måndag 2 februari 2009

Glassköp och fri vilja

Du befinner dig på snabbköpet för att inhandla ett par varor enligt din inköpslista. På listan står det att du ska köpa glass, men exakt vilken sort står det inget om.

I glassdisken finns massor av olika smaker och varianter. Vanilj, gammaldags vanilj, choklad, choklad med crisp, tuttifrutti, jordgubb, päron, kaffe, glass med nötter, osv. Inte nog med att glassarna finns i så många smaker, de finns också från olika märken - GB, Ica, Euroshopper, Häägen-Dazs, Kling, Sia, osv. Och priserna varierar givetvis också.

Vad väljer du?

Om du inte har en solklar favoritglass som du köper varje gång kommer du troligtvis att fundera och vela ett tag. Du upplever med all sannolikhet att valet är långt ifrån självklart och att du skulle kunna välja på många olika sätt. Men kan du verkligen det? Har du en fri vilja?

Enligt den vanligaste definitionen är den fria viljan fullständigt fri, oberoende av vår fysiska världs orsakskedjor. Även om vi människor substansmässigt består av materia är vår vilja av en annan art (kanske av själslig natur). Vår fria vilja kan enligt denna uppfattning ta intryck av våra behov, begär, värderingar, insikter, osv men våra beslut är inte nödvändigtvis beroende av dessa. Vi skulle alltså kunna agera mot våra egna värderingar och behov. Vi har enligt uppfattningen en reell möjlighet att i varje situation agera på otaliga sätt. Denna typ av fri vilja kallas ibland för kontrakausal fri vilja (contra causal free will).

Vad talar för denna klassiska syn på den fria viljan? Såvitt jag kan se är det våra subjektiva upplevelser som är det främsta (och kanske enda?) argumentet. Det känns helt enkelt som att vi har kontroll. Det känns som att vi har massor av reella möjligheter och skulle kunna ha agerat annorlunda i en given situation.

Vad talar då emot? Enligt mig är det en hel del. Om vi ska titta på människors beteenden, begär, behov, värderingar, insikter, osv från ett vetenskapligt perspektiv kommer vi enligt mig fram till att allt sådant har en koppling till vår hjärna. Det är (något förenklat) i vår hjärna våra minnen lagras, det är där våra känslor uppstår och det är hjärnan som utför våra intellektuella kalkyler. Och det är i hjärnan vår vilja finns.
Hjärnan består av materia och alla dess processer är därmed fysikaliska. Och (om vi räknar bort kvantmekaniken) vi vet att vår fysikaliska värld agerar efter orsak och verkan, vilket då även gäller för vår hjärna. Om viljan är en produkt av hjärnan måste den agera efter samma kausala regler som allt annat. Vår vilja kan därmed inte vara fri i vedertagen mening. Viljan måste vara ofrånkomligt beroende av våra hjärnprocesser och vårt agerande är ett resultat därav. I en given situation har vi inga reella möjligheter att agera på otaliga sätt - det finns endast ett möjligt utfall för varje val.

Vad säger då forskningen om vårt beslutsfattande? Vi kan t ex titta på neurologi, psykiatri, psykologi, sociologi, osv. Studier har bl a visat att vår hjärna initierar handlingar (t ex armrörelser) innan beslutet ens hunnit nå det medvetna planet. Vår subjektiva upplevelse av beslutsfattandet kan vara flera sekunder efter de neurologiska signalerna. Andra experiment har visat att folk har en tydlig tendens till att rationalisera även omedvetna val. Vid direkt manipulation av hjärnan (med elektroder, magnetfält, osv) kan man få folk att röra på lemmar, känna vissa känslor, uppleva lukter, minnen, osv. När detta görs upplever försökspersonerna det inte som ett ofrivilligt agerande. Tvärtom finner de snabbt förklaringar som de själva behårt tror på. Den som är uppmärksam kan troligtvis uppfatta liknande rationaliseringar (konfabuleringar) i sitt eget dagliga agerande.
Om vi tittar vidare finner vi att hela vår mänskliga repertoar är bunden till vår hjärna och kropp. Om vi manipulerar eller skadar specifika delar av vår hjärna (och i vissa fall även kroppen) förändras vår personlighet, vår moraluppfattning, vår intelligens, vår empatiska förmåga, osv. Kort sagt allt som har med oss att göra. All forskning pekar på att vi som varelser är helt och hållet förkroppsligade och inget däröver behövs. Vilket då även gäller vår vilja.

Min personliga åsikt är att den fria viljan, så som man brukar beskriva den, inte existerar. Den insikten kändes ganska obekväm till en början, men obehaget gick snabbt över. Men jag kan föreställa mig att många bävar för tanken.

Vad anser ni? Existerar den (kontrakausala) fria viljan? Är ni verkligen fria att välja glass?

Svara gärna på enkäten i bloggens högerkolumn.

Free Will: Wikipedia, Stanford Encyclopedia of Philosophy

Andra bloggar om:

38 kommentarer:

Terra sa...

Röstade inte helt oväntat nej på frågan. Och det var inget fritt val :D

Robert Wictorzon sa...

Det beror på vad du menar med fri vilja?

Självklart så är de val du gör påverkade av alla parametrar som existerar i just det ögonblicket. Om du har valt glass men sneglar på en löpsedel där just din glass klassas som hälsovådlig så är ju chansen ganska stor att du väljer något annat. Om du hade en totalt fri vilja så skulle ju inte ens förekomsten av glass som idé krävas för dig att välja glass.

Om du menar att glassens förpacking eller dina förkunskaper om glassmaker gör delar av valet åt dig så tycker jag att du är fel ute. Du har ju fortfarande möjlighet att "välja" mot dina preferenser.

Eller, jag menar - nej.

Robert Wictorzon sa...

Fast vad jag egentligen menar är att den fria viljan finns för att vi har skapat den. Ungefär som sekunden.

Pekka S sa...

Terra: Vem tvingade dig? ;)

Robert Wictorzon:
Sekunden är ett relativt godtyckligt intervall av tid. Och tid existerar ju objektivt sett. Vet inte hur man ska dra en parallell till den fria viljan?

Undrar också vad du menar när du skriver såhär:

"Om du hade en totalt fri vilja så skulle ju inte ens förekomsten av glass som idé krävas för dig att välja glass."

Utan idén om glass kan man givetvis inte välja glass. Detta har inte med fri vilja att göra.

Vidare skriver du:

"Om du menar att glassens förpacking eller dina förkunskaper om glassmaker gör delar av valet åt dig så tycker jag att du är fel ute. Du har ju fortfarande möjlighet att "välja" mot dina preferenser."

Jag menar att vår samlade erfarenhet, våra värderingar, våra känslor, vårt intellekt, osv avgör valet. Vår hjärna gör vissa "kalkulationer" och utfallet av dessa blir vårt val.

Jag menar vidare att vi inte har möjlighet att "välja" mot summan av våra preferenser. Vi kan givetvis välja mot vissa preferenser, men de starkaste preferenserna kommer alltid att segra. Om vi någon gång väljer att inte köpa vår favoritglass beror det på att andra preferenser övervägde.

Robert Wictorzon sa...

Pekka:
"Sekunden är ett relativt godtyckligt intervall av tid. Och tid existerar ju objektivt sett."

Precis. Och fri vilja är en godtycklig benämning på en aspekt av vårat interagerande med den verklighet vi för tillfället tycker oss leva i. Valen vi gör, fria eller ej, "existerar" ju också objektivt. Oavsett om du _väljer_ Piggelin eller inte så står du där med glassen i handen. Processen där du väger för och nackdelar, minns smaken, gillar omslgaspapperet eller vad det nu kan vara kallar vi för "fri vilja". Eller inte.

Jag gissar att vad du är ute efter är om det finns något konkret som kan kallas för fri vilja, helt oberoende av yttre påverkan. Det är det jag menar med att med fullständigt fri vilja så skulle du kunna välja glass även om glass inte existerade.

"Jag menar att vår samlade erfarenhet, våra värderingar, våra känslor, vårt intellekt, osv avgör valet. Vår hjärna gör vissa "kalkulationer" och utfallet av dessa blir vårt val."

Och där har du möjligen en definition av fri vilja. Det är helt enkelt en beskrivning av när vi anser att vi har gjort ett val som kan ses som fritt (från yttre påverkan). Om du tycker att det inte stämmer så är det väl definitionen det är fel på..? :)

Pekka S sa...

Robert: "Processen där du väger för och nackdelar, minns smaken, gillar omslgaspapperet eller vad det nu kan vara kallar vi för "fri vilja". Eller inte."

Här är det viktigt att veta vad vi syftar på med begreppet "fri vilja". I mitt inlägg fokuserar jag på definitionen som kallas för kontrakausal fri vilja. Ibland kallar libertariansk fri vilja. Det går ut på att viljan är eller kan vara fullständigt kausaloberoende. Och detta är som sagt inte kompatibelt med viljan som hjärnprodukt.

Men detta blir ju lite knepigt för hur fungerar en vilja som är oberoende av yttre (och kanske även inre) påverkan? Vad baserar sig en sådan vilja sina beslut på? Är det en slumpgenerator?

Dock tror jag att du talar om en annan slags viljan när du säger att en fullständigt fri vilja skulle kunna välja glass även om glass inte existerade. Det är inte "frihet" av sådan bemärkelse man talar om när man menar att viljan är kontrakausal. Den kontrakausala fria viljan kan endast fatta beslut inom de kunskaps- och handlingsramar som gäller för personen. Huvudsaken är att man med denna form av vilja skulle kunna välja vilket val som helst inom dessa ramar. Man skulle kunna ha agerat annorlunda i en viss situation.

Tidsresande är något man ibland tar upp för att exemplifiera skillnaderna. Låt oss säga att du igår köpte en Magnum Classic i snabbköpet. Hade du kunnat välja något annat istället om "bandet hade spolats tillbaka" till igår? Enligt hypotesen om den kontrakausala fria viljan skulle du kunna göra det. Detsamma gäller inte om din vilja är en hjärnprodukt. Då gäller exakt samma variabler (som igår) vilket alltid leder till samma agerande.

Du avslutar med en lite annorlunda definition av den fria viljan, dvs beslut som är fritt från yttre påverkan. Detta är faktiskt en definition jag köper. Bl a Daniel Dennett förespråkar det perspektivet. Men för att inte förvirra läsarna av huvudinlägget valde jag att inte ta med en sådan definition. Jag ville fokusera på frågan om den kontrakausala varianten.

Christer B sa...


Men detta blir ju lite knepigt för hur fungerar en vilja som är oberoende av yttre (och kanske även inre) påverkan?


Skulle inte det betyda att man väljer en glass man inte vill ha? Välja mot sin vilja...

Robert Wictorzon sa...

Pekka: Jag är inte speciellt insatt i "läran om den fria viljan" eller de olika skolor som verkar finnas. Därför kanske mina resonemang känns lite nybörjaraktiga. Jag har inte samma ryggsäck som du :)

Däremot så tycker jag att frågan (finns den kontrakausala fria viljan?) ter sig närmast religiös då den i princip tangerar frågan "har vi en själ". För kontrakausal fri vilja kräver (skulle jag vilja påstå) en totalt frikopplad entitet utanför vårat medvetande.

För även om du nu skulle ha en total fri vilja så påverkas du ju ändå av din omgivning, och jag menar inte reklam :), är vi översens om det? Och skulle du då kunna resa tillbaka och göra om valet under exakt samma förutsättningar så skulle du ju troligen göra exakt samma val. OM du inte var medveten om att du rest i tiden! Då skulle du vara medveten om det val du gjorde tidigare och förutsättningarna är inte längre identiska med första gången du valde.

Pekka S sa...

Christer B: Ja eller oddsen vore åtminstone låga för att man fick favoritglassen.

Robert: Det finns vissa som menar att den kontrakausala viljan skulle kunna vara en egenskap hos ett slags medvetande som uppstår ur kvantmekaniska processer. Men sådana spekulationer ter sig enligt mig väldigt osannolika.

Så du har rätt i att man oftast tillskriver själen denna fria vilja, vilket oftast bygger på religiösa eller nyandliga föreställningar. Men jag misstänker att föreställningen om själens existens även finns hos många agnostiker/ateister som ett slags kulturellt tankearv.

Sen håller jag med om att vi borde påverkas av vår omgivning (+ arv) även om vi har en fri vilja. Och med all sannolikhet borde även människor med fri vilja lyssna på sina begär, behov, värderingar, osv och handla därefter. För vad vore alternativet? Vad skulle man annars basera sina val på? Vad har man egentligen för nytta av att kunna gå emot sig själv?

Jag tror att vi är ganska överens här...

Robert Wictorzon sa...

Pekka: "Jag tror att vi är ganska överens här..."

So it seems. Vi får väl se om vi har rätt.. :)

Henrik Gustafsson sa...

Jag tror att viljan varken är fri eller ofri. Jag tror inte på att dela upp viljan i fri och ofri.

chbo5085 sa...

Man skulle kunna vända på begreppet och påstå att viljan är fri endast när beslutsprocessen påverkas av de fakta som finns till hands och således är fri från ickekausalitet och slump. Om viljan verkligen påverkas av någonting utanför tankeprocesserna så är man väl egentligen mindre fri?

Pekka S sa...

Henrik: Intressant... Skulle du vilja utveckla?

Egentligen skulle jag kunna säga detsamma, om man utgår ifrån olika perspektiv på den fria viljan. Jag skulle säga att viljan är determinerad (ofri) men att den kan vara fri i den mening att besluten kan tas utan (större) extern påverkan. Dock misstänker jag att du tänker annorlunda.

Chbo5085: Visst är det så. Enligt mig är det den determinerade viljan som är något värd att ha. Men, för diskussionens skull, kan det vara förvirrande att omdefiniera begreppet alltför mycket.

Henrik Gustafsson sa...

Ur vissa perspektiv är viljan fri. Ur andra perspektiv är viljan ofri. Totaliteten kan därför inte bli en summa av delarna eftersom delarna motsäger varandra. Jag tycker inte heller att man kan bestämma vilken av delarna som ska ha tolkningsföreträde eftersom även det skulle bero på ur vilket perspektiv man betraktar, vilket kräver ett val. Totaliteten transcenderar därför både den fria och ofria karaktären hos viljan, viljan blir något annat än fri eller ofri.

Pekka S sa...

Förstår lite mer vad du menar, men det blir för abstrakt för att jag egentligen ska kunna greppa ditt resonemang.

Vilka delar av viljan är då fri? Hur bedömer man detta?

Henrik Gustafsson sa...

Jag får nog erkänna att jag inte heller riktigt fattar vad jag menar, men det kanske kan ligga nåt i det ändå, fast jag vet inte riktigt. Det är nog inget förnuftigt resonemang jag för i alla fall, åtminstone inte om man utgår från den västerländska idésfärens förnuftstänkande så som vi lärt känna det genom Platon och Aristoteles.

Pekka S sa...

Kanske funderar du utifrån dina erfarenheter? Jag kan själv uppleva att jag i vissa lägen känner mig mer fri än i andra. Jag tror som sagt inte att jag någonsin verkligen är fri, men onekligen kan graden av osäkerhet och handlingsutrymme variera från situation till situation.

Sedan tycker jag att det är ok att ha åsikter man inte kan sätta ord på i rationell mening. Huvudsaken är att man erkänner detta och att man i sådana fall är extra ödmjuk och försiktig.

Henrik Gustafsson sa...

Håller med om det där med ödmjukheten, den är central. Även den som är väldigt förnuftig och rationell bör nog visa stor ödmjukhet, det mänskliga intellektet är troligen inte den slutgiltiga måttstocken, även om man inte tror på någon nu existerande högre varelse så borde väl ändå evolutionen så småningom förse oss med varelser med intellektuella förmågor som vida överstiger våra? Jag kommer osökt att tänka på Abba Antonios ord: "Jag såg alla fiendens fällor, som är utlagda över jorden, och jag suckade och sade:'Vem kan undgå dem?' Då hörde jag en röst som sade till mig: 'Ödmjukheten.' "

Pekka S sa...

Vi bör alla vara ödmjuka, helt klart. Jag skulle vilja säga att man med ökad osäkerhet borde öka sin ödmjukhet - men vi ser alla att världen är full av toksäkra människor med tokiga idéer. Även de borde ta ett par steg nedåt från högmodets trappa.

Får fundera lite på Abba Antonios ord. Tycker dock att det kan finnas andra ord att viska till honom, som "tålamoden", "förnuftet" och "försiktigheten"...

Narkissoss sa...

oj det var många kommentarer, av lathet orkar jag inte läsa alla noggrant, om jag tar upp tidigare sagda åsikter ber jag om ursäkt.

Som jag förstod det så diskuterar du om det finns någon fria vilja i den mening att den inte skulle lyda under dom naturlagar som finns speciellt dom om orsak å verkan, och då måste jag hålla med dig jag tror inte något sådant finns.

Men som dig bekymrar det mig inte alls, för när vi beskriver människan tycker jag det är mycket bättre att beskriva den utifrån vilja/tro begär förnuft å liknande.

Om någon frågade mig varför tog du vaniljglass? Jag tror ett mer relevant svar är "jag ville ha vanilj" än svaret "pga atomreaktioner som lyder under fysikens lagar"

Det som är väldigt intressant med hjärnan/psyket och karaktären är att de är inte statiska, de förändras av besluten vi tar. Neurologer vet att hjärnan stärker och utvecklar områden som är aktiva och med träning och upprepning utvecklar vi dom delar vi vill. Samma sak med psyket och karaktären. Utifrån dom valen vi gör i livet så utvecklas vi och vi kan välja till stor grad hur vi vill vara som personer.

Jag tycker det är relevantare och bättre att beskriva människan och våra val i termer som dessa än atomfysik som skulle vara så oerhört avancerad att vi inte skulle förstå något av den.

Man skulle kunna säga att jag inte tror på en vilja som inte lyder naturlagarna, men jag tror på en vilja som man kan tala om i begripliga termer och som man kan träna och genom den påverka oss själva.

Pekka S sa...

Bara att hålla med dig Narkissoss. Kanske skulle man kunna förklara vårt beteende från ett atomperspektiv, men skulle vi greppa sådant? Troligtvis inte. Mycket bättre att beskriva oss människor från mer användbara perspektiv så som neurologi, psykologi, sociologi och evolutionsteori.

Anonym sa...

I en demokrati är det väldigt viktigt att ofta ställa sig dessa frågor om den fria vilja...det är väl det som skiljer oss från djuren antar jag......Betänk om vi nångång skulle få fram vetenskapliga bevis på att alla handlingar beror på ärftliga och sociala faktorer...skulle vi då överhuvud taget kunna straffa denna personen vid ett brott?

Tack för ett "levande" forum...BoB

Pekka S sa...

Anonym: Det du tar upp är en naturlig följdfråga ifall man konstaterar att den fria viljan inte existerar. Vissa menar precis som du antyder att människor utan denna frihet inte skulle kunna klandras eller bestraffas. Det håller jag dock inte med om.

För det första anser jag att ett straffsystem kan fungera avskräckande och ge signaler åt folk om hur man inte bör bete sig. Det har alltså ett instrumentellt värde i den meningen.

För det andra anser jag inte att dömda människor nödvändigtvis behöver bestraffas. Om deras beteende är patologiskt bör de för vår andras skull hållas borta från samhället, men om de är rehabiliteringsbara bör man fokusera på att "bota" dem. Bestraffning utifrån ett "öga-för-öga"-perspektiv är enligt mig föråldrat och ociviliserat.

Ska nog skriva lite utförligare om detta framöver. Den fria viljans ickeexistens får många intressanta konsekvenser.

Dr Krillian sa...

Pekka,
på fredag kväll kommer mitt inlägg om Den Fria Viljan - hoppas att du kommer att läsa!

Varma hälsningar
Dr Krillian

Pekka S sa...

Japp, det ska jag försöka komma ihåg! Påminn mig annars.

Dr Krillian sa...

Pekka,
jag hann besvara frågan just innan midnatt.

Varma hälsningar
Dr Krillian

Daniel sa...

Det är lite lustigt att räkna bort kvantfysiken. All fysik är kvantfysik.

Men ok, om vi låtsas att vi är en fysisk maskin, då håller jag med om att vi inte har någon fri vilja.

Problemet för mig är att om vi nu inser att det inte finns något utrymme för någon fri vilja så finns det heller inget _förklaringsutrymme_ för medvetandet.

Vad är medvetandets funktion? Den frågan kan delvis kopplas till frågan om fri vilja som jag ser det.

Pekka S sa...

Varför behövs den fria viljan för att medvetandet ska kunna beskrivas/förklaras?

Varför medvetandet har uppstått har jag inget solklart svar på. Men jag kan tänka mig att medvetandets existens möjliggör avancerat planerande, problemlösning,lärande, osv. På wikipedia finns lite mer.

Daniel sa...

Du missförstår mig lite, viljan och medvetandet är delvis olika problem, men det finns beröringspunkter.

Du säger att människor inte har fri vilja eftersom all funktionalitet bestäms av en fysisk orsakskedja.

Då säger jag att det blir meningslöst att definiera vilken funktion medvetandet har eftersom all funktionalitet bestäms av en fysisk orsakskedja.

Pekka S sa...

Det håller jag inte med om. Vi båda kan vara överens om att en bilmotor styrs av en fysisk orsakskedja, eller hur? Är det då meningslöst att tala om förgasarens eller startmotorns funktion?

Daniel sa...

Skillnaden mellan startmotorn och medvetandet är att ingen vet vad medvetandet är och inget vet vad det gör. Det finns dussintals teorier och spekulationer.

Om det finns en objektiv fysisk orsakskedja så kan man aldrig skilja på ett antal av dessa teorier. Det blir meningslöst.

Pekka S sa...

Visst finns det skillnader, men det betyder inte att medvetandets funktionalitet är en meningslösfråga. Dock håller jag med om att medvetandet idag är vagt eller tvetydigt definierad. Men att man inte skulle kunna skilja teorierna åt köper jag inte. Varje teori värd något måste vara test- och falsifierbar.

Anonym sa...

Utifrån mitt kristna perspektiv:
Gud skapade fria människor som kan göra vad det vill, och inte robotar som gör allt som han behagar. Han valde denna modellen för sin skapelse därför att alternativet vore ett släkte av robotar, oförmögna att känna kärlek . verklig kärlek .

Denna text är tagen ur en bok som heter "brev från en skeptiker", Gregory & edward Boyd. Bra läsning för den skeptiske till den kristna tron.

Den fria viljan existerar! annars vore vi känslolösa varelser som gick runt helt apatiska och utan känslor.
Vi har alla ett val att älska. Lika mycket att hata. en fri vilja att göra detta.

ta chansen och läs denna bok. Kommer dra dina filosofiska tankar vidare än mer om att det möjlgtvis finns en existerande Gud.
Vänliga hälsningar / tjej

Pekka S sa...

Anonym, tack för kommentaren. Dock håller jag, som du kanske misstänker, inte riktigt med om slutsatserna. Fast det beror nog på vad man menar med "verklig" kärlek...

Anonym sa...

Ja hur är det bästa sättet att definiera verklig kärlek?
utifrån mitt perspektiv , alltså ur dne kristna synvinkeln, är verklig kärlek något som kommer ifrån Gud. Eftersom jag tror att Gud själv är kärlek.
Gud är suverän på det sättet. Han har skapat dej och mej av kärlek, därför kan vi också känna kärlek. Kärlek pga den fria viljan. Eller snarare tack vare den fria viljan.

Antingen kunde Gud helt enkelt struntat i att skapa någonting alls. Eller som sagt skapt oss utan fri vilja och bara programerade till att följa vad han vill att vi ska göra. Eller så kunde han skapa oss människor som var fria, ansvariga och som hade möjlighet att påverka framtiden.

gud valde det sistanämna och varför? gud är kärlek och vill kärlek!I sin natur förutsätter den firhet. Friheten att kunna säga nej. påtvingad kärlek är inte kärlek.

Hoppas detta kan få tankegången vidare =)

/tjej

Pekka S sa...

Även om vi inte hade fri vilja så skulle vi inte vara tvungna att följa Gud.

Sedan håller jag med om att kärlek inte kan påtvingas, men det kräver heller ingen fri vilja. Enligt mig.

Fri vilja är något jag egentligen inte förstår mig på. Vad menas egentligen med fri vilja? Är den oberoende av all påverkan? Hur väljer då någon med en fri vilja mellan olika alternativ?

Marcus A sa...

Till Pekka, den fria viljan tror jag inte har så mycket att göra med att oberoende kunna välja bland olika alternativ, utan på en högre nivå välja vad av alla styrande intryck, yttre såväl som inre, som vi vill välja att ledas av. Någon skulle nu kunna hävda att vi inte väljer vad vi ska följa utan bara är offer för det val som ger starkast intryck på oss, men då anser jag att man har hoppat över det steg där vårt aktiva agerande i kedjan finns, nämligen där vi genom egna övertygelser väljer att av alla röster och påverkan bortse från somligt som vi anser strider mot den väg vi vill gå, och istället bejakar annat som ligger i dess linje. Det är allas våran erfarenhet att vi kan säga nej och inte låta oss ledas av det som lockar i fel riktning, om vi väljer att starkt hålla fast vid en övertygelse, för samtidigt kan alla förstå hur lätt man hade kunnat hamna där om man inte varit vaken nog att förstå vad som höll på att hända.

Den som säger att han inte kan påverka vart han hamnar, han låter därför också sin övertygelse gå i uppfyllelse och blir ett offer för yttre makter, medan hans inre blir nyckfullt och otillförlitligt. Likaså får den rätt som tror på sin frihet att välja, och låter sig inte kastas som en boll bland vågornas olika rikrningar.

"Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus" (Ef. 4:14-15)

Thats my view, Pekka och genom Guds Ande kan alla som tror få den friheten som frigör henne från världens slaveri hon så bedrägligt annars är bunden i utan att veta om det, för det kan vara bra att veta, att sanningen ofta är väl skyddad bakom slipade argument och Guds-förnekande tankegångar. Se igenom dessa och fråga istället ödmjukt vad verklig sanning är och vad verklig kärlek är. Då kommer alla egna tankar att falla platta till marken i vördnad och större insikter kan få börja växa, så bered väg och stäm upp för sång, det är dags att sjunga Hosianna =)

Pekka S sa...

Marcus A: Följande definition av den fria viljan kan även jag köpa: "den fria viljan tror jag inte har så mycket att göra med att oberoende kunna välja bland olika alternativ, utan på en högre nivå välja vad av alla styrande intryck, yttre såväl som inre, som vi vill
välja att ledas av."


Men det är väl sällan så den definieras?

"...fråga istället ödmjukt vad verklig sanning är och vad verklig kärlek är."

Ok, jag frågar. Vad är verklig sanning och verklig kärlek?