måndag 11 maj 2009

Blottar Jesus vetenskapens dilemma?

Peter Stenumgaard, professor vid Högskolan i Gävle, skriver i Dagen att Jesus blottar vetenskapens dilemma.

Vart vill han komma med sin artikel? Jo, det handlar om Jesusforskning av Jonas Gardell och Michael Baigent. Enligt Stenumgaard har både Gardell och Baigent försökt undersöka Jesusberättelserna utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Och dessa båda har tydligen nått fullständigt olika slutsatser. Stenumgaard menar att detta belyser vetenskapens brister.

Men sedan när blev historieforskning eller teologi vetenskaper? Naturvetenskaper är de åtminstone inte. Och att dra sådana paralleller är därför missvisande. Möjligtvis kan naturvetenskapen ha lite att säga om vissa aspekter av Jesus liv, t ex när det gäller hans uppståndelse, hans vattenpromenader och andra mirakel. Men huruvida han var rik eller tandlös är historiska frågor, inte vetenskapliga. Stenumgaard bör därmed inte bedöma den vetenskapliga metodikens styrkor eller svagheter utifrån divergerande uppfattningar om Jesus.

Men såhär skriver han:

"En modernt skolad vetenskapsfilosof blir dock inte särskilt förvånad över denna divergens. Den moderna vetenskapsfilosofin har sedan decennier avfärdat alla vetenskapens anspråk på att vara en överlägsen metod att nå säker och objektiv kunskap om tillvaron. De idealiserade föreställningarna om vetenskapens unika monopol att nå säker kunskap om tillvaron nådde sin höjdpunkt under Upplysningstiden men har sedan lång tid tillbaka underminerats av vetenskapsfilosofer. "

Är det så? Både ja och nej. Den vetenskapliga metodiken är den (överlägset) bästa metoden för att nå god, testbar kunskap om världen. Men vetenskapliga resultat anses aldrig vara fullständigt säkra eller objektiva. De är nämligen alltid tentativa. Stenumgaard har alltså delvis rätt, men han verkar utelämna viktiga aspekter av vetenskapens natur av någon anledning. Denna misstänkt postmodernistiska vetenskapssyn tilltalar mig föga.

Servrarna som Dagens nättidning nyttjar är produkter av den vetenskapliga metodiken. Detsamma gäller datorn och bildskärmen som Stenumgaard nyttjar, bilen han kör till jobbet, GPS-navigatorn som leder hans väg, läkemedlen i hans medicinskåp, osv. Tack vare vetenskapen har vi en god uppfattning om hur universum ser ut både ur ett kosmologiskt och ett kvantmekaniskt perspektiv. Vi har en god uppfattning om hur sjukdomar uppstår och kan botas. Vi har en god uppfattning om den biologiska mångfaldens evolutionära ursprung. Osv.

Utifrån allt detta (och mera) borde vi väl kunna dra slutsatsen att den vetenskapliga metodiken faktiskt är en överlägsen kunskapsmetod? Eller vilka konkurrenter vill Stenumgaard lyfta fram? Teologi, slagrutor, drömtydning eller religiösa uppenbarelser? Var ser vi i så fall resultaten av dessa? Vilka "sanningar" har fastställts av sådana metoder?

Samtidigt vill jag ge Stenumgaard rätt i att det faktiskt finns många osäkerheter inom vetenskapen. Alla områden är inte lika väl utforskade och därmed finns det många frågeställningar där forskarna är oeniga. Stenumgaard väljer dock ett mindre bra exempel med klimatfrågan. (Jag förutsätter att han syftar till teorin om den antropogent orsakade globala uppvärmningen.). I denna fråga råder det trots allt en stor enighet. Jag skulle tro att 95% av forskarna inom relevanta fält är ense. Och om vi tar evolutionsteorin är enigheten ännu större, kanske i trakterna av 99,99%. Detsamma gäller många andra områden.

Med tanke på enigheten som faktiskt finns inom många fält och om vi dessutom radar upp vetenskapens testbarhet och resultat tycker jag att Stenumgaard är ute på extremt hal is med sin artikel. Jesus blottar få om några vetenskapliga dilemman. Men teologiska dilemman har Jesus skapat i nästan 2000 år.

Andra bloggar om:

10 kommentarer:

Henrik Gustafsson sa...

För ordningens skull bör man nog ändå kalla historiska frågor för vetenskapliga frågor, även om de humanvetenskapliga ämnena ibland kan tyckas mer relativa än de naturvetenskapliga.

Pekka S sa...

Jo, det har du rätt i. Fast som naturvetare tycker jag mig se betydande skillnader mellan dessa "grenar".

Stenumgaard verkar dock inte göra någon skillnad i och med att han tar upp klimatfrågan som ett exempel. Han blandar mandariner med apelsiner. :)

Henrik Gustafsson sa...

jo vissa epistemologiska skillnader finns nog mellan dessa båda grenar.

Zoltan sa...

Som gammal(?) fysiker och forskare kan jag nog hålla med om att vetenskap som vi idag känner den är en framgångsrik metod att utveckla kunskap, inom många fält, faktiskt även inom teologi! Men, problemet ligger i olika försök att applicera denna metod på mänskliga behov som inte har med vetenskap att göra; på exempelvis existentiella frågor.

Vår tillvaro som människor behöver betydligt mer än det all vetenskap någonsin kan ge.

Kärlek?

Sedan tror jag inte konsensus inom olika fält alls ska betraktas som någon garanti för områdets stabilitet - vetenskapshistoria visar på hur fel rådande majoriteter haft, många (alla?) gånger.

Pekka S sa...

Zoltan: Givetvis har vetenskapen inte alla svar. Existensiella frågor är ett bra exempel, etisk och estetiska två andra. Vetenskapen kanske kan informera oss i sådana frågor, men slutsatserna nås bortom det vetenskapliga. Samtidigt är det ofta svårt att hitta klara svar inom de icke-vetenskapliga områdena. Det saknas oftast en klar metodik för hypotesprövning.

Och du har också rätt gällande konsensusbildning. Men jag skrev redan i texten att vetenskapen håller sig till tentativa svar.

Zoltan sa...

Sant.

Men är det inte märkligt att vetenskapen upplevs och används av många som anledning till att avfärda alla andra former av mänsklig erfarenhet?

Eller, tvärtom: att använda vetenskapen som enda existentiell grund?

Mer poesi, mindre matematik?

Pekka S sa...

Vetenskapen kan i vissa fall användas till att avfärda mänsklig erfarenhet. Åtminstone kan man erbjuda alternativa och mer sannolika förklaringar. Som skeptiker stöter jag på sådant nästan varje dag. Fungerar t ex homeopati, telepati, mediumskap eller slagrutor? Vissa har erfarenheter som talar för det. Vetenskapen säger något annat.

Men att använda vetenskapen som enda existensiella grund? Hur skulle den grunden se ut?

I vissa fall ger onekligen poesin oss bättre svar.

Jonah sa...

Pekka

Du säger att Stenumsgaard har fel när han använder vetensap och historia i samma argument. Jag håller helt med.
Men... Du gör det samma när du senare i samma argument pekar på att naturens mångfald kommer av evolution. (jag tar för givet att du pratar om "sumpmark till människa"-evolution och inte enbart förändring inom grupper av biologiska varelser) Är detta inte samma sak? Historia som inte kan testas empiriskt menar jag.

Tyckte mig bara se ett litet snesteg i argumentationen.

Jag tror också att du missförstår Stenumsgaards argument.
Jag kan ha fel men menar han inte att både Gardell och Baigent påstår sig komma från ett vetenskapligt håll för att ge sina argument stöd.

Jonah

Pekka S sa...

Jonah: Nej, historia som humanioraämne och evolutionsteorin som naturvetenskap är inte samma sak även om båda sysslar med historisk forskning. Evolutionsteorin kan testas empiriskt på ett helt annat sätt än påstående om Jesus.

Och visst verkar Stenumgaard mena att Gardell och Baigent kommer ifrån ett vetenskapligt håll. Problemet i hans argument är att han blandar teologi, historia och naturvetenskap som om dessa vore "vetenskaper" av samma typ. Så jag tror inte att jag har missförstått honom. Men jag kan ju ha fel.

Anonym sa...

Ja är det inte furktansvärt när en professor gör såna här uttalanden. Han borde veta bättre. Skulle jag vara rektor vid Gävle Universitet så skulle jag starkt tvivla på Stenumgaards kompetens. Jag blir så ARG när folk som borde veta bättre gräver ner sig i en grop av pseudovetenskap och rena lögner. Ge honom sparken för helvete. Har inga sympatier för ett svin som honom.