söndag 10 augusti 2008

Knack knack

Det knackar på dörren. Jaha, min sons kompisar som vill leka igen? Nä, det är en medelålders kvinna och en pojke på 10 (+/- 2) år.

Kvinnan frågar ifall de får läsa några stycken ur bibeln som handlar om vad som ska hända framöver. Ja, det går väl bra säger jag. Kvinnan ger bibeln till sin son som läser om att gud kommer för att rädda oss eller något i den stilen. Domedagsteologi i sann Jehovasanda.
Sonen verkar varken entusiastisk eller motvillig. Istället verkar läsande utföras som en självklar plikt. Kvinnan är något mera rutinerad men hennes genomgång känns också väldigt utarbetat och pliktmässigt.

Knacka på. Berätta om veckans budskap. Räck ut Vakttornet (med bilagor). Tacka och gå till nästa dörr. För det måste man som Jehovas. Det handlar plikt.

Och denna plikt skulle sonen också lära sig.

Igår skrev jag om precis detta. Om barndomen och de värderingar och uppfattningar man tar med sig in i det vuxna livet. Vill Jehova säga mig något med dagens besök? ;)

Det var ett tag sedan Jehovas var och knackade på men den röda tråden för deras budskap går inte att ta miste på. Världen är en hemsk plats och människan kan inte hejda denna utveckling. Krig, naturkatastrofer, svält, brottslighet, orättvisor, osv är vanliga teman. Idag fick jag Vakttornet nr 15 "Är bättre tider på väg?", Vakna! nr 8 "GLOBAL uppvärmning - Är jorden i fara?" och en litet häfte med den käcka titel "Allt lidande ÄR SNART SLUT!".

Artiklarna är som de brukar vara. Jorden håller på att gå under, det är vårt fel och vi kan ingenting göra. Endast Gud kan rädda oss och de som tror och följer honom kommer att få leva i ett framtida paradis på jorden. Och slutet är nära. Alla tecken finns där om man bara tolkar bibeln som de gör. Har man hört det förut?

Detta är precis vad man vill läsa om en regnig söndag, eller hur?

Jag avslutar med ett citat från en artikel i Vakttornet med rubriken "Undervisa dina barn - Samuel höll fast vid det som var rätt."

"Hur är det med dig? Kommer du att vara lik Samuel när du blir äldre? Kommer du att våga stå för det som är rätt? Kommer du att fortsätta hålla fast vid det som Bibeln lär och det som dina föräldrar lärt dig? Om du gör det blir både Jehova och dina föräldrar glada."

Andra bloggar om: ,

2 kommentarer:

Liselotte Malmqvist, präst i Svenska kyrkan sa...

Tänkte att gärna vill kommentera ditt inlägg. Apropå vårt samtal om barn och tro på min blogg... Det du skriver, din upplevelse av dörrknackande Jehovas ger mig den där obehagliga känslan i magen. Jag har själv varit med om det. Dels i mitt eget hem, då maken öppnade dörren för Jehovas och visade dem på porten, ni är faktiskt i en prästgård... svaret övertygade dem inte... men de gick. En annan gång var jag i ett hem på dopsamtal, hade själv knackat på dörren men på deras egen inbjudan, vilket är en viss skillnad. Jehovas kom och gjorde precis som du beskriver. De förde fram ett barn framför sig att föra deras talan. Och det gör mig illa att se hur man utnyttjar ett barn, för det är vad jag anser att det är. "Vill du ta emot detta papper av lilla Lisa..." Vem vill säga nej till ett litet barn? Det är att använda barnen på ett orättfärdigt sätt. Texten urt Vakttornet är väl ett uttryck just för den auktoritära påverkan av barnen som vi båda var och en på vårt sätt reagerar mot även om vi är av olika uppfattning om tro. Att tro för att göra sina färldrar glada. Det är INTE vad jag önskar för mina barn. Bara den tro som glädjer det egna hjärtat.

Pekka S sa...

Visst är det illa att de utnyttjar barnen. Men det är värre att de indoktrinerar barnen in i sin tro.

Det kan ibland vara svårt att dra gränsen för indoktrinering, men det Jehovas håller på med är ju solklart.

Men samtidigt förstår jag dem. Om man verkligen är av tron att vi lever i den sista tiden och att bara de troende och lydiga når himlen på jorden så vill man nog ha med sig barnen.