tisdag 16 december 2008

Läraren och jultomten

Läste precis en nyhet som fick mig att fundera lite...

En lärarvikarie i Storbritannien avslöjade för sina 7-åriga elever att jultomten inte existerar och att julklapparna i själva verket levereras av föräldrarna.

Många av barnen blev tydligen ledsna, föräldrarna blev arga och skolledningen bestraffade (på något vis) läraren. Ok, jag har viss förståelse för reaktionerna men hur ska en lärare egentligen förhålla sig till sådant här? Är det inte lärarens uppgift att förmedla kunskap och främja självständigt tänkande? Kan man kräva att lärare måste ljuga för sina elever och ingå i vuxenvärldens julkonspiration mot barnen?

Samtidigt är hela jultomtegrejen något barnen (oftast) tycker om. Och kanske är det de själva som slutligen ska spräcka härvan av vita lögner? Barnens insikt om tomtens icke-existens skulle faktiskt kunna ses som en seger för det individuella och kritiska tänkandet.

Men än en gång - kan man kräva av lärare att de ska ljuga?

Hela jultomtesituationen är egentligen ganska fascinerande. Varje jul konspirerar så gott som hela vuxenvärlden mot barnen och lurar dem att tro på en magisk, skäggig gubbe som kommer med belöningar till de snälla. Och att avslöja denna konspiration är ett närmast heligt tabu. Den som berättar för någon annans barn att tomten inte existerar ses nästan som en elak människa. Att avslöja tomtehemligheten är i princip lika illa som att säga att gud inte existerar, kanske värre. Jag har full förståelse för allt detta, men samtidigt finner jag det väldigt komiskt...

Andra bloggar om:

6 kommentarer:

Anonym sa...

Min tös (5 år) är uppfostrad till kritiskt tänkande och efter att varit väldigt tvekande till det här med gud berättade jag vad vi i vår familj tror och tycker, vilket tycktes lätta hennes hjärta en smula. Vad beträffar tomten har jag precis som du antyder legat lågt och duckat alla frågor om hur de där renarna kan flyga och hur han hinner med allt och att det verkar finnas en väldigt massa tomtar och dylikt. Detta för att det (förhoppningsvis) ska bli en liten aha-upplevelse när hon genomskådar hela grejen.
Ska bli mycket intressant att se vad som händer om några dagar.
/Daniel

Pekka S sa...

Jag har en son som är lite över 3 år. Han kommer med all sannolikhet svälja hela tomtemyten med hull och hår i år. Kanske även kommande år. Men till slut kommer polletten att trilla ner.

Något jag märkt är hur "ambitiösa" vissa föräldrar är gällande tomtemyten. De bygger upp en hel "vetenskap" kring det hela och hittar på bortförklaringar så fort barnen hittar sprickor i "teorin". Den typen av myt-apologetik gillar jag inte alls. Det blir nästan lite religiöst eller en sport på något vis. Föräldrarna vill helt enkelt hålla kvar barnen i tron så länge som möjligt. Då har det gått för långt.

Forbo sa...

Pekka:
Förstår ditt dilemma här. I just det här fallet tänker jag som Anonym faktiskt..att det kanske till och med är bra för det kritiska tänkandet när barnen själva inser att det där med Tomten är rent påhitt...och jag tror att det kan ha vissa positiva effekter för barn som till exempel tvingas iväg till söndagsskola och liknande.

Pekka S sa...

Jo, det är möjligt att tomtetron i slutändan kan få positiva effekter. Men det beror mycket på hur föräldrar hanterar det hela.

Anonym sa...

Jag tror att de flesta barn som är sju år för länge sedan har genomskådat Tomten, iallafall här i Sverige där man har någon i familjen utklädd till tomte som delar ut julklapparna på julafton.

I Storbritannien får de väl julklapparna i en julstrumpa, eller hur är det? Det kanske är orsaken till att de tror på Tomten längre, att de inte avslöjar någon familjemedlem på det sättet som det oftast blir i Sverige?

Pekka S sa...

Ja, det är ju stor skillnad mellan de svenska och brittiska traditionerna ur ett "avslöjandeperspektiv". I den svenska modellen får barnen mer underlag för sitt kritiska tänkande. Undrar av vilka huvudsakliga skäl brittiska barn blir skeptiska till tomtens existens? Kanske avslöjas sanningen av en generation barn till en annan.