onsdag 18 juni 2008

Att föra vidare sin tro (Nyhemsveckan)

Nyhemsveckan är en stor konferens som Pingströrelsen håller varje år i Nyhem (strax väster om Mullsjö). Detta är ett par mil ifrån där jag bor.

Många av gudstjänsterna och föredragen sänds live via webb-tv och jag lyckades se ett seminarium med Cilla Stjernberg som talade om att "Förmedla tron till barnen".

Stjernberg började med att berätta lite grann om något som inom Pingst kallas för Vision 2020. Kort sagt handlar det om att vända den negativa medlemstrenden tills år 2020. Pingströrelsen har de senaste åren tappat många medlemmar och denna utveckling vill man vända för att rörelsen inte helt ska marginaliseras. Rörelsen behöver alltså flera medlemmar och bl a därför menade Stjernberg att man måste föra vidare tron till barnen och barnbarnen.

Hur ska man då föra vidare sin tro? De som barnen, enligt statistiken, främst ser upp till gällande religiös tro är deras föräldrar. Dessa måste alltså ta sitt ansvar när det gäller att förmedla sin kristna tro. Det räcker inte med att skicka barnen till söndagsskolan.

Stjernberg själv blev påverkad som barn av en klasskamrat och dennes föräldrar. Hennes egen släkt var (och är) inte kristen och därmed upplevde hon ingen religiös påverkan från detta håll. Hon menar att denna påverkan i ung ålder är mycket viktig. Hon är glad över att hon numera kan förmedla sin tro precis som hon vill och hur mycket hon vill till sina egna barn.

Vidare presenteras ett familjeprojekt inom Pingst som kallas för Tillsammans. Projektet jobbar med att "...föra fram bibelns syn på äktenskap, familj, barn och församling."

Under arbetsmaterialet som man kan hitta på hemsidan för projektet finns bl a tips (författade av Cilla Stjernberg) om hur man förmedlar sin tro till barnen. Dessa tips presenterades även under seminariet.

Såhär börjar kapitlet om förmedlan av tro till barnen:

"Det bästa du kan ge dina barn i livet är den kristna tron. Då ger du dem en trygghet som är oslagbar jämfört med allt annat. De behöver få veta vem som skapat dem och världen vi lever i."
Under seminariet citerade Stjernberg bibeln gällande förmedlan av tro.
Ordspråksboken 22:6 "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal."
Därefter presenterades tipsen till föräldrarna. Citaten hämtar jag från arbetsmaterialet.
"TIPS: Gå till kyrkan regelbundet. Det kan vara jobbigt att stå i tamburen i kyrkan med en skrikande bebis på armen och en två-åring som springer omkring. Men det kommer garanterat att sätta spår i barnen att det är en rutin att gå till kyrkan. Även fast ni inte kan sitta still och ta del av predikan under vissa perioder i livet så är det viktigt att finnas med i den kristna gemenskapen i församlingen för att göra den till en naturlig del i livet. Barnen påverkas mycket redan när de är riktigt små."
Under seminariet presenterade Stjernberg utöver detta ett antal tips på hur man kunde få motsträviga barn att gå till kyrkan. Bl a skulle man "förhandla", vilket i princip innebar att man skulle muta barnen med motprestationer. Man skulle också vittna och berätta hur mycket kyrkolivet hade betytt för en själv som liten.

Kommentar: Barnen är alltså speciellt mottagliga som små. Detta bör man utnyttja så att kyrko- och församlingslivet blir till en grundläggande del av deras normalbild av verkligheten. I princip innebär detta att man som förälder ska försöka välja barnens tro åt dem. Att låta dem ta ett eget, moget beslut senare i livet verkar inte vara en lockande tanke.
"TIPS: Be. Träna barnet på att be mer än ”Fader vår och Gud som haver.” Låt barnet få nämna sina böneämnen och uppmuntra honom/henne att be fritt som när han/hon talar till en vän. Be innan ni skiljs åt på morgonen, i bilen och vid matbordet. Låt bönen bli en naturlig del av vardagen så att ni inte endast ber vid sängkanten på kvällen.
Prata även om varför vi inte alltid får bönesvar som vi önskar. Förbered barnen på att verkligheten som kristen inte alltid är enkel. Prata om t.ex. mobbing, att inte trivas i sin församling, besvikelser i livet, sjukdom och att personer som vi älskar dör. Resonera kring hur vi som kristna kan hantera dessa frågor. Poängtera att det är helt okej att vara ledsen och arg som kristen. Gud tål det. Men försök framför allt lära barnen att inte bli bittra på Gud. Det tjänar ingenting till att lämna vår tro när vi möter svårigheter. Hjälp dem istället att lära sig vandra tillsammans med Gud genom svårigheterna. Det kan vara svårt att svara på frågor om ondskan i världen och varför vi inte alltid får bönesvar som vi önskar. Låt barnen förstå att det inte alltid finns enkla svar. ”Hans tankar är så mycket högre än våra.”
Under seminariet talade Stjernberg även om att man tidigt skulle lära barnen att samtala och föra en dialog med gud. Man skulle alltså lära sig att man kan ha en relation med gud. Stjernberg nämnde att hennes egen dotter bad och trodde på bönens kraft redan som 2-3 åring. Hon lärde henne att man inte skulle anklaga gud ifall bönerna inte besvarades, men att tacka honom för bönesvar var ok.

Kommentar: Till att börja med ska man göra bönen till något vardagligt och självklart. Att det finns en gud som faktiskt hör bönen verkar vara något man kallt utgår ifrån. Sedan ska man göra bönesvaret otestbart (ofalsifierbart). Därefter ska man ingjuta ett blint förtroende till gud och lära barnen att resonemang om guds natur inte alltid är fruktbart. Man ska istället lära sig att önsketänkande om guds godhet är att föredra före anklagan eller ifrågasättan.
"TIPS: Läs Bibeln. Ägna mycket tid till att läsa Bibeln. Visa ditt barn hur den är upplagd och vilka böcker som kan vara enklast att börja med. Träna ditt barn i att hitta favoritbibelställen som passar vid olika tillfällen. Prata om hur texterna kan påverka oss idag."
Stjernberg framförde även vikten av att förmedla att bibeln faktiskt är guds ord och innehållet därmed är relevant än idag. Barnen bör lära sig att berättelserna, utöver att vara spännande historier, innehåller budskap från gud till dem.

Kommentar: Läs alltså bibeln mycket och förmedla att det verkligen är guds ord, dvs en helig, textsamling. Var finns uppmuntran av självständigt, kritiskt tänkande? Sådant är givetvis inte önskvärt om målet är att föra vidare sin tro så effektivt som möjligt.
"TIPS: Fyll hemmet med kristen media. Barn påverkas mycket av tidningar, böcker, CD-skivor och filmer så välj de kristna alternativen. Det finns gott om dem. Har du inte någon kristen bokhandel i närheten där du bor så har församlingen säkert någon kontakt eller sök på Internet."
Kristna barnprogram och bibeln på cd var något Stjernberg rekommenderade under seminariet.

Kommentar: Utöver att regelbundet ta barnen till kyrkan, göra bönen till en vardagssyssla och att läsa bibeln stup i kvarten ska man ytterligare exponera barnen för kristna budskap från alla håll och kanter. Vad sägs om att presentera lite buddistiskt, judiskt, muslimskt och humanistiskt material också för att barnens ska ha någonting annat att jämföra med? Nä... Det funkar ju inte om man ska syssla med indoktrinering trosförmedling.
"TIPS: Ställ frågor till ditt barn om tron. Fråga: Varför tror vi på Gud? Vad är det viktigaste med tron? Varför vill vi att flera ska tro på Gud? Hur kan vi lära känna Gud bättre? Träna barnen på att själva förstå vad tron innebär för dem."
Stjernberg presenterade ungefär samma frågor under sitt föredrag. Hon betonade särskilt frågan om varför vi (de) ville att fler skulle tro på gud. Hon kände personligen en desperation när det gällde sina närståendes bristande tro. Det var tydligt att hon implicit menade att tron på gud leder till frälsning (räddning) och icke-tro inte leder dit.

Kommentar:
Att ställa frågor är givetvis mycket bra, men endast om det får göras med en genuint öppen och kritisk inställning. Frågorna som Stjernberg presenterar verkar dock vara ganska ledande och de verkar implicera att det finns en gudstro att utgå ifrån. T ex frågar hon inte barnen om det tro på gud, utan istället varför de gör det. Frågorna verkar vara inriktade på att söka anledningar för, men inte på att söka anledningar mot. På denna punkt kan jag dock ha tolka Stjernberg fel. Kanske uppmuntrar och uppmanar hon sina barn att ifrågasätta tron på gud? Men detta skulle i så fall vara en kontraproduktiv inställning som inte verkar följa den generella röda linjen - att föra vidare tron.

Som avslutning får jag påpeka att detta endast var ett av föredragen på Nyhem och att jag inte från denna kan dra några generella slutsatser om konferensen i sin helhet. Andra bitar var förhoppningsvis mycket vettigare. Dock måste arrangörerna i förväg haft en god bild av Stjernbergs material? Är det budskap av detta slag de vill förmedla inom rörelsen?

Något som faktiskt talar för en generell uppmuntran att föra vidare tron i ung ålder är att man under Nyhemsveckan ordnat flertalet barnmöten (Barnmöte - Leva livet... i Jesus!) för barn mellan 3-8 och 9-12 år. Dessutom har man en barngudstjänst den 22 juni.

Jag kan inte rå för det, men allt detta gör mig illa berörd. Min uppfattning är att barn ska uppfostras till fria, kritiska tänkare som i mogen ålder själva ska ta ställning till viktiga frågor rörande politik, religion, etik, osv. Föräldrarnas roll är att tillgodose barnen med verktyg för att i bästa möjliga mån vara rustade för ett moget och genomtänkt beslutstagande. Cilla Stjernbergs inställning verkar vara långt ifrån kompatibel med ett sådant förhållningssätt.

Media: Dagen, Världen idag

Andra bloggar om: , ,

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är själv uppvuxen i pingst och delar mycket av din kritik, om än troligen av helt andra skäl än dina. (Beslutet att följa Jesus kan endast fattas av myndiga personer, och innan man gör det bör man utsättas för intensiv påverkan även från andra håll.)

Men det jag undrar över är vad du skissar på för alternativ. En värderingsfri uppfostran? Ingen uppfostran? Blir inte alltid människan till i en social kontext? Vilka föräldrar vill inte prägla barnen med sina övertygelser? Eller är det just överförandet av "religiösa" värderingar som är problemet? Varför? Får kommunister påverka sina barn? Kapitalister? Filmnördar? Karriärister? Humanister?
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Pekka S sa...

Mitt alternativ finns delvis med i inlägget:
"Min uppfattning är att barn ska uppfostras till fria, kritiska tänkare som i mogen ålder själva ska ta ställning till viktiga frågor rörande politik, religion, etik, osv. Föräldrarnas roll är att tillgodose barnen med verktyg för att i bästa möjliga mån vara rustade för ett moget och genomtänkt beslutstagande."

Även om jag tycker att jag har hittat vissa sanningar i min ateism, humanism, vetenskapserkännan, osv så vill jag inte uppfostra mina barn till sådana färdiga uppfattningar. Det är de själva som ska få ta de besluten.

Men givetvis är inte någon uppfostran värderings eller åsiktsfri. Hur skulle det se ut? Hur skulle barnen bli? Viss vägledning, vissa grundkunskaper och viss social coaching måste man som förälder ge sina barn. Men detta innebär inte att man i så fall kan löpa lina ut och hjärntvätta barnens varenda lilla neuron. Det handlar om en balansgång.

Jag anser att man kan lära ut vissa grundlägga färdigheter och värderingar, men att man inte ska ge barnen färdiga, självklara världsbilder. Lär ut social kompetens, värdet av empati, kritiskt tänkande, ifrågasättande, värdet av nyfikenhet, osv. Men inte att ateismen är sann och därmed basta.

Samtidigt är ju uppfostran så enkelt som jag kanske får det att låta. Det finns ständigt svåra balansgångar att ta hänsyn till. Men man kan trots detta sätta upp vissa mål och värderingar att sträva efter så gott det går...

Anonym sa...

Min uppfattning är att vi alltid lever med en viss paradigm och vissa övertygelser, att dessa alltid är specifika och historiskt kontigenta, och att vi överför detta till andra människor inte bara genom vad vi säger, utan ännu mer genom våra val, prioriteringar och vår livsstil. Långtgående indoktrinering av barn är därför en ofrånkomlighet.

Det vi kan göra, tror jag, är att se till att barnen inte bara möter föräldrarnas övertygelser eller ett paradigm bara i en "trosgemenskap" (sekulär eller ej), utan också utsätts för djupgående möten med andra kulturer, människor och socio-religio-politiska sfärer. Jag tycker indoktrinering av barn är oundviklig, men det är viktigt att också lära dom att det finns vettiga människor som tänker och lever helt annorlunda. Och här undrar jag om inte många kristna gör barnen en björntjänst genom att försöka "skydda" dom så mycket som möjligt från mötet med Den Andre.
/Jonas

Pekka S sa...

Även om jag inte kallar all form av informationsförmedlan för indoktrinering, så håller jag med om att barnen i mycket stor grad blir påverkade av den tid de föds in i.

Dock menar jag att detta inte rättfärdigar en indoktrinering i största möjliga skala. Barnen behöver vissa grundkunskaper, värderingar och färdigheter för att kunna förstå och handla i samhället. Dock behöver vi inte ge dem en färdig världsbild och intala dem att denna är den enda rätta.

Jag tror egentligen inte att vi är speciellt oense i denna frågan?

Anonym sa...

Får en känsla av att Cilla tornbergs pedagogik mest av allt genererar arga ateister när barnen växt upp och börjar förstå saker..

Anonym sa...

"utan också utsätts för djupgående möten med andra kulturer, människor och socio-religio-politiska sfärer. "
Vilket undvikandet av ju verkar vara Cilla TOrnbergs hela affärside.. man mår ju nästan illa..

Anonym sa...

"Jag tycker indoktrinering av barn är oundviklig, men det är viktigt att också lära dom att det finns vettiga människor som tänker och lever helt annorlunda."

_Påverkan_ av sina barn är oundviklig men inte _ensidig_ och _påtvingad_ sådan!!!

Pekka sa...

"Får en känsla av att Cilla tornbergs pedagogik mest av allt genererar arga ateister när barnen växt upp och börjar förstå saker.."

Ja, den risken är stor för de barn som tappar tron senare i livet. Men jag misstänker att de flesta inte tappar tron. Statistiken tar emot det.

Pekka S sa...

Obs! Har ändrat Cillas namn till Stjernberg. Skrev tidigare Tornberg, vilket visade sig vara fel.

Anonym sa...

Tror att det är oundvikligt att barn i åtminstone någon mån påverkas av de värderingar och åsikter som föräldrarna har. I vissa fall kommer barnen att tycka precis som föräldrarna eller så revolterar de. A

tt en kristen vill att dess barn också ska bli kristen är inte konstigt, eftersom det i den kristna läran ingår att det inte kommer att gå bra för icke-kristna efter döden... En kristen person vill förmodligen att barnen ska försöka leva sitt liv i enlighet med kristna värderingar (vad nu det innebär?). Vissa kristna, särskilt bokstavstroende, lägger stor vikt vid domedagen och vad som sker med kristna och icke-kristna då (och verkar rädda för det). Så i viss mån är det nog av rädsla de är angelägna att barnen ska bli kristna.

Jag gillar heller inte tanken på att barn presenteras en färdig världsbild och att vissa barn inte får ifrågasätta den, och att föräldrarna undanhåller information, böcker, filmer osv som visar att det finns fler sätt att se saker på. En slags censur, som gör att barnen inte själva får bilda sina egna uppfattningar och tränas att tänka kritiskt. Men trots att föräldrar gör så här är det ju ändå de som bryter sig loss tankemässigt och går sina egna vägar iallafall. Rebeller finns lite varstans! Oavsett vad föräldrar tycker...

Pekka S sa...

Visst finns det rebeller i alla läger. Men frågan är om indoktrinering ökar eller minskar sannolikheten för att barnen ska ärva föräldrarnas tro. Jag tror att sannolikheten lär öka.