söndag 19 oktober 2008

Jenny McCarthy i Aftonbladet

Jenny McCarthy har varit mycket omtalad i amerikansk media p g a hennes åsikter gällande vacciner och autism. I Sverige har dock hennes åsikter genererat ett mycket fåtal artiklar. Men nu har Aftonbladet nappat.

McCarthy har en son som diagnostiserades med autism. Hon påstår att autismen orsakades av vacciner och att hon med åren botat honom med hjälpa diverse alternativa metoder. Bl a hävdar hon att en gluten- och kaseinfri diet gjort underverk.

Frågorna är dock väldigt många.

  • Är det säkert att hennes son, Evan, hade autism från början?
  • Kan det vara att han fortfarande har det, även om McCarthy påstår motsatsen?
  • Kan Evan ha glidit ur autismspektrat på naturlig väg? (Något som sällan nämns är att barn som diagnostiserats med autism i vissa fall (ca 19%) kan slippa sin diagnos med tiden.)
  • Hur kan McCarthy veta vad som är orsaken till sonen påstådda förbättring?

Den sistnämnda frågan är knepig med tanke på att McCarthy knappast kunnat följa sin sons utveckling med andra kontrollgrupper av barn som referens. Det ärnämligen mycket lätt att dra felaktiga slutsatser om orsakssamband utifrån upplevelsen av diverse korrelationer - speciellt med en enda individ som "testgrupp". Och McCarthy är närmast ökänd för sitt okritiska tänkande i dessa sammanhang. I sin arroganta ovetskap menar hon t ex att hennes mammainstinkter är mer tillförlitliga än alla vetenskapliga studier. Och hennes experiment med sonen Evan ser hon som vetenskapliga.

"At home, Evan is my science."
- McCarthy

Jag har full förståelse för att vissa föräldrar vill få tillbaka barn de upplevt sig ha mist till autism. Föräldrar vill givetvis att deras barn ska må och fungera som bra som möjligt. Men tyvärr leder denna desperation ibland på villovägar så som i McCarthys fall. Vacciner orsaker med all säkerhet inte autism. Det finns heller inga belägg för metoder som påstås "normalisera" autistiska barn. Istället riskerar antivaccinationspropagandan från McCarthy & Co att leda till orimlig rädslan och potentiell skada.


Här är några andra inlägg om McCarthy:
- Oprah - Drottning av godtrogenhet
- Jim Carrey och Jenny McCarthy
- Konsekvenserna av vaccinationsvägran

Andra bloggar om:

13 kommentarer:

Z sa...

Det här har jag länge velat fråga skeptiker:
Är det inte ett sisyfos-arbete att kommentera Aftonbladets och Expressens artiklar/notiser?

Jag menar: de lär inte sluta med högspekulativa krigsrubriker, innehållande alla möjliga signal-ord som "sex", "chock", "därför", "listan", "slogs blodig", "okänd sjukdom", "botade", etc

;)

En kvällspressreporter/-redaktör har som enda uppgift att sälja så många lösnummer som möjligt.

Pekka S sa...

En skeptikers arbete överlag är av Sisofyskaraktär med tanke på allt pseudovetenskap, vidskepelse och självbedrägeri i världen. Och det är inte direkt lätt att ändra folks åsikter.

Sen är det väl så att jag inte kommenterar på varenda artikel jag finner felaktig i Aftonbladet & co. Det skulle ta livet av mig :)

Men när en artikel berör ett extra viktigt område eller om jag ser en möjlighet att kunna belysa lite kritiskt tänkande kan det vara läge att kommentera. Effekten lär vara minimal i det stora hela, men försöka vill jag ändå.

Z sa...

Jo, man lär sig massor i din blogg Pekka. Frågan var mest allmän. Vilka UFO-tidningar det finns! National Enquirer, Verdens Gang, och så själva landet Storbritannien, som av Oprah Winfrey kallas 'tabloid hell'.

Henrik Gustafsson sa...

ja att kämpa mot kvällspressen är ett uppenbart sisyfosarbete. Samtidigt kan man fråga sig om inte alla arbeten är sisyfosarbeten i en större bemärkelse. Ekonomin har gått upp de senaste åren, nu har stenen kommit över krönet och rullat ned på andra sidan. Antibiotikans goda verkning resulterar i multiresistenta stammar. Religiösa budskap om fred resulterar i krig. Materiell tillväxt resulterar i miljöförstöring. Detta kan göra att man tycker att stoikerna var smarta, tills man inser att deras filosofi leder till cementering av orättvisor. Fåfängligheters fåfänglighet, summan blir noll, jag tror inte ens att skepticismen kan rädda oss. Dock säger jag inte att det inte kan vara värt att fortsätta arbeta, skepticismens krön är nog inte nått än.

Pekka S sa...

Z: Det råder inte direkt brist på lågkvalitetsjournalistik. Synd att stora tidningar som Aftonbladet så ofta faller in i denna kategori.

Henrik: Håller med till viss del. Men t ex antibiotika har ju räddat miljontals liv vilken inte kan göras ogjort. Resistens är visserligen ett bakslag, men läget är fortfarande långt bättre än innan antibiotikans uppfinnande. Trots upp- och nedgångar hamnar många områden sammantaget på plus (och andra på minus).

Skepticismen som isolerad rörelse lär inte rädda oss, men i ett större sammanhang kan den ge resultat. Graden av vidskepelse i världen har väl aldrig varit så låg som den är nu, även om det fortfarande finns massor av den varan.

Rent generellt tror jag alltså inte att allt arbete är av sisofyskaraktär. Det har bevisligen gjorts många framsteg även om det finns mycket kvar att göra. Men vem vet - kanske kollapsar allt imorgon?

Henrik Gustafsson sa...

Ja antibiotikan har räddat många, samtidigt är det inte orimligt att det kommer utbryta en pandemi som skördar lika många liv, kanske är det till och med troligt. Det blir ju väldigt spekulativt dock, framtiden får utvisa. Att minska graden av vidskepelse kanske ökar människors fysiska och psykiska välbefinnande, samtidigt är jag inte säker på om vi är så mycket lyckligare idag än för 10000 år sen, vi lever kanske längre dock, så att vi har mer tid att kriga. Ett samhälle befriat från tankar kring transcendens kanske är bra för vissa men sämre för andra, summan är noll, inget nytt under solen, allting är vad det alltid har varit, trender ersätts av nya trender, ät, drick och var glad vilket resulterar i att man blir fet, bakfull och olycklig, summan blir noll men man får låtsas att man vet något, att man har förstått.

Pekka S sa...

Det är inte omöjligt att vi i framtiden kommer att möta en pandemi formad av bakteriernas kamp mot våra mediciner. Men vi kan samtidigt inte veta att det kommer att hända. Vi kan nog ändå enas om att vi gjorde rätt som började använda antibiotika, även om vi borde ha varit mindre försiktiga i vissa lägen. Forskarna borde helt enkelt har tagit till sig de evolutionsteoriska principerna i större grad.

Jag tror personligen att vi (syftar främst till människor som har din och min levnadsstandard) är lyckligare idag än för 10000 år sedan. Givetvis har vi bekymmer, men visst borde det ha varit värre innan? Nuförtiden överlevernästan alla mödrar och barn vid förlossningar. De flesta barn överlever till vuxen ålder. Vi dör numera sällan av bakterie- och virusspridning. Osv.
De flesta av våra basala behov är tillfredställda till den grad att vi har lyxen att kunna fundera kring självförverkligande, livsmening och giltigheten hos diverse odontologiska gudsbevis.

Men lycka är givetvis svårt att mäta. Kanske var man lika lycklig för 10000 år sedan under förhållanden vi idag skulle rygga undan för? Eller inte...

Henrik Gustafsson sa...

Det som vi i det moderna västerländska samhället har vunnit i lycka har tredje världen "vunnit" i olycka. Den värld vi byggt upp bygger på principen "den enes bröd, den andres död". 20% av jordens befolkning gör åt 80% av världens resurser. Jag kan inte se hur vår värld egentligen skulle vara bättre än förhistorisk tid. Det skulle inte fungera att höja tredje världens standard till vår nivå, resurserna räcker inte. Kanske kan nya teknologier hjälpa oss, jag hoppas det, men vi har aldrig varit närmare att förgöra vår värld än vad vi är idag, trots att vidskepelsen aldrig varit så låg som nu. Människans synd är stor.

Pekka S sa...

Håller med om att fördelningen av resurser är högst olyckliga. De flesta i västerländerna borde skämmas för deras likgiltighet för våra sämre lottade medmänniskors olycka och lidande.

Jag tror inte heller att det skulle fungera ifall människorna i tredje världen kom upp till våra levnadsomständighter. Vi är alldeles för oekonomiska på så många sätt. Dock skulle de kunna höja sin standard betydligt ifall vi andra kunde förvalta våra egna bitar av världen bättre. Och precis som du säger skulle ny teknologi kunna vara till stor hjälp. Mycket av den varan är ju på väg, t ex i form av bättre sätt att lagra energi. Med bättre odlingstekniker och genmodifierad mat kan vi ytterligare utöka marginalerna. Osv. Men mycket måste klaffa för att allt ska fungera. Det är långt ifrån säkert att vi lyckas.

Du skriver att vi aldrig varit närmare att förgöra vår värld. Det stämmer, men faktum är väl att vi aldrig innan ens haft den makten.
Jag säger som Spider-Man: "With great power comes great responsibility."

Henrik Gustafsson sa...

En människa kan kedjeröka i 20 år och ändå bli förvånad och ledsen när hon inser att hon kommer dö i lungcancer, ett beteende som inte känns så hoppfullt idag när vi har hela världens hälsa i våra händer. Jag håller med spindelmannen men jag tvivlar ofta på att människan kan hantera sin stora makt även om ambitionen är att göra gott. Som Hammarskjöld skrev: "I personlighetens djupaste kausalitet är ambitionens höjd också måttet på det möjliga förfallet". Men samtidigt så har vi ju inget annat val än att tro på människan, vi vinner ju hursomhelst inget på att låta bli

Pekka sa...

Människan har onekligen en förmåga att förtränga eller förneka osunt agerande, speciellt när det gäller något så beroendeframkallande som tobaksrökning. Listorna på kognitiva, sociala och minnesrelaterade bias och tendenser kan göras mycket långa. Det vi behöver är bättre självkännedom och större ödmjukhet. Här tycker jag bl a att skepticism och kritiskt tänkande har en roll att spela. Den stora frågan är egentligen hur långt man kan nå med att informera folk om deras och andras natur.

Men visst tvivlar även jag ibland. Osäkerheten är stor. Men precis som du säger behöver vi tro på människan. Och om vi inte gör det måste vi jobba för att möjliggöra denna tro.

Henrik Gustafsson sa...

ja så sant. tack för att du hjälper mig att tro

Pekka S sa...

Tack själv.