torsdag 14 februari 2008

Föräldrar, barn och religion

I tidningen Dagen finns det idag en artikel gällande föräldrarnas roll gällande barnens kristna tro.

Enligt artikeln har föräldrarna 2-3 gånger större betydelse än kyrkan för barnens religiösa utveckling. Jag vet inte om dessa siffror stämmer, men det verkar inte helt orimligt i alla fall.

Men notera att sifforna som presenteras i Dagen endast är en jämförelse mellan föräldrar och kyrka. En mer intressant jämförelse vore enligt mig en jämförelse mellan olika föräldrar - de som aktivt vill föra vidare sin tro till barnen och de som inte vill det. (Givetvis finns det olika grader av detta). Hur stor skulle skillnaden i barnens religiösa utveckling vara då?

Såhär skriver B Splinka et al (The Psychology of Religion: An Empirical Approach, 1996):

"All of the different approaches of studying parental influence in the religious socialization process converge on a single conclusion: Parents play an extremely important roll in the developing religious attitudes and practices of their offspring. In fact, few researchers would quarrel with the conclusion that parents are the most important influence in this regard."
Dagen-artikeln handlar i huvudsak om Mark Holmen (en amerikansk pastor) och hans åsikter.
"Den Kalifornienbaserade pastorn Mark Holmen var tillsammans med John Burke och Greg Bowman huvudtalare på Willow Creeks A2-konferens i Stockholm och Växjö, och han presenterade en dyster statistik. I USA delar färre än 10 procent av de kristna föräldrarna en vardagsgemenskap i andliga samtal, bibelläsning och bön tillsammans med sina barn."
Dyster statistik? Ja, att 10% indoktrinerar sina barn är förvisso dystert, men det är istället de resterande 90% Holmen & Co syftar på. De vill ha mer indoktrinering. Det är sannerligen dystert.
"- Här har något gått snett, säger Mark Holmen, initiativtagare till en rörelse som kallas "Tron i hemmet"."
Nej, det är något som är på väg åt rätt håll. Och hans rörelse "Tron i hemmet" ger jag inte mycket för.

Ge istället
barn och ungdomar en bred religiös undervisning i hemmet ifall de visar intresse. Förklara att det finns många perspektiv och tillåt dem utveckla sina egna åsikter. Vägled barnen och ungdomarna i hur de själva kan tänka kring dessa frågor och var de kan finna relevant information. Kort sagt - förse dem med goda verktyg, inte färdigförpackade svar.

Andra bloggar om: ,

16 kommentarer:

Henrik Gustafsson sa...

Dock tror jag ändå att det absolut viktigaste för barnet är att man erbjuder en fast hand och mycket kärlek. Information och att det finns fler synvinklar kommer barnet ändå inse när det blir större och har det bara fått en uppväxt i kärlek och stabilitet så kommer barnet när det bli äldre kunna hantera alla dessa olika synvinklar och inse att det finns styrkor och svagheter med alla synsätt. Men grunden för kritiskt tänkande tror jag inte läggs av att man förser barnet med massa information om olika sätt att se på livet, grunden för kritiskt tänkande tror jag läggs i att man försöker ge barnet en bra självbild genom kärlek och fasthet

Pekka S sa...

Kärlek, respekt och god vägledning är givetvis en nödvändighet. Individer utan god självbild får troligtvis svårare att lita på det egna omdömet.

Även om ovanstående är nödvändigt, så är det inte tillräckligt.

"Information och att det finns fler synvinklar kommer barnet ändå inse när det blir större"

Hmm... det beror på vad du menar med "större"? Givetvis ska man inte börja undervisa en 2-åring i logisk analys eller komparativ religionskunskap. Men om ett barn på 5-6 år börjar fråga om t ex gud så tycker jag att man ska ge honom god, neutral information. Och man kan uppmuntra frågvisa barn att tänka själva, och kanske ge dem tips på infallsvinklar.

Jag tror att ett barn kan bli både indoktrinerat och växa till en individ med god självbild. Ge honom bara mycket kärlek, en fast hand och daglig bibelläsning, många bönestunder och biljetter till Benny Hinns Sverigebesök.

Henrik Gustafsson sa...

Möjligen, dock ligger det nog nära till hands att de uppväxtförhållande du beskrev där på slutet leder till att individen i vuxen ålder slår bakut mot allt vad religion heter. Det är ju inte ovanligt att vi rör oss i pendelrörelser

Pekka S sa...

Givetvis händer sådant, men det lär inte handla om någon majoritet av de uppväxta barnen.

I Splinka-artikeln jag länkade till står det en del om just studier kring revoltering. Det verkar som att revoltering främst sker när förälder-barnrelationen inte är speciellt stark eller varm. Och i mitt scenario finns det ju massor av kärlek. ;)

Henrik Gustafsson sa...

Ja naturligtvis finns det ett statistiskt samband mellan föräldrars och barns religiositet, alla religionssociologiska studier jag läst i ämnet pekar på det. Om det handlar om indoktrinering eller inte är troligen inte jag rätt man att svara på eftersom jag möjligen tillhör de indoktrinerade. Enligt Dawkins så är nämligen alla som läser hans bok utan att förkasta religiös tro indoktrinerade :)

Pekka S sa...

Jag hävdar inte att varje religiös individ med religiösa föräldrar har blivit indoktrinerad. Och var gränsen går vet jag inte. Men det finns föräldrar som aktivt jobbar för att föra vidare sin tro och det är indoktrination. Det är därför jag reagerade på Mark Holmens metoder.

Måste snart läsa Dawkins bok känns det som. Han måste verkligen ha självförtroende om han tror att alla icke-indoktrinerade ska köpa hans argument. :)
Du har inte möjligtvis ett citat på detta?

Pekka S sa...

Läste precis detta:
Förskola kräver kristen tro

Barnen som går här är alltså mellan 1 och 7 år gamla. Varför ska bekännelse av en specifik tro krävas av föräldrarna till så små barn? Blir det lättare att även göra barnen till kristna då?

Henrik Gustafsson sa...

Dawkins skriver bland annat i förordet på sid 16:
"Om den här boken fungerar så som jag har tänkt kommer religiösa läsare som öppnar den att vara ateister när de har läst ut den. Vilken förmäten optimism! De benhårt troende är förstås immuna mot argument eftersom deras motstånd har byggts upp genom åratals indoktrinering i barndomen, med metoder som behövde århundraden för att mogna (om det nu var genom evolution eller design)."

och längre ner på sidan:
"Jag tror ändå att det finns gott om vidsynta människor i världen, människor som inte blev alltför försåtligt indoktrinerade i barndomen eller som av andra anledningar inte blev "smittade" eller är intelligenta nog att övervinna smittan."

Antar att jag inte tillhörde den senare kategorin :)
Hursomhelst läs boken, jag tycker det finns mycket att tänka på även om en bok som skrivits i affekt kan slå lite fel om det blir allt för mycket generaliseringar. Jag är övertygad att han är duktig biolog, de avsnitt som handlade om evolution var intressanta, jag skulle gärna läsa någon bok av honom i detta ämne.

Pekka S sa...

Jag har hört en del intervjuer med Dawkins på senare tiden och han verkar medge att hans förhoppningar var något naiva vid utgivningen av boken. Numera tror han inte att boken kommer att omvända speciellt många, men att den åtminstone kan skapa debatt.

Ska läsa boken så snart jag hinner. Har dock en hel del annat i kön innan den.

Måste medge att jag själv inte läst några av hans vetenskapliga böcker, däremot många artiklar, sett och lyssnat till många föreläsningar. Hade också velat läsa några av de böcker där han verkligen kan kombinera expertis med god pedagogik. T ex The Ancestors Tale ska vara intressant, där han beskriver evolutionen baklänges, dvs ihopgåendet av grenarna i motsats till förgreningen.

Pekka S sa...

Som ett litet ps: Tycker definitivt inte att du tillhör de mindre intelligenta trots din oförmåga att bryta dig loss :)

Tycker egentligen att Dawkins vädjan till intelligens är något underlig. Finns det verkligen några studier som visar att intelligenta, just på grund av sin intelligens, tenderar att bli ateister? Det har jag i så fall missat helt.

Hur försåtligt indoktrinerad du blev i barndomen kan jag dock inte uttala mig om. Såg en babybild av dig en gång där höll i en pekboksbibel, men den bilden var kanske photoshoppad? :)

Henrik Gustafsson sa...

haha nä bilden var sann! Dessutom fick jag bara oblater och nattvardsvin att äta, det är därför jag blev så kort :)

Det där med böcker man "måste" läsa känner jag igen, oftast är det ju roligt och intressant dock. Och vad vore människan utan sina redogörelser och berättelser?

Nu över till ett boktips, helt off-topic, kanske har du redan läst den, jag läste den för ett år sen vid denna tiden och kom just att tänka på den, nämligen Harry Martinssons Aniara. Så bra! Lyrik, science fiction, religionssociologi och existentiella frågor i en salig blandning. Perfekt som ett avbrott till annan läsning. Det tar ungefär en söndag att läsa den. Man blir lite vemodig på nåt sätt. Jag måste läsa den igen! hejdå

Pekka S sa...

Människan skulle utan sina berättelser fortfarande suttit på en gren med en banan i en handen och kliat sig i skrevet med den andra. I för sig ganska mysigt...

Har tyvärr inte Aniara men jag har Nässlorna blomma i bokkön. Ska dock komma ihåg ditt tips. Visste du förresten att Harry var från Jämshög, min egen barndomsby?

Henrik Gustafsson sa...

Jasså vilket sammanträffande att han var från din barndomsby. Nässlorna blomma ligger i min kö också, köpte den på myrornas för några veckor sen. Jag har ändå svårt att tänka mig att den kan slå Aniara, vars säregna och geniala form i kombination med en suggestiv och ödesmättad historia i rymdens tomhet gjorde att jag nästan fick gåshud. Jag kunde inte lägga den ifrån mig innan jag läst klart. Formen kräver dock lite tillvänjning men sen blir det fantastiskt. Mycket bättre än Dvärgen av Per lagerkvist, tipsade jag inte dig om den nån gång men du tyckte att den sög? Eller kanske spelar mitt minne mig ett spratt. Hursomhelst bananer är mumma

Pekka S sa...

Låter väldigt lovande. Får ta och skaffa mig ett exemplar.

Läste Dvärgen efter din rekommendation trots att frugan sa att den var kass :)

Tyckte själv att den var ganska bra, även om jag tyckte att en annan dvärghistoria "Den vidunderliga kärlekens historia" var bättre.

Alltid kul med bokrekommendationer! Men jag önskar att jag kunde läsa tre böcker samtidigt för att hinna med alla av intresse.

Henrik Gustafsson sa...

ja just det, det var frugan som inte gillade den. Den vidunderliga kärlekens historia har jag inte läst men den verkar bra när man googlar på den, jag får väl läsa den. Tyvärr har jag inte disciplin nog att läsa en bok åt gången, det brukar ofta bli ca fem parallellt. Nackdelen blir att man glömmer vem som skrev vad, fördelen blir att man får en enda lång berättelse som aldrig tar slut

Pekka S sa...

Hehe, det kan bli en märklig historia det där.

Kommer du ihåg när Don Quiote var i öknen och talade med anklagaren efter att ha berättat 1001 rövarhistorier för Harry Potter?