onsdag 14 oktober 2009

Är vetenskap och religion kompatibla?

Frågan i rubriken har för många självklart ett svar. Vissa menar att kompatibiliteten är uppenbar. Andra att den inte alls är det. Vem har då rätt?

I den engelska/amerikanska vetenskapsbloggosfären är detta en fråga som diskuterats livligt den senaste tiden. I princip har det bildats två läger. På ena sidan står ett gäng hårdnackade ateister (Jerry Coyne, PZ Myers, Richard Dawkins, Ofelia Benson, m fl). På andra sidan finner vi både troende och ateister (Eugene Scott, Chris Mooney, Barbara Forrest...).

Det ena lägret menar att religion är kompatibelt med vetenskap och för detta har de ett antal argument. Bl a pekar man på religiösa vetenskapsmän som exempel. Om de kan vara framgångsrika forskare samtidigt som de är kristna, judiska, muslimska, osv så måste ju kompatibiliteten finnas. Vissa andra menar att religion och vetenskap tillhör olika sfärer som inte kan överlappa. Därmed kan de aldrig komma i konflikt.

Det andra lägret erkänner villigt att det finns religiösa forskare, men att detta i sig inte säger så mycket. Människor har förmågan att hålla internt motsägelsefulla uppfattningar. (Francis Collins är ett namn som ofta dyker upp.) Och att religiösa övertygelser ibland kommer i konflikt med vetenskapligt är ett uppenbart faktum.

Istället menar de att vetenskap och religion som epistemologiska system är inkompatibla. Vetenskap bygger på empirisk prövning av test- och falsifierbara hypoteser. Religiösa övertygelser bygger på sällan testbara uppenbarelser. Vetenskapen är tentativ medan religionerna hyser ett stort antal heliga dogmer. Vetenskapen är öppen för alla att testa utifrån specifika metoder. Religionen kan ofta bara testas av de troende (och metoderna varierar mellan olika grupper).

Religionskritikerna menar att individer som bejakar och uppskattar vetenskapen som metodik borde ha problem med att hålla övertygelser (gällande faktafrågor) som till sin natur är ovetenskapliga. Varför kräva vetenskapligt stöd för vissa övertygelser men inte för andra? Varför väljer någon som förstår sig på och nyttjar den vetenskapliga metodikens styrkor, att tro på sådant som treenigheten, jungfrufödelser, talande åsnor eller Xenu?

Hur kommer det sig att forskare X frågor t ex gällande mörk materia kräver en viss typ av bevisföring som inte gäller för frågor om upplevda bönesvar eller vatten som påstås ha blivit till vin? Kan forskare X ha olika epistemologiska bedömningssätt för olika faktafrågor och fortfarande vara konsekvent?

Vad säger ni? Kan religiösa övertygelser vara epistemologiska kompatibla med ett vetenskapligt förhållningssätt? Kan den vetenskapliga metodiken vara kompatibel med religiösa uppenbarelser? (När det gäller faktafrågor).

Andra bloggar om: ,

17 kommentarer:

Skogsmannen sa...

Mycket bra fråga. Är själv inte helt säker, även om jag lutar åt ett nej.

Passar på att ställa en annan relevant fråga i sammanhanget (som egentligen är samma fråga som du ställde):
Är det möjligt att bortse från sin världsbild och värderingar?

Jonas B. sa...

Frågan är ju inte riktigt färdigställd. Kompatibla hur då?

Är frågan om det är möjligt att hålla båda världsbilderna i huvudet samtidigt är svaret ja. Bevisligen finns det många som gör det.

De troende akademiker jag pratat med tycks utföra bedriften genom att växla mellan ett jobbläge och ett privat läge. Det bygger ju på att religionen inte gör utsagor om något man håller på med i jobbet. Gör den det, kanske för en skapelsetroende historiker, blir det snabbt omöjligt. Då är svaret nej.

Kunskapssynen är nog den mest grundläggande skiljelinjen mellan religion och vetenskap. Där religionen förordar tron i sig som kärnan i mänsklig existens och som något att sträva mot, är för vetenskapen tron en tes som vetenskapen utgår från.

Cui Bono sa...

Kreationism är ju ett bra exempel när det inte går att hålla isär religion och vetenskap.

Tycker citatet "Varför kräva vetenskapligt stöd för vissa övertygelser men inte för andra?" säger det mesta.

Även om båda de epistomologiska systemen existerar idag är de ju i sig skapade av människan. Deras kompatibilitet är knappast harmonisk och bör väl ses snarare som ett paradigmskifte än en bestående balans mellan de två.

Pekka S sa...

Jonas B. Nej, jag syftar inte på att hålla uppfattningarna i huvudet samtidigt. Tyckte att jag skrev detta i inlägget? Jag undrar ifall uppfattningarna/världsbilderna är kompatibla i filosofisk, epistemologisk mening. Och hur man ska förhålla sig till svaret på denna fråga.

Cui Bono: Visst finns det exempel på religiösa övertygelser som är i uppenbar konflikt med vetenskapen. Men från detta kan man inte dra slutsatser om religionerna i generell mening. Kanske finns det religioner utan några konflikter med vetenskapliga slutsatser. Men räcker det? Är det religiösa tänkandet i sig kompatibelt med det vetenskapliga? Jag är tveksam, men vill gärna ha mer input. Förstår att du inte tror på kompatibilitet.

Terra sa...

Det har ju som jag ser det att göra med vilken religion vi talar om, hur fundamentalistisk man är, vilka vetenskapliga frågor det handlar om och om det i varje enskilt exempel råder olika uppfattning öht.

Nu är det ju så att man i många fall kan hitta konflikter mellan en religion och vad vetenskapen säger, så svaret blir ju om vi då generaliserar att nej, man kan inte kombinera religion och vetenskap i de flesta fall.

Men det finns säkert exempel på vetenskap som inte står i strid med någon religion, men jag kommer inte på någon alls för stunden vilket gör att jag är övertygad om att det är mer ovanligt med kompabilitet än inkompabilitet.

Att det sen dräller av religiösa som TYCKER att de inte har problem att kombinera - är inte samma sak som att det verkligen är så om man analyserar det hela lite bortom önsketänkandets sfär.

Terra sa...

Vi kan göra det enkelt: Presentera vetenskapliga teorier, antaganden eller fakta som inte står i strid med en religion. Det borde inte vara så svårt om vetenskapen i stort sätt är kompatibel med religion. :)

Zoltan sa...

För vilka är denna fråga egentligen en problemställning?

Jag tror det är mest ett problem för ateister, som inte får ihop dessa perspektiv.

Och jag tror det sammanfattningsvis beror på att man inte förstår religion.

Det är enligt mig ovetenskapligt att applicera vetenskap på områden som inte har med vetenskap att göra!

Som att begära vetenskapliga bevis för att någon älskar en - gör ateister så?

Hela frågan är absurd.

Terra: den mest fundamentala vetenskapen av alla står inte i strid med religion, hur man än vinklar det - matematiken.

Pekka S sa...

Terra: Självklart beror det på vilken religion man syftar på. Främst tänker jag nog på judendom/kristendom/islam. Vissa grenar av buddhismen är ju väldigt vetenskapsvänliga och "rena" på metafysik.

Det du fokuserar på verkar vara vetenskapliga slutsatser och deras kompatibilitet med specifika religioner. Och det är i sig ett intressant område. Men min huvudfråga är snarare ifall vetenskapliga förhållningssätt till kunskap är kompatibla med religiösa förhållningssätt.

Låt oss säga att forskare Bengtsson som är molekylärbiolog håller på med att undersöka vilken roll ribosomerna har i en cell. Detta kommer han att testa med den vetenskapliga metodiken som verktyg. Han skulle aldrig acceptera ribosomteorier baserade på religiösa uppenbarelser, även om han själv är troende. Han skulle i så fall testa uppenbarelsernas giltighet med vetenskapliga tester.

Men när Bengtsson slutar på jobbet går han till sin lokala kyrka och får nattvarden. Han tror helt och fullt att vinet i metafysisk mening är Kristi blod och att brödet är hans kött. Han tror också på prästens predikan om själens existens och livet efter döden. Forskare Bengtsson tror även att Jesus föddes av en jungfru, att han bokstavligen gick på vatten och att vin kan förvandlas till vatten.

Hur kommer det sig att Bengtssons förhållningssätt till hans forskning skiljer sig så mycket från förhållningssättet till hans religiösa övertygelser (rent epistemologiskt/kunskapsteoretiskt)? Att han själv inte ser något problem är en sak. Men hur ska man se på detta ur ett intellektuellt perspektiv?

Pekka S sa...

"Det är enligt mig ovetenskapligt att applicera vetenskap på områden som inte har med vetenskap att göra!"

Är det verkligen så enkelt? Är inte Jesus födelseförlopp och efterföljande mirakel vetenskapliga eller historiska frågor? Antingen har de påstådda händelserna verkligen inträffat eller så har de inte det. Detta är väl inte rent andliga frågor?

Själens existens är en annan fråga som jag tycker borde kunna studeras vetenskapligt, om man nu menar att själen interagerar med vår fysiska kropp.

Reinkarnation eller ett liv efter döden är också påstådda sakförhållanden, som man knappast kan avgöra med t ex känslor (som med kärlek).

Många troende menar att Gud skapade universum och dessa lagar. Vissa menar att han konstant upprätthåller dem. Är inte detta faktafrågor?

Många tror att religiösa mirakel inträffar lite här och var. Som katolik är du med all säkerhet bättre insatt i detta än jag. Hur förhåller sig en troende vetenskapsman till mirakel?

Du kan se fler exempel i min senaste kommentar om Forskar-Bengtsson.

Det jag riktar frågan mot är religiösa övertygelser som man skulle kunna kalla faktamässiga. Dvs "objektiva" sakförhållanden. Sedan finns det andra frågor som har mer med värderingar, estetik och moral att göra. Och dessa hamnar givetvis utanför det vetenskapliga förhållningssättets ramar.

Zoltan sa...

Pekka,

"Hur förhåller sig en troende vetenskapsman till mirakel?"

Jag är inte längre professionellt aktiv vetenskapsman, det är numera enbart ett privat arbete.

Jag har samma uppfattning som katolska kyrkan till diverse mirakel; extremt skeptisk tills de undersökts av dem i kyrkan som har erfarenhet av liknande undersökningar. Det mesta avfärdas, några fall kan inte förklaras men kan inte heller därför kallas mirakel, medan några fall godkänns.

Ett exempel på avfärdande är uppenbarelserna i Medjugorje: "Bröder och systrar låt oss inte agera som om dessa uppenbarelser vore äkta och trovärdiga"...

Tror och förväntar du dig verkligen att allting kan verifieras? Vad av din förra veckas alla erfarenheter kan du bevisa? Och göra detsamma om 2000 år?

Är det inte dags att bli lite skeptisk till orealistiska krav?

Jonas sa...

Nej, de är inte kompatibla. Inte ens de olika religionerna är ju kompatibla med varandra, trots att deras företrädare ibland söker tröst hos varandra när någon svårartad hädelse yttrats (vissa kristna jag kände sympatiserade med muslimer när "Satansverserna" publicerades).

Hela anledningen till att frågan kommer upp är att religiösa känner sin verklighetsuppfattning alltmer ifrågasatt.

Det är beror på att vetenskapen tränger in och ger alternativa förklaringar till allt fler egenskaper som tidigare utmålats som "unikt mänskliga", som moral, eller fenomen, som hur gudstro (eller tvivel) uppstår.

De religiösa har dock i kraft av månghundraårig tradition ryckt åt sig problemformuleringsinitiativet.

Kommer man nu i modern tid och påstår att det sannolikt inte finns någon gud, ombeds man att "bevisa det". Jag förstummade en latinamerikansk präststudent i Uppsala en smula genom att vägra gå med på den premissen och bolla frågan tillbaka till honom.

Jag är minst lika "andlig", kulturälskande och förundrad över världens komplexitet, godhet och ondska som de är. Jag känner bara att jag inte behöver "online help" för att reda ut mina funderingar.

Jonas B. sa...

Jag uppfattade inlägget så som att det ställde (minst) två olika frågor om vetenskap kontra religion. Kanske har jag missförstått?

Utifrån dina kommentarer tror jag att du menar så här: Även om man har en religion och en vetenskap vars premisser och slutsatser inte står i konflikt till varandra, kan de två sägas ha en djupare kunskapsteoretisk konflikt ändå?

På den frågan vågar jag nog svara jakande, eftersom det är på denna grundläggande nivå skiljelinjen kan dras. Jag misstänker att om man formulerar definitioner av orden som båda utövarna kan godta hamnar man någon stans där.

En matematiker utövar ju inte matematik genom att tro. Vetenskapen börjar där, den utgår från tron. På så vis kan de sägas inte vara kompatibla eftersom de inte är jämförbara.

Jag vill ändå gärna lägga in en brasklapp genom att använda ordet jämförbara istället för kompatibla ovan. Jag är mycket osäker på vad kompatibel ens innebär om man inte kan göra utsagor som står i konflikt.

Pekka S sa...

Zoltan, jag riktade inte forskarfrågan till dig specifikt. Jag tänkte rent generellt på troende forskare som Ken Miller, Francis Collins, Michael Behe, Michael Faraday, osv.

"Jag har samma uppfattning som katolska kyrkan till diverse mirakel; extremt skeptisk tills de undersökts av dem i kyrkan som har erfarenhet av liknande undersökningar. Det mesta avfärdas, några fall kan inte förklaras men kan inte heller därför kallas mirakel, medan några fall godkänns."

Men dessa mirakel godkänns ju inte utifrån vetenskapliga kriterier. Snarare konstaterar man först att det saknas vetenskapliga svar och därefter tolkar man händelsen/händelserna utifrån teologiska perspektiv. Är detta teologiska tänk vetenskapligt? Nej, det tror jag att varken du eller jag tycker. Ändå bedömer man något som enligt er troende är lika "objektivt" eller "faktamässigt" som andra vetenskapliga frågeställningar.

"Tror och förväntar du dig verkligen att allting kan verifieras?"

Nej, det tror jag inte. Frågan är bara vad man gör med sådana fenomen? Ska man tro på dessa fenomens objektiva giltighet ifall de inte är testbara? På vilka grunder drar man då sådana slutsatser? Är inte dessa grunder inkompatibla med det vetenskapliga förhållningssättet?

"Vad av din förra veckas alla erfarenheter kan du bevisa? Och göra detsamma om 2000 år?"

Om 2000 år har folk föga anledning att tro på allt jag påstås ha gjort, såvida de inte har bra bevis till hands.

"Är det inte dags att bli lite skeptisk till orealistiska krav?"

Varför? Bör kraven på vissa typer av sakfrågor vara lägre än för andra? Snarare är det tvärtom. Extraordinära påstående skapar extraordinära krav.

Pekka S sa...

Jonas B: "Även om man har en religion och en vetenskap vars premisser och slutsatser inte står i konflikt till varandra, kan de två sägas ha en djupare kunskapsteoretisk konflikt ändå?"

Exakt.

Med ordet kompatibel undrar jag huruvida tankesätten kolliderar kunskapsteoretiskt eller inte.

Terra sa...

Zoltan:"den mest fundamentala vetenskapen av alla står inte i strid med religion, hur man än vinklar det - matematiken."

Du har en väldigt underlig syn på matte...

Nja, visst, matte är fundamentalt, men det är så pass fundamentalt att det är meningslöst för vårt kunskapsökande om universum, dvs vetenskap, på egen hand.

Matematik utan tillämpningar inom fysik, kemi osv är för det första totalt meningslös som vetenskap även om tusentals matematiker inte håller med mig för att de gillar sina teorem en massa. Den är då mer av ett språk och ett tankeexperiment än något annat.

Så utan sin koppling till omvärlden är matematik bara en kontextuell sanning utan kunskapsökande funktion. Först när den kopplas till något, en formel som beskriver en process tex, som den blir det fundament du talar om. Och då kan du inte skilja den från din gud.

Matte för mattens skull är såklart intressant och hjälper till att skapa tillämpningar. Men är ett matematiskt teorem bara stannar kvar i matematikens värld, då är frågan om hur viktig just den biten av matten är.

Merparten av matten, tex den bakom kvantmekaniken, en tämligen svår gren att kombinera med religioner och skapande, är därför totalt inkompatibel med religion.

Du kan liksom inte göra om matte till ett objektivt språk ena sekunden och hävda att man kan använda det utan problem för religioner. Och sen andra sekunden hävda att matten också är en egen vetenskap utan att ta hänsyn till vad matten blir som just ett instrument för fysik och kemi.

Zoltan sa...

Terra,

Matematik är en egen vetenskapsgren, oavsett vad du tycker.

Matematisk forskning har ett eget värde, oavsett om det tillämpas eller inte.

"Så utan sin koppling till omvärlden är matematik bara en kontextuell sanning utan kunskapsökande funktion". Kära nån, du verkar inte begripa området alls! Se t.ex. de utmärkelser ett område "utan kunskapssökande funktion" äger: Wolfram MathWorld

Vetenskap kan vara fullständigt teoretisk och empiriskt otestbar, och ändå ha värde.

"Du har en väldigt underlig syn på matte..." Om det stämde, vad ska man kalla då din syn?

Tyko Brae (exgen. NB) sa...

Hej! Jag funderar på detta. Vetenskap innehåller 'sökande efter kunskap', som ett väsentligt element. Sådant kan ju var och en syssla med. Om jag letar efter mitt borttappade paraply, använder jag liknande metod. Inom religionen finns allt, som är värt att veta, inskrivet i de heliga skrifterna. Det behöver inte finnas en gud. Det kan vara Folkpartiets stadgar, som upphöjs till allmänt rättesnöre. Då är religionen ett slutet system utan utvecklingsmöjlighet. Den är inte kompatibel med vetenskap. Det höjs röster, för att vetenskapen ska ersättas med religion. Har svårt att ta sådant på allvar.