onsdag 21 januari 2009

Mer eller mindre troligt enligt mig

Jag har funderat lite grann på hur jag värderar eller graderar olika påståendens trovärdighet eller sannolikhet. Hur förhåller sig trovärdigheten hos ett fenomen jämfört med ett annat? Kanske skulle den typen av jämförelser kunna belysa graderna av min skepticism, för mig och för andra?

Att bara räkna upp och gradera olika fenomen kan vara intressant nog, men kanske skulle en kort resume av min "skeptiska bakgrund" ge ännu mer kött på benen?

I april kommer jag att ha bloggat i 2 år och fram tills nu har jag behandlat vetenskap, kritiskt tänkande, skepticism, religion, humanism, osv i ca 570 inlägg. Det känns för mig i dag naturligt att kalla mig själv för skeptiker, men när blev jag egentligen "sådan"? Det är ganska svårt att svara på. Det har nog varit en process som pågått i flera år.

När jag var yngre var Arkiv X ett av mina absoluta favoritprogram. Men det var kanske inte det mest lämpliga programmet för en godtrogen och mycket fantasifull pojke. Det hände relativt ofta att jag hade problem med att somna efter avsnitten. Tänk om det fanns utomjordingar som lurade där utanför fönstret? Vad var det som knakade i trappan - ett spöke? Vad kommer jag se ifall jag tänder lampan i mitt mörka rum? Osv. Såvitt jag minns trodde jag aldrig fullt ut på det paranormala eller övernaturliga men jag var osäker nog för att ibland bli rejält orolig. Så jag tyckte troligtvis inte att sådana fenomen var alltför osannolika. Senaste gången jag var rejält ängslig för något paranormalt (spöken) var vid 21-22 års åldern. Numera skulle jag kunna sova gott på en avlägsen kyrkogård utan minsta oro. Det har alltså hänt en del i min tankevärld.

Jag skulle tro att min väg mot skepticismen började kring 2001 då jag började på en ny arbetsplats. På det kontoret var vi ett gäng diskussionsglada killar så vi pratade, filosoferade och debatterade den ena och det andra på raster och lediga stunder. Ett ämne som ofta dök upp var religion eftersom flera var religiöst troende medan jag själv var ateist. Det var egentligen då som jag på allvar stötte på skapelsetro och misstro mot evolutionsteorin. Jag var dock övertygad om evolutionsteorins giltighet, men jag hade egentligen inga djupare kunskaper i ämnet. Så jag fick helt enkelt läsa på och det gjorde jag med stort intresse. Detsamma gällde för en del filosofiska och religiösa frågeställningar.

Till en början var jag en passiv internetsökare. Jag tittade på föreläsningar från Filosoficirkeln i Lund, laddade hem otaliga debatter mellan kreationister (mycket Kent Hovind :-D ) och vetenskapsmän, tog med intresse del av Infidelguys utbud av intervjuer och debatter. Jag besökte diskussionsforum och följde med i debatterna, men deltog själv inte. Några bloggar fanns egentligen inte att följa, den vågen hade inte ännu kommit i rullning.

Efter ett tags passivt läsande på diskussionsforumet Cognito.se blev jag själv medlem och började diskutera. Kort därefter började jag även skriva på Infidelguys forum. På Cognito blev jag efter ett tag administratör och åt Infidelguy designade jag bl a några t-shirts.

Några år in i internetdiskuterandet snubblade jag in på föreningen Vetenskap och Folkbildnings forum. Detta var ett forum i min smak med tanke på deras fokus på vetenskap, pseudovetenskap och kritiskt tänkande. Inledningsvis läste jag bara andras diskussioner eftersom jag egentligen inte visste om jag själv hade något att tillföra. Men till slut registrerade jag mig som forumsmedlem och snart gled mitt fokus alltmer från Cognito till VoF.

Parallellt med detta började bloggvärlden vakna till liv och detsamma gällde poddradion. Jag började följa den ena intressanta bloggen efter den andra och på poddradiofronten var det främst Skepticality och The Skeptics Guide to the Universe som gällde. (Numera prenumererar jag på >50 bloggar (exkl nyhetsflöden) och lyssnar någorlunda regelbundet till ca 10-12 poddsändningar).

Och i slutet av april 2007 startade jag denna blogg. Ända sedan de första skapelse/evolutionsdiskussionerna på mitt gamla jobb har jag lagt ner mycket tid och energi på att studera och diskutera alla möjliga vetenskapliga, religiösa och filosofiska frågor. Och med bloggandet hoppades jag kunna uppnå en rad nya saker. För det första kunde jag på detta sätt skriva ner mina resultat och referenserna från mina undersökningar. För det andra skulle jag kunna utveckla mitt skrivande och för det tredje hoppades jag kunna förmedla information, åsikter och värderingar jag tyckte var viktiga.

Så för att knyta an till inledningen - Vad anser jag idag om diverse frågor som jag stött och funderat kring under dessa år? Och varför?

Här nedan beskriver jag några exempel och väger dem på min personliga Riskanalysskala. Denna skala beskriver vad jag vore beredd att satsa på att exemplet är felaktigt.

Evolutionsteorin kan vara intressant att börja med som referenspunkt. Teorin är på många håll kontroversiell och misstrodd samtidigt som det vetenskapliga etablissemanget närmast entydigt erkänner dess giltighet. Precis som med de flesta vetenskapliga teorierna finns det vissa kunskapsluckor och brister i förklaringsmodellerna, men teorin i stort vilar på en mycket gedigen grund. Exakt hur evolutionen skett i varenda detalj vet man inte, men att evolutionen skett är ett faktum. Personligen anser jag att evolutionen är sannolik till 99,9999% eller något i den stilen. Intressant nog finns det många som är lika säkra på dess osannolikhet.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa 10 hårstrån på att evolutionsteorin är felaktig.

Astrologi är klockren som referenspunkt åt det andra hållet. Om man ser till denna pseudovetenskap från ett historiskt perspektiv så har det ju varit långt ifrån självklart att denna "teori" är grundlös. Många stora tänkare har funnit astrologin som mycket trovärdig, men i modern vetenskaplig tid finns inte längre ursäkter enligt mig. Astrologi är ett tankesystem som på tusentals år inte har utvecklats två millimeter, samtidigt som vårt vetenskapliga kunnande fullständigt exploderat. Astrologi saknar helt en trovärdig förklaringsmodell och inga studier har kunnat bekräfta systemets påståenden. Hur kan man egentligen tro att himlakropparnas påverkan på våra personligheter och liv är så stort? Vilken kraft är det de utövar på oss? Gravitation? Den är i så fall extremt liten, mindre än från datorerna framför våra ögon eller grannarnas parkerade Volvo S40. Tvärtom vet vi att personligheten till allra största del formas av våra gener (i samspel med miljöfaktorer t ex under fosterutvecklingen), som inte har något med himlakropparna att göra. Trovärdigheten är alltså närmast noll.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa ett 12 skorpionstick på att astrologi är trams.

Homeopati är en annan pseudovetenskap utan någon som helst trovärdighet. I vissa länder är denna behandlingsform mycket populär. Indien, Tyskland och England är några exempel. Men i likhet med astrologi saknas både förklaringsmodeller och effektbevisning. Men homeopati är enligt mig än mer osannolik än astrologin. För astrologen kan trots allt peka på himlakropparnas nanoskopiska inverkan på oss, men homeopaten har bokstavligen ingenting att luta sig mot. I slutändan måste de vädja till någonslags magiska egenskaper hos vatten för att ens ha något nödlösning att komma med.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa mina kroppsvätskor på att homeopati har en sanningshalt utspädd till intighet.

Kreationism/Skapelsetro måste nämnas eftersom motståndare till evolutionsteorin nästan uteslutande är anhängare av religiösa "alternativ". Det är nästan som om de trodde att evolutionsteorins ogiltigförklarande per automatik är ett bevis för en gudomlig designer. Detta vore ju att postulera ett falsk dilemma, men sådana felslut gör de givetvis inte. Nu finns det ju många olika former av skapelsetro, men i detta fall fokuserar jag på så kallad ungjordskreationism (young earth creationism) dvs tron att jorden och människan skapades för mindre än 10000 år sedan. För de som tänker till lite är en sådan tro inte endast problematisk med tanke på evolutionsteorins överlägsna förklaringskraft. Ungjordskreationismen är utöver detta inkompatibel med vår kunskap om geologi, astronomi, kosmologi, meteorologi, fysik, arkeologi, osv, osv. För att köpa kreationisternas argument måste man förkasta den vetenskapliga metodiken och de enorma mängder kunskap vi förskaffat oss genom den. Och det har jag inga planer på att göra.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa min svanskota, mina visdomständer och mina lilltår på att ungjordskreationism endast är mytologi. Eftersom detta inte är mycket till offer slänger jag med blindtarmen som bonus.

Akupunktur är lite svårare bedöma, i alla fall om man fokuserar på dess effekt. För den klassiska, teoretiska grunden är inte speciellt svår att avfärda. Enligt tradition går akupunktur ut på att med nålstick manipulera livsenergin (qi) som flödar längs meridianer i vår kropp. Magiskt tänkande och metafysik dvs. Dock finns det vissa belägg för att akupunktur faktiskt kan lindra smärta för enstaka åkommor. Men forskningen är inte av högsta kvalitet och placeboeffekten har inte kunnat uteslutas. Kanske aktiveras vissa gynnsamma, fysiologiska effekter av akupunktur, men terapin kan lika gärna vara en avancerad placebo. Framtiden får utvisa.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa en navelpiercing på att akupunktur är en svidande placebo.

Vacciner orsakar autism om man ska tro på Jenny McCarthy & Co. Jag är dock mycket tveksam. Mina meningsmotståndare poängterar då gärna att det finns studier som tycks styrka kopplingen, men dessa studier bär ofta på stora metodologiska brister. Det har dock gjorts många, stora studier, med tillförlitlig metodik och ingen av dessa har kunnat finna ett orsakssamband mellan vaccinationer och utvecklingen av autism. Enigheten om denna slutsats är inom forskarvärlden stor. Cochrane Review, CDC, FDA, AAP, WHO, osv håller med. Man ska ha mycket goda belägg innan man går emot en sådan konsensus och jag har än inte stött på anledning att göra det.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa en trippeldos mpr-vaccin på att vaccin/autismkopplingen bygger på resonemang enligt felslutet "post hoc ergo propter hoc".

Klimatförändring med antropogena (mänskliga) orsaker är ett hett ämne. De flesta forskarna (inom relevanta fält) stödjer slutsatsen att den globala uppvärmningen till viss del är orsakad av mänskliga faktorer. Dock finns det en del högljudda motståndare som energiskt förkunnar sin skepticism. Själv har jag inte bloggat mycket om denna fråga vilket huvudsakligen beror på två saker. För det första har jag inte satt mig in i frågan tillräckligt väl. Och för det andra vet jag hur många engagerade klimatskeptiker det finns på nätet. Skulle dessa börja kommentera på bloggen hade jag troligtvis inte fått tid till något annat än att studera frågan och svara på kommentarer. Jag är alltså långt ifrån en expert så min inställning får spegla den hos forskarvärlden. Enligt FN:s klimatpanel är sannolikheten ca 90% för att människan har en del att svara för när det gäller klimatförändringarna. Och sådana slutsatser får vi ta på allvar.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa en kalldusch på att klimatförändringen borde spolas bort som teori.

Utomjordingar påstås flyga runt i sina coola rymdskepp och besöka oss titt som tätt. Tro det eller inte men 3-4 miljoner amerikaner menar att de blivit bortförda av utomjordingar någon gång i sina liv. Och hur ofta rapporteras inte ufo-skådningar i tidningar och tv. Siffrorna talar sitt tydliga språk - utomjordingar finns, de flyger i rymdskepp och för bort människor mitt i nätterna. Eller? Nja, den tolkningen är långt ifrån självklar enligt mig. Varför ser utomjordingar ut som de gör och varför verkar de ha börjat röva bort människor först under 1900-talets andra hälft?
Om man undersöker beskrivningar av utomjordingar och jämför med de tidernas skisser (som man finner i tidningar, böcker och andra media) finner man stora likheter. De som tror sig ha sett utomjordingar verkar alltså ha snappat upp sin bilder från medierna. Hur förklarar man då deras bortrövningsupplevelser? Enligt mig finner man de bästa förklaringarna i sömn- och medvetandeforskningen där man tydligt visat att vi människor kan ha realistiska "vakendrömmar" vid insomnande och uppvaknande. Under sömnperioderna är vi dessutom (ofta) oförmögna att röra oss vilket gör upplevelserna extra obehagliga. Rörelseoförmågan/Paralysen är ett normaltillstånd under sömnen för att vi inte ska kunna röra för mycket på oss. (Det finns en fördel i att inte springa runt i sängen när man drömmer om att vara jagad.) Och arten av dessa vakendrömmar färgas troligtvis mycket av vår kulturella samtid. Förr i tiden hade man upplevelser om att bli bortförda av demoner eller häxor på natten - nuförtiden är det utomjordingar som gäller.
Ett annat fenomen som kan spela en stor roll är så kallade falska minnen. Detta är helt enkelt livliga och trovärdiga minnen av händelser som i efterhand modifierats eller kanske aldrig ens inträffat. Falska minnen är i princip omöjliga att urskilja från "sanna". Många av de mest livliga bortrövningsminnena verkar ha uppkommit under tveksamma hypnossessioner där terapeuter/psykologer omedvetet hjälpt till att forma falska hågkomster.
Hur är det med ufo-skådningarna då? De flesta rapporterade incidenterna kan förklaras av helt naturliga fenomen. Månen, Venus, flygplan, väderballonger, osv är vanliga förklaringar. Men givetvis finns det observationer som inte än kunnat förklaras. Men detta betyder inte att det oförklarliga måste vara utomjordiska farkoster. Även om sannolikheten för utomjordiskt liv någonstans i universum vore hög är oddsen väldigt låga för att de ska ha kunnat ta sig ända hit för att besöka oss.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa 48 timmars nonstoptittande på Independence Day på att utomjordingar inte härjar bland molnen och rövar bort människor.

Gud är ett begrepp som utan vidare definition inte säger mycket. Visst har vi alla föreställningar om vad gudsbegreppet innebär, men detta kan ju skilja sig från person till person. Men ett fullständigt generiskt gudsbegrepp, avskalat på egenskaper resulterar i ett enda stort frågetecken. Och en sådan guds existens är knappt värd att diskutera enligt mig. Det är som att diskutera variabeln X utan att definiera vad variabel är för något. Och med tanke på mängden olika gudsbegrepp går det inte heller att bedöma dem alla i ett svep. Varje gudsdefinition måste bedömas för sig. Men tvärtom från vad många vill påstå tror jag att vissa gudsdefinitioner faktiskt går att testa och värdera med logisk analys och vetenskaplig metodik. T ex kan man undersöka påståendet att gud är allsmäktig och fullständigt god eller att han svarar på bön. Detta prövar vi genom att granska de förväntade effekterna på världen vi lever i. Studier har inte funnit att bön resulterar i några märkbara effekter och världen är alldeles för full av onödigt lidande för att en god och allsmäktig gud ska kunna existera. Men rent generellt sett är det svårt att avgöra huruvida en gud av något slag existerar. Än har jag dock inte stött på en beskrivning som jag finner trovärdig.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa ett liv i paradiset på att en god gud inte existerar.

Kristi eventuella uppståndelse från döden är en mer specifik fråga när det kommer till påståenden av religiös karaktär. Att Jesus dog på korset för våra synders skull och därefter väcktes till liv är en central dogm inom (de flesta grenar av) kristendomen. Vad talar då för denna händelse? Enligt de troende är de fyra evangelierna tillförlitliga vittnesmål om vad som hände. Paulus skrifter är en annan "beviskälla". Men jag som skeptiker vill gärna eliminera möjligheten till alternativa, naturliga förklaringar innan jag tar till det paranormala/övernaturliga. Så vilka andra möjligheter finns det? Tja, t ex skulle samtliga evangelier bygga på lögner eller (en eller flera) otillförlitliga originalkällor. Är detta min (bort)förklaring? Nej, jag menar endast att detta är en naturlig förklaring som kan vara korrekt och innan den möjligheten uteslutits är den mera sannolik än övernaturliga förklaringar. Och givetvis är inte detta enda alternativet. Kanske har evangelieförfattarna missförstått händelser, kanske har de inspirerats av kontemporär mytologi, kanske ska texterna tolkas bildligt, kanske dog inte Jesus (även läkare idag misstar sig ibland), kanske hade Jesus en okänd tvillingbror? Osv. Det är väldigt många kansken och jag pekar inte ut någon av dessa som min förklaring. Men alla vi vet att människor kan ljuga. Vi vet att människor kan missuppfatta saker, tala oklart, överdriva, mytologisera, bära på falska minnen, osv. Människorna för 2000 år sedan var inte mindre bristfälliga än vi är idag. Och sådana möjligheter är fullständigt naturliga. Visst bör vi utesluta sådant innan vi börjar famla efter det mystiska, ogreppbara och oförklarliga? Det tycker i alla fall jag.
Faktum är att utomjordingar i princip är en bättre förklaring än att Jesus återuppstod från döden genom ett mirakel. Teknologiskt överlägsna utomjordingar skulle kanske kunna regenerera eller vrida tillbaka en biologisk nedbrytningsprocess. Sannolikt? Nej, knappast. Men det är en naturlig förklaring. Arthur C. Clarke uttryckte det väl: "Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic."
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa ett Stockholm maraton bärandes på ett massivt träkors på att Jesus inte uppstod från de döda.

Själen. Om vi människor har en själ eller inte är troligtvis något de flesta inte ens funderat kring. Men ju mer jag undersökt denna fråga, desto mer osannolik finner jag själens existens. Vad är själen för något? Vad gör den? Vad skulle det innebär ifall vi hade en själ? Exakt vad själen är tänkt att vara till sin natur har jag inte hört något bra svar på. Dock lär många ha uppfattningar om vad själen gör, alltså dess funktion. I själen sitter personligheten säger vissa, andra menar att det är själen som är jagets och beslutandets metafysiska "organ". Men problemen är många och stora. Hur interagerar själen med kropp och hjärna ifall den är immateriell? Varför påverkas personlighet, jaguppfattning, moral, minnen, beslutförmåga, intelligens, känslor, osv när vi manipulerar eller skadar hjärnan? Vad händer i själen när en människas moraliska beteenden förändras efter en hjärnskada? Är personen fortfarande moralisk i sin själ, men oförmögen att kanalisera denna moral till sitt agerande? Eller skadas själen i och med hjärnskadan? För såvitt jag vet har ingen hjärnskadad (med talförmågan i behåll) vittnat om konflikten mellan sin subjektiva moraluppfattning och kroppens beteende. Vore det inte bättre att ta bort själen från ekvationen och acceptera att det är i hjärnan jaget, personligheten, minnena, känslorna och moraluppfattningen finns? Det tycker åtminstone jag.
Sådana slutsatser får givetvis konsekvenser för andra frågor. T ex minskar sannolikheten för ett liv efter döden radikalt om vi saknar en själ. Spöken bli också svårt att tro på. Dessutom kan jag konstatera att detta med (kontrakausal) "fri vilja" tycks vara en illussion. Tråkiga nyheter kanske, men nyhetens behag bestämmer inte dess riktighet.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa min själ på att själateorin är substanslös.

Vidskepelser. Om astrologin är osannolik, så ter den sig ändå som en Nobelprisvärdig vetenskap jämfört med de flesta vidskepelser. Astrologin har som sagt sina nanokrafter att rationalisera kring, men vidskepelser bygger på magiskt tänkande i renaste form. Tänk bara på allt som sägs vara otursbringande - nycklar på bordet, krossade speglar, svarta katter, paraplyer öppnade inomhus, felaktig passage av stegar, osv. Men hur i all sin dar skulle sådant bringa otur? Och vad menar man egentligen att "otur" är för något? Hur fungerar otur? Föreställ er bara hur mycket i omvärlden som skulle behöva påverkas för att en person ska styras till att olycka? Vad/vem är kapabelt att manipulera allt detta på något magiskt maner? Och hur går detta till? Vissa menar att man inte ska uttrycka uppskattning för diverse positiva saker, för då kommer saker att bli värre. Varför? Andra menar att man ska knacka i trä för att bibehålla en positiv utveckling. Varför? Osv.
Om vidskepelser skulle visa sig peka på faktiska mekanismer i världen måste min hjärna vara felkopplad, för då är min verklighetsuppfattning helt ur fas med universum.
Riskanalys: Jag vore beredd att satsa mina frontallober på att vidskepelser endast är hjärnspöken.

Det finns många fler fenomen/pseudovetenskaper/frågeställningar att tycka till om men ovanstående får räcka för denna gång.

Mina åsikter 10 år sedan var kanske någorlunda lika dagens, men mycket har ändå förändrats. Vissa av ovanstående punkter hade jag inte ens hört talats om och därmed hade jag inte heller någon åsikt. På andra punkter pendlade inställningsmässigt och vissa frågor hade jag åsikter om utan att ha speciellt goda kunskapsgrunder eller argument. Jag tycker mig dessutom se en stor skillnad i mitt sätt att tänka och bedöma nu jämfört med då.

Men jag vore naiv om jag trodde mig sitta med alla de rätta svar idag. Jag måste dessutom ödmjukt erkänna att jag har mycket kvar att lära när det gäller det kritiska tänkandet. Och jag har precis samma brister som alla andra när det kommer till sociala och kognitiva bias, minnets egenheter, logikens klurighet och statistikens kontraintuitiva natur.

Ska bli intressant att se vilka åsikter jag har om ytterligare 10 år och varför jag då tycker som jag gör.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

kerstin sa...

Intressant att läsa om dina "subjektiva odds". Det gör att man (jag) börjar fundera på sin egen väg mot skepticism. Själv har jag egentligen ingen aning om hur jag hamnade i det stadiet. Folk brukar ju ofta hänvisa till logiskt tänkande. Men vilken människa tycker inte att den tänker logiskt? Jag tycker ändå att det är logiken som fört mig till det skeptiska förhållningssättet.

Tänker även lite på det där med Arkiv X. Var det inte så att i början av serien hade det mesta (allt ?) rätt logiska förklaringar? Jag minns inte så noga. Jag tror att jag gillade serien massor tills den mot slutet började (enligt mig) spåra ur genom att det verkligen var övernaturliga saker som hände. (Kanske lite off topic, men ändå.)

Pekka S sa...

Kom inte ihåg början av Arkiv X speciellt väl så jag kollade upp beskrivningar av avsnitten.

Redan i första avsnittet antyds utomjordingars existens. Scully övertygas givetvis inte och framstår som en trångsynt skeptiker (vilket gäller för mesta av serien?). Mulders teorier verkar i avsnittet styrkas (vilket också är tendensen i serien).

I andra avsnittet fortsätter utomjordingstemat. Scully och Mulder ser bl a oidentifierbara farkoster som beter sig oförklarligt i luften.

I avsnitt tre stöter de på en 100 år gammal genetisk mutant som behöver äta människors levrar för att hålla sig vid liv.

Osv.

Så det paranormala är ju en röd tråd från första början. Men du har rätt i att serien blev allt konstigare allt eftersom. De behövde ju hitta på nya saker att berätta. Kommer speciellt ihåg en mutant som simmade runt i avloppen, amishmänniskor som kunde byta kön, en man som hade en parasitisk tvilling som levde.

Som ung älskade jag serien och den är ju fortfarande bra. Men numera uppskattar jag inte sätter Scully och Mulder porträtteras lika mycket.

Medvetenskap sa...

Intressant att läsa "din historia".

Vill också passa på att säga att din blogg är väldigt uppskattad, dina skeptips är ovärdeliga och bidrar alltid med intressant läsning!
Tack. :)

Pekka S sa...

Tack för den vänliga kommentaren!

Skeptips är ett stående inslag som jag tycker funkar bra. Uppskattar själv denna form av samlade länktips. Finns bl a på bloggarna Onegoodmove och MindHacks.