onsdag 12 augusti 2009

Det liv du kan rädda

Peter Singer tillhör den lilla skara människor som jag lyssnar på och läser med viss nervositet. Få människor kan som Singer utmana mitt sätt att leva ur ett etiskt perspektiv. (Om jag någonsin blir vegetarian kommer det till stor del vara Singers förtjänst.)

Det liv du kan rädda - Agera nu och stoppa fattigdomen. Så heter Singers senaste bok. Jag har ännu inte läst den men jag har läst om den och lyssnat på Singers argument på poddradio och onlineföreläsningar.

Boken har ett enkelt och tydligt budskap. Om vi västerlänningar började ge mer av vårt överflöd till behövande skulle vi kunna rädda massor av medmänniskors liv.

Singer presenterar följande exempel (citerat utifrån mitt minne):

"Låt oss säga att du är på en promenad genom en park. I parken finns en fontän där du ser ett litet barn som håller på att drunkna. Du ser dig omkring och ser inga andra som kan hjälpa till. Du har på dig dina dyraste skor och kläder och frågan är om du ska försöka rädda barnet men därmed också förstöra dina kläder? Få skulle troligtvis tveka i en sådan situation. Skor och kläder är av mycket mindre betydelse än ett barns liv.

Men varför tänker vi inte likadant när det gäller fattiga och utsatta barn på andra håll i världen? Vi skulle kunna rädda många barns liv om vi bara engagerade och offrade lite mer av våra pengar till välgörande ändamål. Vore vi t ex beredda att offra inköpet av nya dyra skor för att istället skicka pengarna till t ex Röda Korset? Tänker vi på hur mycket nytta och hur många liv de pengarna hade kunnat rädda?"

Peter Singer medger att det är skillnad på scenarion där vi handgripligen hjälper en nödställd och scenarion där vi över långa avstånd hjälper till och kanske inte ens ser effekterna. Men skillnaderna är av psykologisk karaktär, inte moralisk. Moraliskt sätt är det lika bra att rädda ett liv var än i världen det befinner sig. Och det är lika omoraliskt att inte agera alls.

"UNICEF, the United Nations International Children’s Emergency Fund, estimates that about 27,000 children die every day from preventable, poverty-related causes. Yet at the same time almost a billion people live very comfortable lives, with money to spare for many things that are not at all necessary. (You are not sure if you are in that category? When did you last spend money on something to drink, when drinkable water was available for nothing? If the answer is “within the past week” then you are spending money on luxuries while children die from malnutrition or diseases that we know how to prevent or cure.)"

Känns sådana insikter obehagliga och samvetstyngande? För mig gör det i alla fall det. Men det är viktigt att inte avfärda moraliska tankegångar av sådana här slag bara för att skydda sig själv från samvetskval och ångest. Moraliska ställningstaganden är trots allt krävande i många fall. Det är då vår verkliga moral sätts på prov.

Är vi beredda att offra en del av vårt överflöd för att hjälpa andra? Kan vi tänka oss att köpa en lite mindre tv och istället använda mellanskillnaden till att rädda 10 barns liv? Behöver vi handla vatten på flaska när kranvatten duger lika bra? Behöver vi köpa den dyraste mobilen, handväskan, jackan, skorna, kaffemaskinen, gräsklipparen, osv när vi vet att våra pengar skulle kunna göra stor nytta på annat håll? Måste vi handla varenda leksak våra barn ber om när 27000 barn dör varje dag av sjukdomar som skulle kunna förebyggas? För det krävs inte mycket pengar för göra stor nytta. Malarianät, rent vatten, vaccinationer, mat, antibiotika, osv behöver inte kosta mycket per räddad individ.

Hur mycket menar då Singer att vi ska skänka per månad? Han hoppas givetvis att vi skulle skänka så mycket som möjligt, men få är troligtvis beredda till sådana uppoffringar (mig inkluderat - tyvärr). Istället menar Singer att 1-5% av ens nettoinkomst borde vara en bra start. Detta är inte speciellt mycket pengar. Den som t ex får ut 15 000 kr efter skatt skulle skänka 150-750 kr per månad. Det borde inte vara något större problem för de flesta av oss. (Peter Singer ger själv 20% av sin inkomst till fattigdomsbekämpning.)

På sajten The Life You Can Save kan man räkna ut hur mycket du borde skänka utifrån inkomst och land. Det finns även en lista på rekommenderade hjälporganisationer på sajten, men den är främst inriktad till amerikanska läsare. Singer rekommenderar även GiveWell som granskar hur pass kostnadseffektiva olika hjälporganisationer är.

På denna bloggen har jag rört vid många ämnen som har med medmänsklighet och humanism att göra. Men jag undrar om det finns något som är viktigare och mer konkret än Singers utmaning? Varenda humanist som bejakar empati till sina medmänniskor och än högre värderar agerande utifrån denna empati borde ta en ordentlig funderare på Singers budskap. Och då syftar jag på sekulära såväl som religiösa humanister. Alla som vill göra något meningsfullt och gott under deras korta vistelse på jorden.



Rekommenderad läsning:

För alla som lyssnar på poddradio kan jag rekommendera Point of Inquirys intervju av Peter Singer.

På Youtube kan man t ex titta intervjuer med Air America (del 1 och 2), Riz Khan (del 1 och 2) och Charlie Rose.

Andra bloggar om:

6 kommentarer:

calandrella sa...

"På sajten The Life You Can Save kan man räkna ut hur mycket du borde skänka utifrån inkomst och land."
Heh, jag med min månatliga inkomst på 300:- överstiger vida det föreslagna beloppet (i och med att jag skänker 50:- till välgörenhet). Men samtidigt skulle jag förstås kunna skänka hela min månadspeng till välgörenhet (mitt boende, mat osv betalar förstås mina föräldrar)...

Pekka sa...

Heheh, nja. Du kan nog behålla resterande 250 kr :)

Lasse Höglund sa...

Bra artikel. Jag vill tipsa om en nätkurs som startar i september och som kommer att handla om den här boken: http://www.natbildarna.nu/html/kurserna.php?dir=courses&act=full_info_course&id_course=435

Pekka S sa...

Hej Lasse! Det var ett spännande initiativ och gratis dessutom. Låter klart lockande!

helle sa...

Hej!
Tack för ett jättefint inlägg! Kan bara säga Amen ;)!

Vi behöver verkligen sluta tänka i termer av vi och dem och bli ett enda stort vi. Att människor lider berör oss. Alla våra funderingar blir så futtiga i det perspektivet.

Vad är det vi söker? Är det att få en finare bil, högre status, bättre jobb, högre lön, längre semester?

Om den våldtagna och övergivna kvinnan i Kongo eller det barn som precis har blivit föräldralös till följd av HIV-epedimin i Sydafrika hade fått beröra oss på djupet, hade vi fortfarande kunnat leva som vi gjorde? Hade våra prioriteringar fortfarande sett likadana ut?

I bibeln finns en liknelse om den barmhärtige samariten, som svarar på vem vår nästa är (den som vi ska älska så som vi älskar oss själva).

Jesus svarade:

"En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit (en judisk man i "präststammen", min anm). Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit (en man från samarien, vilket på den tiden sågs som förrädare mot Gud, min anm) som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han." (Luk 10:30-37)

Kvinnan i Kongo, barnet i Sydafrika är vår nästa, vår medmänniska. När ska vi visa barmhärtighet? När ska vi inte längre titta bort och gå förbi?

Tack för ett fint och tänkvärt inlägg och för boktipset!

Med kärlek!
helle

Pekka S sa...

"Om den våldtagna och övergivna kvinnan i Kongo eller det barn som precis har blivit föräldralös till följd av HIV-epedimin i Sydafrika hade fått beröra oss på djupet, hade vi fortfarande kunnat leva som vi gjorde? Hade våra prioriteringar fortfarande sett likadana ut?"

Precis. Sanningen är nog att vi ofta inte vill bli berörda (och därmed störda i vår behagliga tillvaro). Rent psykologiskt är det bevisligen inget större problem, men det moraliska dilemmat finns kvar. Jag tycker att vi borde ta detta dilemma på mycket större allvar och låta det beröra oss även om det kan ta emot.

Det är bra att du tar upp även bibliska motiv. Här finns några fler:

Ords 19:17 Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren och skall få sin lön av honom.

Matt 25:40 Kungen skall svara dem: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."