tisdag 24 mars 2009

Samtal på Skapelsemuseum

Är hemma, något orkeslös p g a förkylning (man cold). Så jag känner mig inte speciellt produktiv, men en liten video orkar jag i alla fall lägga upp.

Här är en konversation mellan Michael Shermer och en forskare på Answers in Genesis skapelsemuseum i Kentucky. Samtalet är intressant på så många plan att jag tycker att den är värd sina 25 minuter.


Andra bloggar om:

5 kommentarer:

Johan Grönlund sa...

Krya på dig

Pekka S sa...

Tack tack! Men det är inte så farligt som jag kanske fick det att låta. Men lite seg är jag allt...

Pekka S sa...

Ändrade lite i texten, så att ingen misstar min ironiska ton mot allvar och tror att jag är döende :)

Anonym sa...

Den här typen av "akademiska" kreationister, eller uppenbarligen inte helt urblåsta representanter för andra pseudovetenskaper, anser jag är de mest fascinerande och egentligen hela anledningen till att jag intresserar mig för skeptisism överhuvudtaget.
Hur man som de facto hyfsat intellektuell människa kan kompartmentalisera eller dela upp sin världsbild så hårresande att man ena sekunden av hela sin själ tror på de mest omöjliga och rent löjeväckande teorier om världen för att sedan på ett närliggande område kunna vara fullständigt koherent och rationellt tänkande. (Nu kanske vi inte ska ta damen här i filmen exempel då precis allt hon sa var uppåt väggarna, men alla känner vi människor som passar på beskrivningen.) Vad jag vill se är undersökningar på hur och i bästa fall varför människor kan vara så inkonsekventa och motsägelsefulla i sitt tänkande utan att se det som ett problem. Någon som vet om det finns dylika undersökningar?
/Daniel

Pekka S sa...

Håller helt med dig Daniel. De psykologiska aspekterna med skepticism är oerhört intressanta. Och jag tycker att skapelseforskaren i videon är ett spännande exempel på detta.

Sedan finns det absolut forskning i detta med kompartmentalisation. Men jag kommer på rak arm inte på speciellt många exempel.

En intressant studie gjordes på medlemmar av en domedagssekt vars ledare hade deklarerat ett datum för undergången. Men undergången kom givetvis inte och man ville undersöka medlemmarnas reaktion. Tvärtemot vad man skulle kunna tro blev många av medlemmarna ännu mer engagerade och troende efter misslyckandet. Deras kognitiva dissonans tvingade dem att förringa misslyckandet och istället öka engagemanget.
- http://en.wikipedia.org/wiki/When_Prophecy_Fails

Kognitiv dissonans är en förklarande faktor men det lär finnas många andra. Troligtvis är inte den kognitiva dissonansen en så stor plåga för skapelsetroende som vi tror. Deras världsbild och deras grundantaganden/premisser tillåter troligtvis en annan vägning och tolkning av fakta.