara sig, sedan väl alla möjligheter till att bilägga tvisterna på fredlig väg har uttömts”.

De strikta villkoren för ett legitimt försvar med militärt våld skall noga beaktas. Allvaret i ett sådant beslut underkastar det mycket stränga villkor för att ge det moralisk legitimitet.

Samhällets myndigheter har i detta fall rätt och plikt att ålägga medborgarna nödvändiga bördor till landets försvar. De som ägnar sig åt att tjäna sitt land i militärtjänsten är tjänare åt folkens trygghet och frihet. Om de på rätt sätt fullgör sin tjänst, bidrar de i sanning till nationens väl och upprätthållande av freden.

Kyrkan och det mänskliga förnuftet förklarar att moralen i pågående väpnad konflikt har sin fulla giltighet.

Handlingar som avsiktligt strider mot folkrätten och dess universella principer, liksom befallningar som utfärdas därom, är att betrakta som brott. Blind lydnad räcker inte till för att ursäkta dem som underkastar sig dem. Utrotning av ett folk, en nation eller en etnisk minoritet måste fördömas som en dödssynd. Man är moraliskt förpliktad att göra motstånd mot order som ges om att utföra folkmord.

En risk i det moderna kriget är att ge dem som har tillgång till vetenskapligt framställda vapen – framför allt atomvapen, biologiska eller kemiska stridsmedel – tillfälle att begå sådana brott.

Slösandet av sagolika rikedomar på att tillverka ständigt nya vapen är ett hinder för ge bistånd åt nödställda folk; den försenar folkens utveckling. Överkapacitet på rustningsområdet mångfaldigar konfliktorsakerna och ökar risken för konfliktspridning.

------

Och om det fortfarande är obegripligt, så läs gärna mer i katekesen, sök på ordet försvar.

Svårt att sammanfatta detta med en seriefigur...

Zoltan sa...

Bara en kort fråga: vilka kristna är det som förespråkar "heliga krig"?

Anonym sa...

Pekka S.
Intressant att Din "orsakoverkan" ofta har någon koppling till, det där med tro, tvivel och så om Jesus. Jesus tog inte (på sin tid) parti för något parti - inte ens dåtidens Kd.
Det där med, vapen. Alla fromma som ofromma bibeläsare må komma ihåg texten "..... tvinga mig inte att hos er visa den djärvhet och myndighet som jag dock inte tänker dra mig för att använda mot somliga som menar att jag drivs av världsliga motiv.
Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen.
Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader.
Paulus var således knappast "vapenfri" .....och inte heller Jesus.
Så Din reflektion "Som ateist har jag ingen bestämd uppfattning om hur en kristen värdegrund ska se ut. Det finns såvitt jag vet ingen enig syn på detta med vapen..." är på något lustigt sätt ganska så träffsäker !!

Technicolor sa...

Det där med att döda andra har ju kristendomen som bekant haft ganska motstridiga åsikter om. Jag kan tipsa om boken "Du skall understundom dräpa" av Torbjörn Tännsjö där religiösas syn på att ta liv är ett återkommande tema.

jonatan sa...

värj er inte mot det onda.. vänd andra kinden till.. ni skall älska varandra.. bekämpa det onda med det goda etc.

mig synes lämnar han inte många kryphål den där Jesus.

Pekka S sa...

"Bara en kort fråga: vilka kristna är det som förespråkar "heliga krig"?"

Ett exempel är de evangelikaler i USA som ser konflikten i Israel som ett heligt krig och ett tecken på Jesus stundande återkomst.

Ett annat är George Bush som menade att kriget i Irak fanns förutspådd i bibeln.

Göran sa...

Nej, Jesus kom inte med ett svärd för att döma världen utan kom med sanningen om räddningen för världen.

(Matt 26:52) Då sade Jesus till honom: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd.

Jag tror den kristna uppgiften ligger i att visa på den väg som Jesus visade oss. Den väg som leder till Gud och till den kärlek och trygghet vi alla letar efter. Det som jag tror gör att vi tar till vapen är rädsla, men vi skall inte låta rädslan styra våra val. Vi skall inte skrämmas av det som kan döda vår kropp utan det som kan döda vår andlighet.

(Matt 10:28) Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen.

För Jesus var inte denna världs riken något som han stred för, utan han kom med Guds rike som är ett rike där kärlek, ödmjukhet och trygghet råder. Seloterna (som var de som ville störta Romarriket) hade hoppats att Jesus skulle komma in till Jerusalem för att slå ner det Romerska imperiet, men istället visade han en annan väg. Kärlekens väg som ledde till lidande och till slut död på ett kors. Han gjorde det för vår skull. Det är denna väg han vill att vi också skall vandra.

Göran

Pekka S sa...

Göran, tycker du att en som är kristen bör delta i strid och eventuellt döda?

Göran sa...

Jag skulle själv inte kunna delta i strider och jag skulle inte råda någon till det heller, men jag vill inte sätta mig till doms över de som gör det. Jag tror inte det skulle leda någonstans, utan jag vill i stället visa på den väg som Jesus visade, nämligen försoningens och kärlekens väg.

Göran