söndag 20 september 2009

Osäkerhet och ställningstagande

Något vi människor ofta har svårt för är osäkerhet och frånvaro av svar. Även om vi ibland har otillräckligt med information tenderar vi att ta ställning och välja sida.

I många frågeställningar, speciellt sådana som bär på emotionell vikt, finner vi att de flesta människor återfinns i motstående grupper som antingen beslutat sig för Sant eller Falskt som övertygelse. I mitten, där de osäkra, obeslutade hittas är det glesare. Detta är ur psykologiskt perspektiv förståeligt.

Ju svårare frågorna är och ju mindre information vi har desto osäkrare borde vi vara gällande svaren. De flesta människor borde ur ett intellektuellt perspektiv vara osäkra och utan klara åsikter. "Jag vet inte" borde vara ett svar man ofta hörde i sådana sammanhang. Men de orden är tyvärr sällsynta, i alla fall enligt min erfarenhet.

Ta t ex frågan om alltings ursprung. Varför finns universum istället för att inte finnas? Hur startade det hela? Jag har i varje fall alldeles för lite kunskap för att kunna dra några egentliga slutsatser gällande de frågorna. Men andra har väldigt starka åsikter. Bland dessa finns troende som menar att Gud skapade universum. Vissa är tvärsäkra på detta. På andra sidan finns vissa ateister som har starka övertygelser kopplade till kvantmekanik, multiversumteorier, osv. De är helt säkra på att någon slags Gud inte skapade universum. Men vilken direkt kunskap baseras sådana åsikter på?

I grafen här nedan försöker jag illustrera människans tendens att vilja välja sida. Den röda linjen representerar fördelningen så som jag upplever den i verkligheten. Den gröna linjen visar hur jag tycker att det borde se ut istället.

Ovanstående tycker jag gäller för många frågor där solklara svar kan vara svåra att finna. Har vi en fri vilja? Borde aktiv dödshjälp vara tillåten? Finns det liv efter döden? Svarar Gud på bön? Låg Bushregimen bakom attackerna mot WTC? Är mobilstrålning hälsofarligt? Finns det utomjordiskt liv? Är LCHF den ultimata dieten? Finns det objektiva moraliska sanningar? Var knakandet i trappan ett spöke? Är det Bigfoot, Nessie, en rymdfarkost eller en ond ande vi ser i ett grynigt fotografi? Osv.

Kurvan i diagrammet behöver dock inte alltid se symmetrisk ur. Ibland finns det information som får kurvan att luta lite åt något håll. Vår ackumulerade kunskap om hur världen fungerar kan också göra ett alternativ mera troligt än det andra. Och ibland är kunskapen givetvis så överväldigande att kurvans topp borde befinnas i någon av respektive ytterligheter. Men i detta inlägg fokuserar jag som sagt på frågeställningar där klara svar inte än går att finna i objektivt mening.

Richard Feynman uttrycker enligt mig en inställning att beundra:

"I can live with doubt, and uncertainty, and not knowing. I think it's much more interesting to live not knowing than to have answers which might be wrong. I have approximate answers, and possible beliefs, and different degrees of certainty about different things, but I’m not absolutely sure of anything, and in many things I don’t know anything about, such as whether it means anything to ask why we’re here, and what the question might mean. I might think about a little, but if I can’t figure it out, then I go to something else. But I don’t have to know an answer. I don’t feel frightened by not knowing things, by being lost in a mysterious universe without having any purpose, which is the way it really is, as far as I can tell, possibly. It doesn’t frighten me."

Bloggaren Troythulu skriver något liknande:

"One of the first things I had to learn as a skeptic was a tolerance for ambiguity, habits of thought by which I could say to myself “It’s okay to not have an answer for such-and-such a question right now.” It’s perfectly fine to say, “I don’t know…yet.”

There’s a great many people who are just terrified by the thought of not knowing everything with conclusive surety, even when that conclusiveness is wrong. So many people go to great lengths to convince themselves that they do, in fact, know what that strange light in the sky is, or what that creaking noise in the house late at night is, when they really don’t.
...

Yes, it’s tempting to think you have all the answers at your fingertips, but I think that the best knowledge anybody can have is an awareness of their own ignorance and the admission that they, like anyone else, can be mistaken in their conclusions when shown evidence to that effect."

Vart vill jag då komma med allt detta? Jag önskar helt enkelt att folk vore lite försiktigare med sina slutsatser i många frågor. På en skala från Sant till Falskt finns det många grader och ibland kan det mest ärliga vara att avvakta med ställningstagande och bara säga "Jag vet inte." Det behöver inte vara fult att inte ha svar. Tvärtom tyder det ibland på hög intellektuell integritet.

Även de som befinner sig närmare någon av ytterligheterna på skalan kan ibland fundera på att flytta sig närmare mitten. Grundas övertygelsen verkligen på goda belägg? Till hur stor del grundas övertygelsens styrka på viljan att tro snarare än verifierbar kunskap? Kom ihåg att känslan av visshet är just en känsla. Och känslans styrka behöver på inget vis vara en tillförlitlig indikator på övertygelsens verkliga giltighet.

Är ovanstående observationer sanna? JA! Eller jag menar "Ja, jag lutar åt det.". Eller bara kanske? Jag vet inte... :)

Andra bloggar om:

11 kommentarer:

Terra sa...

Tips: Du är inne på ett ämne som kretsar kring jungianska profiler nu. Det här med huruvida man styrs av erfarenheter eller teori kretsar kring många psykologiska faktorer enligt vad jag läst mig till i frågan. Notera tex att merparten av alla forskare är mer styrda av egna intuitioner än av teorier. Det är inte för inte som merparten av alla naturvetare blir INTJ och INTP i sina personlighetstester via Myers-Briggs-testerna. Dvs styrda av (N) (iNtuition) och inte av (S) (Sensing) som man kanske skulle tro om de objektiva och logiska naturvetarna. Det beror såklart inte på den variabeln för sig, utan just på kombinationen med de övriga bokstäverna.

En forskare MÅSTE vara intuitiv och tro på sig själv och sina teorier framför vad folk säger åt dem, annars kan aldrig nya upptäckter göras, alltså är det långt ifrån så att "intuition" är en motpol från det rationella.

Terra sa...

De flesta vetenskapliga framsteg börjar faktiskt sin linda i det totalt hypotetiska. "Men tänk om..."

Och för att öht kunna tänka hypotetiskt krävs en iNtuitiv-mentalitet.

En ISTJ-personlighet blir därför säkerligen mycket smart som teckniker eller ingenjör, dvs följa reglerna och kunna all teori bra, men kommer aldrig bli jättebra som forskare.

Terra sa...

Einstein och Darwin står som urtypen för en INTP som exempel på det hela då för att sätta det hela i personperspektiv.

Terra sa...

"teckniker" ...ja.. jag vet att det inte ska stavas så :D

xxx sa...

Peka s
Bra skrivet, vad ska vi säga om livsmedelsverket som tog ställning mot fett utan vetenskapliga bevis?

Skeptiker borde vara skeptiska till obevisade påståenden, kostfrågor finns det inget svar på än, därför att vi vet för lite för att veta vad som är sanningen.

Eller är aktiebolag en vetenskaplig institution, det är livsmedelsprodusenterna som vill ha dagens åsikt, fett är farligt.

”Vart vill jag då komma med allt detta? Jag önskar helt enkelt att folk vore lite försiktigare med sina slutsatser i många frågor. På en skala från Sant till Falskt finns det många grader och ibland kan det mest ärliga vara att avvakta med ställningstagande och bara säga "Jag vet inte." Det behöver inte vara fult att inte ha svar. Tvärtom tyder det ibland på hög intellektuell integritet.”


”Grundas övertygelsen verkligen på goda belägg? Till hur stor del grundas övertygelsens styrka på viljan att tro snarare än verifierbar kunskap? Kom ihåg att känslan av visshet är just en känsla. Och känslans styrka behöver på inget vis vara en tillförlitlig indikator på övertygelsens verkliga giltighet.”

Kloka ord
Men livsmedelsverket har inte läst dina ord pecka.

Skeptikerna borde börja fundera på vad som är en vetenskaplig sanning om fett.

Pekka S sa...

Terra: Är lite skeptisk till personlighetskategorisering av den typen du beskriver. Jungs metodik var (precis som Freuds) ganska ovetenskaplig på flera sätt. Myers-Briggs har kritiserats ganska hårt också.
http://en.wikipedia.org/wiki/Myers-Briggs_Type_Indicator#Criticism

Men - Jag håller med om att forskare, i alla fall de söker nya lösningar, måste vara väldigt fantasifulla och lyhörda för sin egen intuition.

Samtidigt som man som forskare måste våga våga så att säga, finns det anledning att inte tro för hårt på sina egna hypoteser utan goda belägg. Annars riskerar man att förleda sig själv.

xxx: Jag är tyvärr inte speciellt insatt i dietdebatten, så jag kan inte bedöma Livsmedelsverkets råd. Men jag håller med om att deras beslut borde baseras i god vetenskap.

Terra sa...

Pekka: Likt allt inom psykologi och psykiatri är det inte så svårt att kritisera det. Det innehåller ju trots allt en hel del antaganden och en stor portion generaliseringar. Självklart finns det problem i Myers-Briggs och alla sorters psykologiska profiler - inte minst i att det kan skilja enormt mellan en INTP och en annan INTP. Men det definierar ändock drag som båda delar mer än de delar med en en MB-motpol likt ESFJ tex.

Jag var inne i en våg av detta för något år sen och tittade på vilka typer av människor på nätet och i min omgivning som blev vad. Och den personlighet som oftast irriterade mig mest var oftast just min motpol (jag är INTJ - inte helt oväntat) ESFP/ESFJ.

Å andra sidan - just att jag var INTJ gjorde att jag inte kommer jättebra överens med min egen sort heller.

Jag ÄR relativt introvert. Definitivt intuitiv mer än Sensing. Mer Thinking än feeling och definitivt mer Judgeing (organiserad) än Perception (Spontan).

Jag har därför svårt att kritisera MB-testen rakt av när jag ju märker att stämmer. Problem finns ju kring just nyanserna och att denna profil inte visar allt. Introvert är det bästa exemplet på något som är mer komplext än MB visar. Jag har inga problem med att snacka med folk "på fester" som är en klassiker på MBtest - men jag går sönder inombords när jag ska tvingas hålla tal/föredrag.

Visst finns problem med MB-test. Men inte så stora att de är meningslösa. De är intressanta komplement och jag kan förstå att de är populära i USA vid anställningsintervjuer. Man vill liksom inte ha en INTJ i kundreceptionen lika lite som man vill ha en ESFP i arkivet. Oavsett övriga meriter.

Jag kan tänka mig att avoget mot psykologi och kategorisering av människor i Sverige gör att vi är så skeptiska kring att nyttja det här som ett kompletterande instrument.

Typiskt svenskt att vara emot sånt här skulle jag vilja påstå.

Pekka S sa...

Kanske är det typiskt svenskt att kritisera sånt. Men jag är ju finne ;)

Jag är dock inte expert på denna typ av tester. Du är troligtvis betydligt mer insatt. Men som jag förstått det är t ex Myers-Briggs i första hand ett personlighetstest som lyckats marknadsföras väl. Dess popularitet bygger inte nödvändigtvis på dess giltighet. Främst används den väl kommersiellt (t ex vid anställningar) men jag undrar hur pass hög status den har inom psykologin och psykiatrin som vetenskaper?

Skepdic har ett avsnitt om testet:
http://www.skepdic.com/myersb.html

"Several studies have shown that when retested, even after intervals as short as five weeks, as many as 50 percent will be classified into a different type."

Marcus B sa...

Pekka: Bra inlägg! Ofta ses det som en svaghet att säga "jag vet inte", när det faktiskt är en styrka. Detta märker man inte minst i debatten med kreationister, som har alla svar. :)

xxx: Jag håller med dig och Pekka att livsmedelsverket bör basera sina råd på god vetenskap. Jag kan inte utröna om så är fallet. Men... Även LHCF-anhängare, Atkins-förespråkare, vegetarianer, veganer, fruktarianer, luftarianer mfl som just hävdar att deras dieter är "teh shieet" måste avkrävas samma vetenskapliga stöd för sin åsikt (anekdoter != vetenskap).

Om det nu skulle visa sig att livsmedelsverkets råd saknar stöd i god vetenskap, innebär inte detta per automatik att 1) det är fel 2) att någon annan har rätt.

Jag tror det är delvis detta som mycket av den kritik Pekka fört fram mot Dahlström baserar sig på. Oavsett vem som har mer eller mindre rätt, måste detta ställningstagande basera sig på god vetenskap. Dahlström visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att hon inte är intresserad av god vetenskap...

Terra sa...

Pekka: Det här med att man på exakt samma test kan svara olika från gång till gång känner jag mycket väl till. Det blir mindre som problem när testet tar hänsyn till sånt genom att helt enkelt hysa fler frågor (och svarsdetaljer) så späs ovanligheterna ut.

Det här med att 50% skulle svara helt olika från gång till gång tror jag däremot är en ytterst selektiv siffra som är vald av folk som just kategoriskt avskyr kategoriseringar. Och även om det är så så är det inget problem om testet görs till fullo (kommer till det i sista stycket).

Som sagt, inte ett felfritt test på något sätt - men att jag blir INTJ på precis alla test, oavsett hur de är formulerade gör det svårt för mig att se det som värdelöst.

Att det mycket väl finns människor som är mer eller mindre manodepressiva och därmed byter kynne som en annan byter kläder kan såklart inte ett sånt här test någonsin anpassas efter. Det finns ju folk som förövrigt verkligen inte kan svara konsekvent heller på frågor för att de saknar totalt självkännedom och därmed konsekvent beteende.

Men på alla "normala" stabila individer ska det sällan pendla så mycket. Och notera att när det pendlar på samma test från gång till gång så snackar vi inte motpoler nu - jag är övertygad om att det enda som pendlar är vissa "bokstäver" som man helt enkelt inte är stark i.

Det är ju så testet fungerar. Varje bokstav är ju inte absolut - utan graderad. Det innebär ju att "INTJ" i sig alltid kompletteras med ett diagram som visar hur mycket av varje bokstav man är kontra den motsatta bokstaven. Och ligger man nära mitten, ja då kan resultatet växla såklart med dagshumöret utan att man hamnar långt från ett annat resultat. Vilket gör kritiken om 50% växling genast betydligt mindre problematisk än det låter. Värre än så är faktiskt inte de källkritiska problemen med MB. Det borde Scepdic nämna om de är objektiva.

Pekka S sa...

"Som sagt, inte ett felfritt test på något sätt - men att jag blir INTJ på precis alla test, oavsett hur de är formulerade gör det svårt för mig att se det som värdelöst."

Att du får samma svar säger kanske en del om hur välutformade testen är, men dess "objektiva" giltighet kan väl inte härledas från konsekventa resultat?

En mer intressant fråga är varför man valt just de 4 "motsatsförhållanden" som testtagaren kan placeras i? Finns det stöd i psykologi/neurologi för att personlighet/temperament i huvudsak handlar om dessa områden? Det jag undrar är alltså om testet ger relevanta resultat?

För att (överdrivet) illustrera detta kan man tänka sig ett test som kategoriserar folk enligt följande:

1. Gillar söt smak / salt smak
2. Sover på vänster / höger sida
3. Motionerar mycket / Slappar
4. Är troende / ateist

:)