tisdag 12 februari 2008

Ateister och kristna har mycket gemensamt

En enda skillnad på flera hundra är inte mycket att gräla över?

Andra bloggar om: , ,

9 kommentarer:

Henrik Gustafsson sa...

hehe roligt som provokation även om frågan ur ett rationellt perspektiv naturligtvis handlar om behovet av ett icke-kontingent väsen, sen vad man ger detta väsen för namn kan man ju naturligtvis diskutera.

Om jag skulle försöka definiera likheten och skillnaden mellan en ateist och en kristen så skulle jag tänka ungefär såhär:
Både den kristne och den ateistiske tänker att det någon gång i begynnelsen skett ett jättehopp från Intet till Varat. Både den kristne och den ateistiske tror att något orsakat detta. Den kristne tror att orsaken måste vara något som kan förklara sig själv medan ateisten tror att något annat kan förklara själva skapelseorsaken. Den kristne tror alltså att själva förklaringen till skapelseorsaken ligger inom själva skapelseorsaken medan ateisten tror att förklaringen till skapelseorsaken ligger utom skapelseorsaken. Är detta en grundläggande skillnad mellan ateist och kristen? Eller är jag ute och cyklar?

Pekka S sa...

Jag misstänker att din definition inte riktigt håller. Vad ateister tycker, tänker och tror om universum lär variera mer än så.

Jag själv vet inte vad jag ska tro eftersom jag saknar tillräcklig kunskap i denna fråga. Jag vet inte ifall universum hade en begynnelse eller om den är evig. Jag vet inte ifall universum måste/kan förklaras utifrån en intern eller extern orsak eller ingen orsak alls. Huruvida man ska tolka gud som en intern eller extern orsak vet jag heller inte.

Jag skulle oxå tro att många kosmologer är troende, vilket skulle innebära att de söker svar gällande universums historia utan att postulera gud i ekvationen (eftersom de forskar utifrån metodologisk naturalism). Alltså behöver inte gud vara den nödvändiga uppstartaren för dessa troende?

Och jag som ateist utesluter heller inte möjligheten att allting en gång startades av t ex gud. Jag saknar bara belägg för en tro på detta som det ser ut just nu. Postulerandet av gud som skapelseorsaken vore för mig en god-of-the-gaps-förklaring.

Min slutsats är snarare att ateister och troende kan ha lika eller olika tankar kring "begynnelsen", men att det som till slut skiljer dem åt är någon form av gudstro.

Tillbaka till ruta 1?

Henrik Gustafsson sa...

ja det är svårt att redogöra för skillnaden på ett enkelt sätt, språkets och tankens begränsningar blir så tydliga. Skillnaden ligger nog nånstans omkring det du sa om gudstro, dvs att kristna fortfarande använder sig av det belastade gudsbegreppet i kombination med att kristna har en benägenhet att göra sig föreställningar om det som ligger bortom kunskapen. Att det blir någon typ av god-of-the-gap-förklaring tror jag är oundvikligt om man på något sätt skall få gud att rymmas i tanken. Med gap kan man ju exempelvis mena existensen.

Pekka S sa...

Du skriver en del som jag tycker låter intressant.

...dvs att kristna fortfarande använder sig av det belastade gudsbegreppet"

Menar du själv att detta är olyckligt på något vis? Jag tror mig förstå vad du syftar till, men är det inte bibliskt korrekt att tala om gud som begrepp?

"...i kombination med att kristna har en benägenhet att göra sig föreställningar om det som ligger bortom kunskapen."

Hur ser du på detta? Är inte detta ett måste ifall man ska ha någon form av gudstro? Utan föreställningarna blir väl detta bortomliggande en variabel X utan något innehåll?

Det jag syftar på med god-of-the-gaps-förklaringar är slutsatser som härleds ur okunskap. T ex "Vi vet inte och kommer kanske aldrig att kunna veta varför universum existerar - alltså tror jag att gud är orsaken".
För mig är sådana argument inte lockande. Men jag tror faktiskt att jag själv skulle kunna dra sådana slutsatser i extrema situationer. T ex om jag såg en amputerad persons lemmar återbildas eller om stjärnorna på himlen förflyttade sig och bildade texten "Jag är den jag är." :)

Henrik Gustafsson sa...

tja, bibliskt korrekt att tala om Gud som begrepp är väl en tolkningsfråga, centralt är ju dock att hela kristendomen är en sorts reaktion på människans oförmåga att fånga Gud i begrepp, finitum non capax infiniti osv. Det blev nödvändigt att översätta det gränslösa till något den begränsade människan kan greppa, jfr "Och Ordet blev människa" Joh 1:14.
Språket och tanken kan greppa Jesus men inte det han representerar. Detta får effekten att en kristen talar mindre om Gud ju visare han blir. Därför ska du akta dig vidrigt noga för kristna som talar mycket om Gud muahahaha

Pekka S sa...

Då får jag akta mig för varenda kristen jag stött på :)

Pekka: "Hej, jag heter Pekka och är ateist."

Kristian: "Hej, jag är kristne Kristian."

Pekka: "Så du tror på gud?"

Kristian: "Sssshh! Nämn inte det begreppet!" *springer iväg*

Pekka: "Det var mig en riktigt vis kristen!"

:)

Skämt åsido tror jag att du har rätt. Med ökad vishet kommer ofta en ökad ovisshet och ödmjukhet. Fortsätt så bara, så möts vi snart på den mörka sidan! Ta med dig en ficklampa och extra batterier!

Henrik Gustafsson sa...

hihi, kristne Kristian verkar osedvanligt vis. ficklampa verkar överdriven lyx, lyssna i stället till psaltarens ord:

"Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus."

Pekka S sa...

Ja, gud har extremt bra mörkerseende.

Kan gud skapa ett mörker som inte hans ser något i? ;)

Henrik Gustafsson sa...

svår fråga, jag skulle nog svara nja