torsdag 7 februari 2008

Axess Magasin - Religionens återkomst

Idémagasinet Axess har i sitt senaste nummer ett tema med namnet "Religionens återkomst".

Här nedan kommer några reflektioner.

Temat innehåller tre artiklar:

- Gud bidar sin tid... av Roger Scruton, professor i filosofi

Scrutons artikeln är i huvudsak en kritik av Dawkins, Hitchens, Harris och andra högljudda ateister. Scruton förstår inte riktigt nödvändigheten av deras aggressiva religionskritik eftersom han menar att bildade människor inte förnekar vetenskaplig kunskap - något som ateisterna ser som en stor risk. Scruton väljer dock att helt ignorera alla de "obildade" som faktiskt förnekar delar av vetenskapen.
Scruton presenterar även en hel del missuppfattningar och halmgubbar om vad ateisterna sägs tycka och tro. T ex:

"Ateisterna förutsätter det som de själva vill bevisa, genom sitt antagande att vetenskapen har alla svar."
Jaså? Jag känner då ingen ateist som hävdar detta. Påstår Dawkins, Hitchens eller Harris att vetenskapen har svar på t ex etiska eller estetiska frågor?

Sedan gör han ytterligare ett märkligt påstående:
"Det finns frågor som förnuftet ställs inför men inte vetenskapen, eftersom det är frågor som inte kräver en förklaring i termer av orsaker.

En av dessa frågor gäller medvetandet."

Hmm... Så vetenskapsmän sysslar inte med frågor om medvetandet? Vad håller psykologer på med i så fall? Vad är det neurologer och kognitionsforskare undersöker? Vidare skriver Scruton om bristerna med att förklara medvetandet genom postulerandet av en homunculus, vilket ytterligare visar på dålig koll på modern medvetandeforskning. Det finns väl ingen som tror på homunculusar längre?

Scruton spinner vidare på medvetandets mysterium och hävdar att just medvetandets problem är ett skäl till att folk söker sig till religionerna. Kanske, men är detta något annat än ett argument från okunskap eller misstrogenhet?

Skribenten i fråga använder sig bitvis av mycket tvivelaktig retorik:
"De missionerande ateisterna gör oss beklämda, när de stampar på den kista där de föreställer sig att Guds lik ligger och manar oss att begrava det snabbt, innan det börjar lukta.
Dessa människor har något häftigt och ovårdat över sig: det är alldeles uppenbart att något saknas i deras liv, något som kunde skänka dem ordning och fullhet i stället för godtycklig avsky."
Stackars ateister. Så vilsna, så tomma, så ilskna. Scrutons insikter är djupt oimponerande.

- Dit förnuftet inte når av Werner G Jeanrond, professor of divinity

Jeanrond har vissa goda poänger i sin artikel ifall hans uppgifter stämmer. Han menar t ex att etiska frågor om stamcellsforskning, m m beslutades av Vetenskapsrådet på "vetenskapligt sätt".
"De flesta ansåg att en enhetlig vetenskapsetik gällde i Sverige.
Därför skulle alla etiska frågor behandlas och avgörs på ett rent vetenskapligt sätt. Den härskande vetenskapssynen ansågs vara bortom kritik. I stället för att möta de nödvändiga etiska konflikter, som kännetecknar varje pluralistiskt samhälle, förnekade man existensen av sådana konflikter till förmån för ett vetenskapligt styrt enhetssamhälle."
Om denna beskrivning stämmer så blir jag aningen förbryllad. Hur avgöra man etiska frågor på rent vetenskapligt sätt? Låter skumt enligt mig. Givetvis ska man låta rådande vetenskaplig kunskap belysa frågeställningen, men de etiska slutsatserna måste baseras på värderingar bortom de vetenskapliga faktagrunderna. Jag är därmed lite skeptisk till Jeanronds beskrivning av läget.

Jeanrond menar vidare att detta tänkande speglar hela vårt samhälle.
"Som vi har sett har den inomkristna pluraliseringsprocessen i Sverige inte lett till en pluralistisk samhällskultur. I stället har en ny enhetskultur etablerats som mer eller mindre officiellt styr Sverige enligt förment vetenskapliga principer och som uppträder med vetenskaplig auktoritet för att avgöra etiska frågor på alla nivåer av samhällsorganisationen."
Hmm... Är jag ett barn av vår samtid till den grad att jag inte ens kan se detta? Det är klart att vi ser till vetenskaplig kunskap, men visst har vi mer än sådant att basera våra beslut på? Kanske uppfattar Jeanrond den upplysningsfilosofiska etiken som en vetenskaplig etik? Fast kanske ändå inte. En bit längre in i artikeln börjar han tala om vetenskaplig "värdeneutrala etik" och då vet jag inte längre vad han menar. Etik oberoende av värderingar? Kan det ens kallas för etik?

Därefter kommer ett märkligt resonemang:
"Upplysningens utmaning av religiösa övertygelser och religiöst motiverade former av förtryck har varit viktiga för religionens utveckling och har befrämjat kritik av religionen både inifrån och utifrån. På samma sätt önskar jag mig en systematisk kritik av vetenskapens och förnuftets villkor och former i Sverige (och utomlands). Först när religionen i sina olika skepnader och det vetenskapliga förnuftet både har nått en kritisk och självkritisk nivå kan ett fruktbart samspel mellan båda dessa instanser komma i gång till förmån för mänsklighetens utveckling.

Det vore synd om religionens återkomst välkomnas av den svenska offentligheten främst på grund av att det vetenskapliga förnuftet tydligt har visat sina brister och begränsningar.
"
Tror Jeanrond inte att vetenskapen är självkritisk? Har han noll koll på vetenskapens historia? Vetenskapen är ständigt i förändring och dess metoder förfinas allt eftersom brister hittas. Vetenskapsfilosofin har haft stor inverkan på hur vi ser på vetenskapligt arbete. Menar han att religion och vetenskap kan jämföras rakt av gällande kritik och självkritik? Självfallet är vetenskapsmän och -filosofer medvetna om den vetenskapliga metodikens styrkor och brister. Eller missar jag något?

Det vore förövrigt inte alls synd om religionens återkomst beror på insikt om vetenskapens begränsningar. Etiska, existensiella och estetiska frågor får gärna belysas av religiösa (och filosofiska) tankeskolor. Detta vore på inget sätt ett nederlag för det vetenskapliga förnuftet. Tvärtom kan värdediskussioner vara till god vägledning i många vetenskapliga vägskäl. Personligen föredrar jag sekulär, filosofisk inspiration, men jag förnekar inte att religionerna kan ha något att bidra med.

Härefter övergår Jeanronds till ett allt flummigare försvar av religionen. Detta känner jag inte för att kommentera.

Jeanronds påpekar senare att diskussioner om etik och moral hamnat i skymundan i en rad debatter i Sverige och det kan jag hålla med om. Det skulle inte skada med lite öppna etiska diskussioner och debatter gällande stamcellsforskning, aborter, osv. Om inte annat så skulle folk kunna ta del av olika etiska tankeskolor och därmed få en bredare grund för det egna tänkandet i dessa frågor. Fast jag tror att Jeanronds har ett överdriver förtroende för religionernas bidrag i frågorna.

- Moderniteten har avförtrollat kosmos av Richard Wolin, professor i historia och politisk vetenskap

Wolins artikel är enligt mig betydligt mer intressant än de två andra.

Wolin börjar med en till synes objektiv beskrivning av ledande tänkares syn på religionens roll i samhället från 1600-talet och framåt. Han vågar t o m fråga sin om desekulariseringen av nödvändighet är något gott.

Han talar vidare om hur vårt moderna samhälle leder till ett avförtrollat kosmos, där mycket av den mystik och existensialism som religionerna erbjöd gått förlorat. Han har troligtvis rätt i detta, men jag tror inte att detta är en nödvändighet. Om folk bara läste vad Sagan, Feynman, Dawkins, m fl skrivit om universums mystik, så skulle de förstå att det vetenskapliga tänkandet inte behöver beröva universum på dess gåtfullhet och förunderlighet.

Wolin fortsätter med att beskriva vikten av den fria debatten och tilliten till individernas förmåga till förnuftigt ställningstagande.

En del argument presenteras för religionernas positiva roll i politiska och sociala rörelser, men poängterar samtidigt att religionerna även haft negativa konsekvenser.

Sammanfattningsvis har jag inte mycket att klaga på gällande Wolins artikel. Men det är troligtvis bara de idéhistoriskt intresserade som orkar läsa igenom den utan att gäspa allt för mycket.

Andra bloggar om: ,

Inga kommentarer: