onsdag 27 maj 2009

Hur bekräftar man ett mirakel?

Detta med mirakel och under är något som jag funderar kring ibland. Senast dök ämnet upp hos Zoltan och VoF Forum och jag tänkte här utveckla mina tankar kring detta.

Till att börja med får vi fråga oss vad vi menar när vi talar om mirakel. I vardagstal och tidningar beskriver vi ofta osannolika eller överväldigande händelser som mirakel.

"Det var ett under att han klarade sig utan större skador..."

"När barn föds är det som ett mirakel..."

"Målvakten gjorde en mirakelräddning..."

Osv.

Användandet av ordet i sådana sammanhang är inte speciellt problematiskt. Men det finns ett annat sätt att definiera mirakel, nämligen som uttryck för gudomliga eller övernaturliga ingripanden som bryter mot naturens lagar. Då hör man istället uttalanden i stil med...

"Vår kompis var cancersjuk och hade enligt läkarna väldigt liten chans att överleva. Vi bad till Gud och vår kompis är idag cancerfri."

"Igår höll jag på att gå rakt ut på en öppen gata men av någon anledning kände jag ett behov att stanna. Precis då körde en bil ut framför mig med hög fart. Det var min skyddsängel som räddade mig."

"Jag mediterade till universum om rikedom och igår vann jag på Lotto."

I dessa fallet blir begreppet mera problematiskt enligt mig. Att kalla osannolika/överväldigande händelser för mirakel är en sak, men det är något helt annat att tillskriva sådana händelser övernaturliga förklaringar. För hur vet man att något övernaturligt faktiskt har skett?

När det t ex gäller cancer vet vi utifrån statistik att vissa cancerformer är mer dödliga än andra. Låt oss säga att vissa former är så allvarliga att mindre än 1% klarar sig. Är det då ett mirakel om vår kompis råkar tillhöra denna 1% och överlever? Nä, det tycker nog få. Men om oddsen bara vore 0,0001% då, dvs att en på miljonen överlever? Vore det ett mirakel då? Rent intuitivt känns det kanske så, men statistiskt sett är det föga skillnad. Om en på miljonen klarar sig så måste ju någon vara den lycklige.

Någon måste också vinna på lotto även om oddsen där är ännu mindre (1 på 336 miljoner). Hur är det ifall någon skulle be en bön till Gud om lottovinst och sedan ta hem storvinsten, är det ett mirakel då? I detta fall har vi två händelser, varav den en följer den andra. För den som bett bönen finns det en meningsfull koppling mellan bönen och vinsten, men orsakade den ena nödvändigtvis det andra? Hur hade vi sett på en liknande situation där personen i stället hade kramat en hartass, blandat en häxbrygd eller offrat en höna för att sedan vinna lottovinsten. Orsakade det ena fortfarande det andra? Att böner kan besvaras är något som många tror på, men häxbrygder är det få som kokar nuförtiden. Men är den ena orsaken mer sannolik än den andra? Och hur undersöker vi då detta?

Låt oss hitta på ett hypotetiskt fall där en cancerpatient klarar sig trots urusla eller nästintill obefintliga odds. Läkarna menar att allt hopp är ute och att ingen av deras patienter överlevt under liknande omständigheter. Låt oss också anta att denne patients familj, närstående och läkare bad för hans överlevnad. Hur bekräftar vi i en sådan situation ifall bönen hade effekt eller inte? Hur bekräftas ett mirakel?

En lockande tankegång vore att tillskriva fallet mirakelstatus med tanke på de obefintliga oddsen. Hur kunde patienten ha klarat sig om det inte vore för ett mirakel? Men är detta en logisk slutledning? Begår vi i själva verket ett logiskt felslut som kallas för God of the gaps (kunskapsluckornas gud) eller Appeal to ignorance (vädjan till okunskap)? Vi säger trots allt att vi saknar förklaringar och detta följer vi med att relativt godtyckligt välja en alternativ förklaring som passar oss. Avsaknad av förklaringar berättigar oss alltså inte att hitta på egna.

Hur skulle vi istället ha tänkt? Jo, enligt mig måste man först utesluta varje tänkbar naturlig förklaring till det inträffade. Och sedan måste vi i princip utesluta varje otänkt naturlig förklaring också. För en naturlig förklaring måste alltid gå före, dvs vara mer sannolik än, en övernaturlig. Varför? Jo, för naturliga förklaringar stämmer överens med den kunskap vi har om världen. Naturliga förklaringar kräver inga brott mot naturlagarna eller omskrivningar av våra vetenskapliga teorier.

Men hur utesluter man alla tänkbara och otänkbara naturliga förklaringar? Går det ens? Vilka förklaringar skulle kunna finnas till cancerpatientens överlevnad?

  • Till att börja med skulle han kunna ha varit feldiagnostiserad. Läkare är trots allt människor och de kan tolka provsvar på felaktigt sätt. Går det att utesluta?
  • Cancern kan ha varit korrekt diagnostiserad men av någon anledning gått över eller tillbakabildats av sig själv. Så kallas spontan regression sker då och då hos cancerpatienter, ofta utan klar förklaring. Går det att utesluta?
  • Det kan finnas bedrägeri med i bilden. Läkaren eller/och patienten kan av någon anledning ha motiv till att ljuga om diagnos, prognos, osv. Går det att utesluta?
  • Våra minnen kan ofta spela oss ett spratt och i detta fallet kan patienten och de anhörigas minnen om prognosen vara felaktiga. Kanske sa läkaren aldrig att situationen var så allvarlig som de tror sig minnas? Går detta att utesluta?

Osv.

Ovanstående exempel tillhör de vanligaste alternativ man begrunda. Men det finns betydligt vildare alternativ.

  • Skulle det kunna vara utomjordingar som botade patienten? Utomjordingar är en extremt osannolik förklaring, men samtidigt en fullt naturlig sådan. Går detta att utesluta? Jag vet att detta exempel är närmast löjeväckande och jag skulle själv aldrig presentera det som ett seriöst alternativ. Men den är ändå mer sannolik än ett ingripande av Gud, enligt mig.

Antalet naturliga förklaringar begränsas endast av vår fantasi.

Och även om vi skulle kunna utesluta varenda naturlig förklaring måste vi fråga oss vad nästa steg då blir? Är vi då logiskt berättigade att godtyckligt välja en metafysisk eller övernaturlig förklaring som faller oss i smaken? Nej, givetvis inte. På något vis måste vi först hitta positiv bevisning för vår förklaring. Det räcker inte med bristande svar på annat håll.

Så i slutändan måste jag konstatera att bekräftandet av påstådda mirakel är en till synes omöjlig uppgift. Men på sätt och vis gillar jag inte denna slutsats. Jag vill trots allt vara så öppensinnad som möjligt. Dock verkar vissa påståenden helt enkelt inte gå att bekräfta.

Dock kan jag ha fel. Kanske har jag missat någon metodik för undersökan av mirakel? I så fall vill jag gärna ta del av denna.

Andra bloggar om:

6 kommentarer:

Mikael sa...

Hej!

Tror att det är vettigt att vara skeptisk till mycket, men ibland tror jag faktiskt mirakel sker!!

Kolla denna länk http://bjornhorst.wordpress.com/2009/04/12/min-bror-ar-fralst-helad-och-upprattad/

Är nog svårt i detta fallet att hitta naturliga förklaringar.

Mvh MS

Pekka S sa...

I detta fallet har vi tyvärr bara en berättelse skriven av en redan troende bloggare. Stämmer allt som skrivits eller kan detaljer skilja sig, saker ha utelämnats eller lagts till, osv? Kan man utesluta feldiagnos? Kan man utesluta spontan remission? Kan man utesluta bedrägeri eller lögn? Kan man utesluta utomjordingar? :)

Jag håller med om att berättelsen vid första anblick är förbluffande. Men man måste alltid ta berättelser för vad de är - subjektiva anekdoter fyllda av potentiella felkällor.

Lisa sa...

Hej!
Jag tror att detta är en fråga om vad för "glasögon" man har. Jag tror inte du skulle tro på ett mirakel även om det verkligen skedde ett mitt framför näsan på dig (har jag fel?), medan vissa troende ser mirakler överallt även där andra förklaringar faller sig mer självklara.

Jag tror inte någon av oss har helt "sanna glasögon" och oavsett hur långt vetenskap och utveckling hinner gå under vår livstid så tror jag inte vi kommer få det heller.

Jag försöker se på världen, livsåskådningar och religioner med ödmjukhet.

Så länge som vi lever på den här jorden kan vi inte veta säkert utan behöver en mer eller mindre välgrundad tro (kalla det verklighetsuppfattning om du vill) och antingen får vi veta vem som hade rätt när vi dött eller så händer inget då och isåfall spelade det kanske inte så stor roll ändå?

Pekka S sa...

Lisa: Jag har, precis som du misstänker, svårt att se när jag skulle kunna erkänna ett mirakel. Och du har helt rätt i att det beror på de "glasögon" jag bär. Håller även med om att "sanna glasögon" är svåra, kanske t o m omöjliga att hitta. Men det betyder inte att alla "glasögon" är likvärdiga. T ex har den vetenskapliga metodiken tydligt visat sin styrka gällande förklaringsmodeller och användbarhet.

Det enda jag inte håller med om är att att "det" kanske inte spelar någon roll ifall livet efter detta inte existerar. Våra uppfattningar kan trots allt spela roll så länge vi lever. Jag håller med om att man ska vara ödmjuk, men det måste finnas gränser även för detta. Här är ett sådant exempel.

Anonym sa...

Hej, har varit USA i en kyrka- Grace Cathedral och bevittnat 100-tals mirakel även blivit helad, haft släktingar som blivit helade från cancer mm mm, www.ernestangley.com

Pekka S sa...

Har dessa mirakler dokumenterats på något vis?