tisdag 10 mars 2009

Människorna, dogmerna eller kyrkan först?

Vilka prioriteringar har egentligen den katolska kyrkan? Vad är viktigast? Är det omsorgen om sin nästa, med barnen i speciellt fokus? Är dogmerna nummer ett? Eller är det kyrkan och dess ledare som går först?

Om man ser till fallet med den 9-åriga flickan i Brasilien är svaret långt ifrån självklart. I den första reaktionen från Vatikanen var det biskopen man ställde sig bakom, inte flickan, mamman eller läkarna. Och styvpappan/våldtäktsmannen var man snabba med att förlåta.

Kanske var detta ett olycksfall i arbetet? Såhär brukar det väl inte gå till? Eller?

2001 stämdes flera präster i den katolska kyrkan för sexuell utnyttjande av barn. Hur agerade kyrkan då? Hur agerade de innan övergreppen blev vida kända?

Den som undersökt de katolska sexskandalerna förstår ganska snabbt att kyrkan och dess ledare agerat mycket tvivelaktigt på många plan. Flera ledare kände till misstankarna om att barn förgripits av präster, men inga anmälningar gjordes till polisen. Istället flyttades prästerna runt från församling till församling och övergreppen fortsatte. Man verkade helt enkelt se till ledarnas och kyrkans bästa, inte barnens.

Berodde detta agerande på dåligt omdöme från enstaka ledare på vissa några enstaka håll? Misslyckades dessa ledarna med att agera efter kyrkans direktiv? Nja, det verkar snarare vara tvärtom. Redan 1962 publicerades ett hemligt dokument som uppmanade ledare till (extern) tystnad när det gällde sexuella övergrepp. 2001 skickades en uppdaterad version av detta dokument från Vatikanen med en uppmaning om att fall med sexuella övergrepp skulle utredas centralt. Lokala ledare manades till tystnad och man förklarade att brott mot detta kunde leda till bestraffning. Och vem var ansvarig för utskicket? Det var självaste Joseph Ratzinger, den nuvarande påven. Ratzinger hade i över 20 år varit ansvarigt för Troskongregationen, den katolska instans som har hand om etiska och moraliska frågor inom kyrkan.

Den katolska kyrkans mörkläggning fungerade dock inte och uppmärksamheten från medierna blev enorm. CBS News, Boston Globe, BBC och The Phoenix är exempel på medier som undersökte skandalerna (i USA) på djupet.

Och hur gick det med ledarna som kände till övergreppen men inte anmälde dem till polisen? Två av dessa var Bernard Francis Law och John Brendan McCormack, båda från Boston. Law sade upp sig själv 2002. Den dåvarande påven Johannes Paulus såg dock till att Law befordrades inom kyrkan och numera är han ärkepräst på en av de största kyrkorna i Rom. McCormack är fortfarande biskop i Manchester, USA.

Men övergreppen var inte isolerade till Boston eller USA. Ta en titt på denna lista. Här finns övergrepp som rapporterats i Irland, Canada, Australien, Belgien, Polen, osv. Dock inga i Sverige.

Och senaste blundern är alltså Vatikanens agerande gällande flickan i Brasilien.

Sedan ska man inte glömma den katolska kyrkans framfart i världen som preventivmedelsbeivrare, abortmotståndare, homosexualitetsfördömare, stamcellsopponenter, osv.

Hur förhåller sig katoliker till allt detta? Är detta en organisation de gillar att förknippas med? Varför ser vi inte fler avhopp från medlemmarna?

Ett motargument är givetvis att den katolska kyrkan gör mycket gott också och det förnekar jag inte. Men räcker det? Det finns ju andra som också gör gott.

Låt oss säga att ni är medlemmar i en välgörenhetsorganisation som t ex Unicef, Rädda Barnen eller Röda Korset. De gör massor av gott, men hur hade ni agerat om organisationen visade sig mörka övergrepp bland ledarna? Hur hade ni reagerat ifall de ansvariga fick stanna kvar och kanske t o m blev befordrade? Vad hade ni sagt ifall organisationen valde att prioritera dogmförsvarande och ledarstöd före barnens bästa? Ifall organisationen uppmuntrade en sexualpolitik som förhindrade bekämpandet av AIDS? Hade ni inte då funderat på att lämna organisationen och sökt er till någon annan? Lämnar man Unicef kan man ju alltid gå med i Rädda Barnen istället.

Ett ytterligare alternativ är att man stannar kvar, men med avsikt att aktivt kämpa för förändring. Men tyvärr hörs väldigt lite intern kritik mot Vatikanen. Kanske går kritiken vägar som inte upptäcks eller rapporteras av medierna? I så fall vill jag gärna få in lite tips om sådant.

Dock läste jag för ett tag sedan om 50 katolska grupper som vädjade till Vatikanen om hävning av preventivmedelsförbudet. En av dessa grupperna, Catholics for Choice, välkomnade idag Obamas beslut om stamcellsforskningen. Jag hade gärna sett mer sånt här! Det finns hopp om förändring, men snabbt kommer det inte att gå. Vi talar trots allt om världens största religiösa organisation. En traditionsorienterad, mansdominerad och toppstyrd bjässe.

Andra bloggar om:

7 kommentarer:

Zoltan sa...

För mig är inte katolska kyrkan en föreningen vilken som helst - det är något för mig heligt (förväntar mig inte att någon utomstående ska begripa detta).

Att medlemmarna genom alla tider varit människor, med allt vad det innebär, är heller inget särskilt märkvärdigt. Även helgon har felat i sina liv!

Du kan därför göra listan på dumheter oändligt lång - varje individ gör nya fel, varje dag! Wow - ett scoop månne?

"Ett motargument är givetvis att den katolska kyrkan gör mycket gott också och det förnekar jag inte. Men räcker det?" Det beror på vad man väljer att presentera? Du presenterar ju mest en litania av stolpskott - vad bevisar det?

"Hur förhåller sig katoliker till allt detta? Är detta en organisation de gillar att förknippas med? Varför ser vi inte fler avhopp från medlemmarna?" Avhopp? Inte en chans! Du tar inte ens upp vad kyrkan egentligen är - annat än som organisation!

"Men tyvärr hörs väldigt lite intern kritik mot Vatikanen. Kanske går kritiken vägar som inte upptäcks eller rapporteras av medierna? I så fall vill jag gärna få in lite tips om sådant." Vi pratar helt enkelt med våra präster och biskopar. Svårare och märkligare än så är det inte! Vem som helst kan prata med en katolsk präst, eller biskop, t.o.m. i absolut förtroende!

Sticker till Mellanöstern strax, så jag antar att andra katoliker får utveckla bättre/andra "svar".

Pax.

Marcus B sa...

Zoltan, jag ska väl låta Pekka bemöta dina argument, men du kan inte försvara förtryckande doktriner som propageras av ledningen inom katolska kyrkan med att de bara är människor. Miljontals människor över hela världen lever efter vad de säger och agerar i religionens och kyrkans namn. Menar du att alla katoliker som följer dekreten är stolpskott? Eller tänker du bara på skandalerna runt sexuellt utnyttjande?

Pekka S sa...

Att alla människor kan fela är ju självklart. Men det är en annan sak när mörkläggningar och ledarbeskydd sker på organisatorisk basis. Tyder inte detta på problem i organisationskulturen?

Sedan undrar jag till vilken grad man kan eller vågar vara kritisk till en organisation/kyrka/religion/tradition man anser vara helig och man aldrig kan tänka sig lämna?

Ha det fint i Mellanöstern! Vi kan fortsätta diskussionen när du kommer hem från solen...

credo sa...

Hur menar du att kyrkan har förlåtit våldtäktsmannen? OM mannen har biktat sig så kan ingen annan än han själv och biktprästen veta det. Prästen är inte tvungen att förlåta heller, det ät inte automatiskt. Det är heller inte kyrkan som förlåter, det är Gud.

Pekka S sa...

Credo: Såvitt jag förstår har inte kyrkan än förlåtit styvpappan. Det framkom av Katolska Kyrkans senaste pressmeddelande.

Men visst är det kyrkan, eller rättare sagt dess ledare, som står för förlåtandet. Förvisso tror de sig agera Guds ombud, men Gud själv meddelar så vitt jag vet aldrig sådana förlåtelser.

credo sa...

Jag kan inte se att man sagt nåt alls om förlåtelse skett. Och bikthemligheten gör att man inget kan säga.

Pekka S sa...

Credo: Ja, så uppfattar jag också saken.