onsdag 26 november 2008

Lite grann om religionsforskning

Två intressanta nyheter gällande religionsforskning har dykt upp relativt nyligen och dessa tänkte jag diskutera lite grann.

En av nyheterna är att studier säger sig visa att gudstro är något som vi människor har väldigt lätt för att utveckla i tidig ålder. När jag först läste om detta på Dagen trodde jag att det handlade om forskning som jag skrivit om innan, men det verkar snarare handla om olika forskning som kommit fram till liknande slutsatser. Psykologiska undersökningar av barn har visat att de har en klar tendens att tillskriva mening och "design" till mycket i sin omgivning. Precis som människoskapade objekt är designade i enlighet med vissa syften tycks barnen mena att naturligt formade objekt också är det. Denna intuitiva predisposition kan förklara varför sådant som kreationism (skapelsetro) är lättare att ta till sig än big bang- och evolutionsteori.

Forskarna menar dock inte att barn utan vidare utvecklar en gudstro i stil med idag populära religiösa dogmer. Barnens gudsbild är snarare av enkel natur byggd på intuitionen att naturen har en mening och en skapare/designer. Kanske bör man inte ens tala om gudsbilder eller gudstro i detta sammanhang? Tron på en designer sägs uppstå i samband med andra psykologiska utvecklingsprocesser som har att göra med förståelse för kausalitet. Detta får mig att tänka på en annan forskare, Lewis Wolpert, som menar att religiöst tänkande har sitt ursprung i vår utvecklade förmåga att förstå kausalsamband och använda denna kunskap i praktiken. Frågan är ifall designerintuitionen är en biprodukt av dessa psykologiska förmågor eller om intuitionen är (eller har varit) fördelaktig av egen kraft. Vet faktiskt inte...

Uppdatering 081128: Även antropologen Pascal Boyer verkar vara av liknande åsikt. Våra kognitiva predispositioner göra oss mer benägna till religiös tro än till strikt naturalism.

Så till den andra studien - Beteendeforskning verkar ha funnit ett samband mellan religionsutövande och tillit. Religiösa situationer verkar göra människor mer hjälpsamma, generösa och ärliga, men detta verkar främst gälla ifall beteendet har potential att förbättra individernas framtoning. Och förvånande nog verkar sådana situationer även påverka icke-religiösas agerande.

På BHA (British Humanist Association) Science Group diskuteras dessa studier och deras implikationer. Frågan är alltså varför religiösa kopplingar verkar generera en känsla av tillit? Det verkar inte inte vara religionerna i sig utan de religiösa sammanhangen eller situationerna som är nyckeln. Kanske fungerar religiösa sammanhang som signaler eller markörer på tillitfullhet eller som påminnelser för att man borde agera föredömligt? Psykologiska studier verkar stödja denna teori. Något mer som pekar på detta är det faktum att religiösa grupper med strikta ritualer och krav tenderar att signalera en högre grad av tillitsfullhet för individerna i gruppen. Kanske beror detta på att graden av hängivelse är svårare och mer kostsamt att fejka? Sådana grupper tenderar att vara bättre på att hålla samman i svåra tider, vilket visar på en god sammanhållning.

Slutsatsen verkar vara att religiösa individer i sig inte är mer moraliska än icke-religiösa, men att vissa religiösa sammanhang kan få folk att agera mera föredömligt. Sammanhangen både signalerar tillitsfullhet och påminner om att man ska agera moraliskt. Studierna visade dock att sammanhangen inte nödvändigtvis behövde vara av religiöst slag. Huvudsaken var att individerna påverkades till att tänka på sitt agerande och sin framtoning.

- Ara Norenzayan and Azim F. Shariff. The Origin and Evolution of Religious Prosociality. Science.

- Sosis and Bressler. Cooperation and Commune Longevity: A Test of the Costly Signaling Theory of Religion. Cross-Cultural Research.

Andra bloggar om: ,

Inga kommentarer: