onsdag 3 juni 2009

Barnatro på Existens

Den 11 juni kommer Existens att handla om Barnatro. Såhär beskrivs programmet på SVT:

"Barnatro - gåva eller tvång? Barns rätt till en egen trosuppfattning slås fast i FN:s barnkonvention. Den har Sverige skrivit under. Men föräldrar har också rätt att ge sina barn en religiös uppfostran. Samtidigt blir religiösa förskolor och fritidsverksamheter allt vanligare i Sverige. Så vem värnar barnens rätt när det handlar om religion? Har barn egentligen någon frihet att välja? Medverkar gör bl.a. Eric Wadenius, ordförande för Unga Humanister. Programledare: Eva Renström."

Roligt att Eric Wadenius ska medverka. Ska bli spännande att se hur programmet kommer att vinkla frågan.

Jag blev själv kontaktad av redaktören till programmet i slutet av april. Han ville ha mina synpunkter på några frågor, men jag tvivlar på att mina svar kommer att presenteras.

Så jag tar och klistrar in hans frågor och mina svar här nedan...

Martin Machnow:

Vem är du?

Vi gör ett program om barnatro. Ser att du har en del åsikter kring detta. Har du lust att utveckla?

- Är religiös fostran/uppväxt alltid fel?
- Om inte - hur kan en god religiös fostran/uppväxt se ut?
- Varför är du skeptisk till barnreligiositet?
- Hur ser du på barnkonventionens artikel 14:

Barnets rätt till tanke-,
samvets- och religionsfrihet
1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet,
samvetsfrihet och religionsfrihet.
2. Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas och i förkommande
fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som
är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då
det utövar sin rätt.
3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana
inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att
skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande
fri- och rättigheter.

- Håller du med?
- Är du organiserad på något sätt - dvs, är du medlem i någon förening/organisation med religionskritiker?

Med vänlig hälsning,

Martin Machnow
Redaktör SVT Existens

Mitt svar:

Hejsan Martin!

Tack för visat intresse! För och främst kan du ju titta på följande inlägg jag gjort i ämnet:

http://orsakverkan.blogspot.com/2008/02/frldrar-barn-och-religion.html
http://orsakverkan.blogspot.com/2008/08/barndom-och-emotionella-vrderingar.html
http://orsakverkan.blogspot.com/2008/08/knack-knack.html

Nu till dina frågor:

- Är religiös fostran/uppväxt alltid fel? Om inte - hur kan en god religiös fostran/uppväxt se ut? Varför är du skeptisk till barnreligiositet?

Nja, det är svårt att generalisera. Men som utgångspunkt anser jag att vissa frågor bör lämnas öppna för barn, så att de i en mera "kognitivt" mogen ålder ska kunna dra egna, genomtänkta slutsatser. Till sådana frågor räknar jag bl a in filosofi, politik och religion.
Vill man inte som förälder ge barnen de bästa förutsättningarna för att i mogen ålder kunna skaffa sig sina egna uppfattningar? Och då är frågan hur goda förutsättningarna för det självständiga beslutsfattande blir ifall barnet sedan tidig ålder påverkats i en specifik inriktning? Forskning visar tydligt att barns framtida religiositet (och specifika religiösa inriktning) kan förutsägas utifrån föräldrarnas övertygelser. Barn som aktivt uppfostras inom en viss religiös kontext kommer att växa upp med starka emotionella band till denna. De kommer med andra ord att få det svårt att dra genuint självständiga slutsatser kring relaterade frågor när de blir äldre.

Men innebär detta att all religiös fostran måste vara fel? Nej, eftersom det givetvis finns grader på allt. Religiösa föräldrar kan vara mer eller mindre explicita med sina övertygelser och de kan välja vilken vikt de vill lägga på detta område i sin uppfostran. Det är stor skillnad på att ibland läsa bibelhistorier för barnen och att aktivt lära dem att be till Gud. Osv.

Egentligen är det inte de religiösa inslagen i barnfostran jag stör mig på. Snarare är det ensidigheten. I princip tycker jag att alla barn borde ha en viss religiös fostran, men på ett mångsidigt sätt. De får gärna exponeras för många olika religioner som presenteras på lika villkor. Lär barnen om Bibeln, Koranen, Vedaskrifterna, Mormons bok, osv. (Lär dem gärna om olika filosofiska och politiska skolor på samma öppna sätt). På detta vis lär de sig förstå att det finns många olika övertygelser bland världens folk och att valet kanske inte är helt uppenbart.

Det är viktigt att förstå att barn inte föds till någon speciell tro. Därmed kan man säga att jag är skeptisk till barnreligiositet (såsom begreppet vanligtvis används). Med det sagt menar jag inte att barns ska berövas från allt som har med religion eller andlighet att göra. Barn kan mycket väl ha sådana tendenser och behov och i så fall ska de inte förtryckas. Men detta innebär inte att barn måste tillhöra och fostras till en specifik trosinriktning. Barn till kristna ska inte ses som kristna barn och barn till muslimer ska inte kallas muslimer. Samma gäller för alla religioner. Barnen är ännu inte i stånd att ta så komplexa beslut, inte på ett förnuftsmässigt plan i alla fall. Analogt menar jag att få lär kalla sitt barn för marxister, socialdemokrater, utilitarister eller värdenihilister. Det vore närmast absurt. En god religiös uppfostran är alltså enligt mig öppen och mångsidig. Och i den mån det är möjlig - en opartisk sådan.

Men självfallet är idén om den opartiska uppfostran mer ett ideal än en faktisk möjlighet. Få, om några, föräldrar kan informera barn i dessa frågor utan att någon form av partiskhet skiner igenom. Och så fort barnet uppfattar vart föräldern lutar kommer detta att ses som det mest trovärdiga alternativet. Därför är det viktigt att föräldrarna vågar poängtera att de själva faktiskt kan ha fel. Andra föräldrar tror kanske på annat vis och de är precis lika smarta och bildade.

Så vi kan alltså konstatera att barn kommer att påverkas av sina föräldrar hur opartiska de än försöker vara. Men detta betyder inte att man då lika väl kan skippa allsidigheten. Självklart inte. Men som förälder kan man hjälpa barnen att bortse från föräldrarnas partiskhet. Hur? Jo, genom att lära dem tänka för sig själva. Det barn som i sin fostran förses med goda tankeredskap får betydligt godare förutsättningar till självständigt tänkande. Jag uppmuntrar därmed föräldrar att lära sina barn kritiskt tänkande, källkritik och vetenskaplig förståelse. Inspirera barn till att använda sin fantasi och testa sina idéer. Ge dem en bred kunskapsgrund att fatta beslut utifrån och förståelse för hur de själva kan söka fram information.

Lyckas man med allt detta så kommer ens barn att ha goda förutsättningar till ett självständigt tänkande och beslutsfattande.

Så till barnkonventionens 14:e artikel. Artikeln är skrivet på ett väldigt allmängiltigt och tolkningsbart vis. I princip tycker jag att mina åsikter här ovan är full kompatibla med artikeln. Barn ges enligt artikeln tankefrihet och religionsfrihet vilket är precis vad jag vill ge dem. Jag tycker att barn ska ha rätt till sina egen åsikter och inte behöva påtvingas sina föräldrars. Samtidigt tror jag att religiösa föräldrar kan tolka artikeln annorlunda. De kanske ser den som stöd för rätten att religionsbilda sina barn. De anser kanske att de håller på med "ledning" i sin fostran.

Jag är inte själv medlem i några religionskritiska organisationer. Jag deltar dock aktivt i samtal och debatter i forum med likasinnade. Dessa forum är ibland knutna till organisationer som Humanisterna och VoF (Vetenskap och Folkbildning). Eventuellt kommer jag att bli medlem framöver.

Mvh
Pekka S

Andra bloggar om:

4 kommentarer:

calandrella sa...

Tips till nästa skeptips-inlägg: lokaltidiningen Mitt i Söderort har på uppslaget 14-15 en artikel om konspirationsteorier i allmänhet och konspirationsteorin om flygplanskondens (?) i synnerhet, http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/soderort_b.html.

Pekka S sa...

Tack för tipset! Ska läsa artikeln så snart jag hinner...

Hans Iwan Bratt sa...

Du skriver så klokt att du diskvalificerar dig från medverkan i Existens. Där gäller polariseringen. Det var länge sedan jag var angelägen om att se programmet, men visst vill jag se unghumanisternas ordförande den 11 juni.

Annars är Existens ointressant - till skillnad från SRs Människor och Tro som hör till det allra mest värdefulla i public service.

På nätet är din blog i särklass. Den missar jag ogärna.

Pekka S sa...

Tack Hans, det var vänligt skrivet! Jag tror att du har rätt i att Existens söker polarisering. Ska ändå bli intressant att se programmet.