torsdag 11 juni 2009

Tankar kring Existens 11/6

Nu har Existens sänt sitt avsnitt gällande barnatro och den finns säkert att se SVT Play när som helst. Jag tog upp det kommande programmet för ett tag sedan.

Vad tyckte då jag?

Till att börja med visades inslag från Pingstkyrkans öppna förskola i Umeå där man fick se hur en av föreståndarna talade om religiösa frågor med små barn. Eller talade och talade - hon predikade.
Utan någon slags inslag av osäkerhet eller tvivel fick barnen höra att Gud hade skapat jorden och att människorna var det finaste han visste. Gud älskade dem och ville vara deras bästa kompis. Inga "nog", "kanske", "tror jag", "sannolikt", "troligvis", osv hördes. Guds existens var en självklarhet. Det handlade såvitt jag kunde se om indoktrinering.

Nu fick man givetvis bara se delar av verksamheten och troligtvis visades endast de smaskigaste bitarna av flera timmars filmande. Men jag har svårt att se hur Pingstkyrkan i detta fallet kan förneka sin indoktrinering av små barn (uppskattningsvis 0-4 år gamla).
Föreståndaren fick frågan ifall de tog upp mer obekväma frågor som t ex den om himlen och helvetet, men detta slingrade hon sig ur. Hon menade att hon inte tog upp frågor som barnen själva inte funderat över, vilket låter som rent struntprat. Få och några av barnen lär ha gått dit med en massa religiösa frågor nedtecknade åt föreståndaren. En mer rimlig förklaring är att helvetet inte nämns eftersom det de inte vill ha en massa ledsna och ångestfyllda barn där. Då skulle nog inte föräldrarna återkomma med barnen.

Såhär presenteras kyrkans barn- och familjeverksamhet på deras hemsida:

"Vi i Pingstkyrkan månar om barnen och vill dem det bästa. Därför ger vi Bibelns syn på Gud och på människans unika värde i skapelsen. I samarbete med föräldrar vill vi med roliga och åldersanpassade aktiviteter skapa trygga miljöer där barnen får utvecklas och uttrycka sin tro."

"... där barnen får utveckla och uttrycka sin tro." Mhmm...

Jag har faktiskt gått till en religiös öppen förskola med min son när han var liten (under 2 år). Det var i Svenska Kyrkans regi och även om det fanns religiösa inslag var det inte alls lika påtagligt som på förskolan i programmet. Hos Svenska Kyrkan sjöng vi ett par religiösa sånger och tände ljus i kapellet. Någon predikan förekom aldrig. Då hade jag inte återkommit heller...

Som en motpol till den öppna förskolan intervjuades Erik Wadenius, ordförande för de Unga Humanisterna. I princip håller jag med hans åsikter och jag tycker att han kunde ha fått mer tid i rutan. Wadenius påpekade något som jag finner intressant och viktigt, nämligen att troende föräldrar säkert kan uppfatta det som en moralisk skyldighet att vidareförmedla sin tro. Hade jag själv varit övertygad och helvetets existens så hade jag gjort allt i min makt för att min son skulle slippa komma dit. Barns tankefrihet under vårt korta jordeliv kan lätt offras för att de ska slippa en evighets lidande. Så jag förstår fundamentalistiska föräldrar som vill indoktrinera sina barn (och mindre fundamentalistiska som ändå känner en vilja att "påverka"). Jag hade troligtvis gjort likadant i deras situation. Var lösningen på detta finns vet jag inte, men inte hjälper det direkt med alla religiösa förskolor och skolor, där den religiösa påverkan fortsätter.

En fråga som känns aktuell här ställdes i programmet: Vem värnar om barnens rätt till sin egen tro? Många invänder säkert med att de visst har rätt till sin egen tro även om de påverkas som barn. Jo, men nja... Hur lätt är det att fatta självständiga beslut med åratal av indoktrinering i bagaget?

Vidare presenterade man i programmet kristen fritidsverksamhet åt ungdomar. Sådant har jag mindre att säga om. Ungdomar är betydligt mer självständiga än små barn och de kan själva välja att deltaga eller inte. Men givetvis vore det bra ifall det fanns fler ickekonfessionella alternativ. Jag misstänker att många hade valt sådana ifall de fanns. Det blev ju tydligt att de sociala faktorerna var väldigt viktiga för ungdomarna och att det var lättare att tro när de inte var ensamma.

Sista gäst var Helena Löfgren, en beteendevetare som själv varit medlem i Moonsekten några år. Löfgren är en av initiativtagarna till föreningen SESAM, som försöker hjälpa avhoppare från sekter.
Hennes tips till religiösa föräldrar var enligt mig mycket bra. Till att börja med påpekade hon att barn ofta har ett svartvitt sätt att se på världen och att man därmed kan behöva vara försiktig. Löfgren menade att föräldrar ska försöka vara mindre ivriga med att presentera religiösa övertygelser för barn, även om de känner en vilja att göra det. Föräldrar måste se till barns mognad och vara medveten om att barn har svårare än vuxna att känslomässigt och intellektuellt värja sig mot påtryckningar. Löfgren fick relativt lite tid i programmet men det kändes som att hon tänkte ganska lika mina egna.

Överlag var programmet intressant, men alldeles för ytligt. En 2-timmars dokumentär i ämnet hade varit att föredra. Men ibland tar man vad man får...

Andra bloggar om:

3 kommentarer:

Kenneth sa...

Bara kort: Tack för din blogg Pekka! Har precis upptäckt den, ger mig hopp om att förnuftet kan överleva. Ligger inne bland mina Favoriter. Kollar så gott som varje dag.

Pekka S sa...

Tack, Kenneth! Alltid roligt att höra från läsarna. Ett tips att istället prenumerera på RSS-flödet. På detta vis får du information om nya inlägg utan att ens behöva besöka bloggen.

Använd i så fall denna länk:
http://feeds.feedburner.com/Orsakverkan

Kenneth sa...

Nja, jo, jag förstår vitsen, har gjort det med en annan blogg, men det bara störde mig (om du förstår). Föredrar att själv gå in. Tycker om att besöka! All teknisk utveckling behöver man ju inte falla för...