måndag 28 januari 2008

Borde fler välja humanistisk konfirmation?

Enligt en undersökning gjord av Svenska Kyrkan tror endast 1 av 10 konfirmander på en traditionell Gud.

Enligt undersökningen konfirmerade sig:

21%(tjejer) / 37%(killar) eftersom någon i familjen ville det.
50% (t) / 53% (k) eftersom kompisarna skulle göra det. (Knappast en överraskning 1)
33% (t) / 32%(k) eftersom de ville veta mera om kristen tro.
47%(t) / 57%(k) eftersom de ville ha presenter. (Knappast en överraskning 2)
53%(t) / 60%(k) eftersom flera i familjen är konfirmerade. (Familjen är alltså en viktig faktor)
39%(t) / 35%(k) eftersom de hade hört att det var bra. (Vad detta nu innebär)
21%(t) / 24%(k) eftersom de tror på Gud. (Ganska låga siffror?).
25%(t) / 19%(k) eftersom de ville prata om viktiga frågor.
50%(t) / 46%(k) eftersom de ville åka på läger.
67%(t) / 52%(k) eftersom de ville träffa nya människor.
63%(t) / 51%(k) eftersom det kändes bra för mig. (Ca 50% av killarna tyckte alltså inte att det kändes bra för dem?)

Vilket påstående stämde bäst för deras gudstro?

7%(t) / 9%(k) trodde på en Gud som finns utanför oss.
20%(t) / 21%(k) trodde på en Gud som finns inom oss.
23%(t) / 22%(k) trodde på en högre makt eller energi som finns överallt.
10%(t) / 17%(k) saknade tro på Gud eller högre makt.
39%(t) / 31%(k) visste inte vad de tror.

Mindre än 1/10 trodde alltså på den traditionella gud som finns utanför oss. Och ca 50% saknade tro eller visste inte vad de skulle tro. Andra verkade ha mer New Age-aktiga föreställningar. (Internationell statistik hävdar att 46-85% av svenskarna saknar gudstro.)

Gällande livet efter döden trodde konfirmanderna såhär:

11% (t) / 13%(k) trodde att alla kommer till himlen.
4%(t) / 7%(k ) trodde att man kommer antigen till himlen eller helvetet.
53%(t) / 36%(k) trodde att det finns något efter döden men det visste inte vad.
12% (t) / 13%(k) trodde på reinkarnation.
8%(t) / 14%(k) trodde att inget händer. Döden är slutet.
11%(t) / 18%(k) hade ingen uppfattning om vad som händer.

Det positiva är enligt mig det låga antal som inte tror på helvetet. I avsaknad av rädsla för en helvetesdom känner sig troligtvis människor friare att tänka själva.

Hela studien präglas enligt mig av en stor spridning i åsikter, övertygelser och brist på sådana. Samtidigt som detta är positivt i den mening att konfirmanderna visar på en förmåga och möjlighet att tänka själva så är det något märkligt att vissa av dessa ens valt att konfirmera sig. Strax under 50% av konfirmanderna trodde att Jesus var Guds son och att bibeln är viktig idag. Varför konfirmerar sig de som inte anser detta? Jo, jag vet - de får ju presenter, osv. Men var finns den intellektuella integriteten?

Kanske skulle humanisternas konfirmationvariant kunna bli ett framtida alternativ förr alla som saknar tro men ändå vill följa traditionerna i viss mening?

Andra bloggar om: , , ,

26 kommentarer:

Henrik Gustafsson sa...

Humanistisk konfirmation kan säkert vara ett alternativ. Dock borde väl även en 15- åring som väljer en sådan typ av konfirmation rimligen göra detta pga influenser från föräldrar, vänner, samhälle i övrigt etc, precis som är fallet med den mer traditionella kristna konfirmationsvarianten. Att tala om att "tänka själv" låter bra, men hur många 15-åringar gör det egentligen?

Samtidigt tycker jag det kan vara viktigt att fråga sig om det fria tänkandet överhuvudtaget existerar. Sociologiska klassiker som Berger/Luckmanns "the social construction of reality" gör gällande att hela vår verklighetsuppfattning är något som vuxit fram genom ett samspel mellan riktningslösa drifter och tankar om tillvaron. Problemet blir ju då att även Berger/luckmanns teori är en social konstruktion.
Samtidigt så kan vi ju inte förneka att vår verklighetsuppfattning ett resultat av våra tankar, känslor, erfarenheter samt saker vi läst och hört. Fritt tänkande i bemärkelsen fri att ändra sig kan jag därför förstå, men fritt tänkande i bemärkelsen fri att tänka sina "egna" tankar tycker jag därför finns skäl att ifrågasätta, vad jag vet har jag aldrig träffat nån som tänker själv i en vidare mening. Kanske är det fria tänkandet något att sträva mot men ändå ouppnåeligt? Dock borde det ändå vara gott att försöka värna om detta fria tänkande, som visserligen aldrig har observerats mig veterligen, men som jag ändå tycker förtjänar vår tro.

Pekka S sa...

Hejsan Henrik!

Du har en god poäng i det första stycket. Så kanske är det inte så lyckat att konfirmationen måste ske i en viss ålder? Fast de flesta vill nog göra det tillsammans med sina kompisar trots att de kanske inte är "redo"? (Jag kommer här lite grann att tänka på frikyrkliga unga barn som av "egen vilja" och "fritt tänkande" väljer att andedöpa sig.)

Jag får erkänna att jag inte är väldigt insatt i just Berger/Luckmanns socialkonstruktivism. Begreppet är troligtvis mer använt inom de socialvetenskapliga ämnena. Jag tror dock att denna form av verklighetskonstruktion förekommer och är relevant i många sammanhang, men att man kanske inte ska överdriva dess implikationer. Jag har t ex svårt att se hur termodynamikens lagar vore (fullständiga) sociala konstruktioner.

Hursomhelst är jag av liknande övertygelse som du. Jag anser att den fria viljan i klassisk (libertariansk) mening inte lär existera. Vi är en produkt av våra gener, vår hjärna, våra kroppar och vårt samspel med vår omgivning. Något utrymme för fullständigt originella, egna tankar finns inte. Varje tanke och varje handling är en produkt av föregående tankar, handlingar, sinnestillstånd, temperament och omständigheter.

Men detta innebär inte att vi inte kan vara mer eller mindre fria i vårt tänkande. Ju färre externa påtryckningar vi utesätts för och ju mer vi känner till om oss själva, desto "friare" är våra tankar och handlingar. Och sådan frihet ska vi värdera och sträva efter.

En 15-åring som "vill" konfirmera sig eftersom hans sektledare till fader annars misshandlar honom med en välkokt kassler är mindre fri än 15-åringen som uppfostrats till självständig, ansvarstagande och kritiskt tänkande individ.

Så tycker i alla fall min socialt konstruerade hjärna!

Henrik Gustafsson sa...

Naturligtvis blir Berger/Luckmanns bok absurd och onödig eftersom boken menar att dess budskap bara gäller under exakt de förutsättningar som rådde när boken skrevs. Socialkonstruktivismen blir ju på detta sätt absurd när den dras till sin spets, även om jag kan tycka att det finns vissa poänger. Jag vet inte om vi hade tolkat termodynamikens lagar annorlunda om mänsklighetens idéhistoria sett helt annorlunda ut, men jag kan ändå tycka att det känns relevant att leka med tanken.

Du skrev: "Men detta innebär inte att vi inte kan vara mer eller mindre fria i vårt tänkande. Ju färre externa påtryckningar vi utesätts för och ju mer vi känner till om oss själva, desto "friare" är våra tankar och handlingar. Och sådan frihet ska vi värdera och sträva efter".

Jag observerade ditt citationstecken kring ordet "friare" och/men ställer mig frågande till om det finns mänsklig kunskap som inte är en produkt av externa påtryckningar och om det är möjligt att vara mer eller mindre fri i sitt tänkande. Naturligtvis tycker vi att fader Kasslers metoder är hemska eftersom de garanterat skapar psykiska men hos offret och vi tycker därför att han inte gynnar eget tänkande. En annan typ av lärare än fader Kassler kanske istället använder andra metoder som mer gynnar eget reflekterande. Denna lärare uppfattar vi då som en bra lärare och vi uppfattar då dennes åsikter som bättre än fader Kasslers åsikter. Just därför är vi ju inte fria att välja fader Kasslers åsikter. Är vi alltså mer eller mindre fria i vårt val av tankar sett ur något sorts större objektivt perspektiv? Eller finns det överhuvudtaget något sorts större objektivt perspektiv?

Pekka S sa...

"Jag observerade ditt citationstecken kring ordet "friare" och/men ställer mig frågande till om det finns mänsklig kunskap som inte är en produkt av externa påtryckningar och om det är möjligt att vara mer eller mindre fri i sitt tänkande."

Det finns mänsklig kunskap som ligger mer eller mindre nära faktiska förhållanden, och som därmed är mer eller mindre användbar.

Jag tycker helt klart att man kan vara mer eller mindre fri i tänkandet. T ex kan man tillåtas tänka fritt eller inte. God språkförståelse, utbildning, osv kan skapa potential för bredare och djupare tankesätt. Kunskaper om ens egna psykologiska tendenser kan skydda mot "tankefällor". Osv.

Rent empiriskt skulle man t ex kunna testa tänkandets utsträckning / frihet genom att jämföra två olika individers (t ex våra två 15-åringar) förmåga att ställa frågor och lösa problem. Om vi ska vara riktigt vetenskapliga skulle de valda individerna t o m kunna vara enäggstvillingar. Ingen av dem är givetvis fri i klassisk mening, men en av dem lär ha större möjligheter.

Henrik Gustafsson sa...

Så vi menar samma sak eller? Vi tycker att det är bra att individen tillåts tänka på ett skenbart fritt sätt? Detta eftersom skenbar frihet i tanken är mer utvecklande för oss än skenbar ofrihet i tanken? Antar att det behövs knark för att nå bortom det skenbara.

Pekka S sa...

Vi menar i alla fall liknande saker. Jag tycker nämligen inte att man behöver lägga till ordet skenbart. Ett fullständigt fritt tänkande är för mig något omöjligt. Alltså vill jag inte utgå ifrån en sådan standard. För mig är tänkandet fritt när man tillåts och uppmuntras att tänka som man behagar. Detsamma gäller för den fria viljan.

Men troligtvis menar vi samma sak i slutändan. Vi utgår bara från olika kriterier?

Henrik Gustafsson sa...

Ja det låter rimligt. Skenbart är kanske ett dåligt ord, det känns lite religiöst på nåt sorts hellenistiskt sätt. Det religiösa har tyvärr kommit att bli byggstenar i mitt "fria" tänkande :)
Egentligen är det väl föga märkligt att vi båda tänker relativt lika här eftersom vårt tänkande rimligtvis är ganska präglat av västerländsk idétradition.
Det vore intressant att höra hur denna diskussion skulle låta om några miljoner år? Kanske kan då de övriga djuren bidra med nytt tankestoff? Katterna ruvar på hemligheter

Pekka S sa...

Om en miljon år kommer det frodas en religion med dessa bloggkommentarer som centrala "sanningar".

Denna religions huvudkonkurrent kommer att vara en sekt som består av överintelligenta kattoider som fördömer och förföljer alla som inte ser skrevslickande som den högsta av dygder.

Henrik Gustafsson sa...

haha inte omöjligt!
Låt oss tala i paradoxer för försvåra systematiseringen av våra läror

Pekka S sa...

Förvirring är givetvis nyckeln till vår religions framgång. Tack vare detta kommer religionen förgrenas och spridas i oändliga varianter över dispyter kring tolkning. Alla kommer att kunna finna någon variant av vår religion tilltalande.

Och för er som läser detta inlägg år 1301233 (och framåt) vill jag påpeka att även ovanstående stycke är en allegorisk redogörelse över våra väsens djuplodade längtan efter den uppenbara sanningen. Men det var väl självklart för alla intelligenta läsare?

Henrik Gustafsson sa...

Jag ser med spänd förväntan fram emot hur en allegorisk tolkning av ovanstående resonemang kan tänkas se ut. Måtte nu inte de jädra kattkräken förstöra allt

Galaxa sa...

Är det för mycket begärt att man kallar det något annat än "konfirmation"? Faktiskt ganska slött att inte uppfinna en egen term! Konfirmation betyder kyrklig välsignelsehandling alternativt juridisk bekräftelse av ett avtal. Detta är väl varken eller?

Att man föredrar att undervisa om livet etc. på ett sätt som inte är religiöst knutet är helt i sin ordning, men att kalla detta för konfirmation blir...ja, tramsigt.

Pekka S sa...

Hej Galaxa!

Tja, konfirmation har fler betydelser än de du lägger fram. Konfirmation betyder bl a att bekräfta, att bestyrka, att besanna.

Jag förstår dock att vissa kan irritera sig på att humanisterna använder samma termer som kyrkan. Men detta gör man för att folk ska ha något att relatera till för att ge insikt om vad alternativet är ett substitut för.

Nineve sa...

valet handlar inte i första hand om läsningen....så länge man kallas konfirmand har man inte officiellt tagit något beslut, vare sig det gäller i kyrkan eller hos humanisterna. Att vara kondirmand handlar om att skaffa sig kunskap för att sedan kunna ta ställning, så att man vet vad det är man säger ja eller nej till.

Pekka S sa...

Hejsan Nineve

Visst är det som du skriver, men så enkelt är det väl samtidigt inte?

Enligt statistiken är det rätt så många som faktiskt konfirmerar sig för att söka kunskap. Men hur många tror du skulle välja likadant om det var enbart detta det gällde, dvs om man tog bort kompisarna, presenterna, föräldra-/släkttrycket, traditionstänkandet, osv?

Hur många ser detta som enbart kunskapssökan? Betyder detta att de även genomgår liknande muslimska, buddistiska, hinduiska och sekulära undersökningar? Nja...

Och hur många av de som påbörjar en konfirmation hoppar av innan nattvarden?

Nineve sa...

Jag har arbetat med flera konfirmationsgrupper och vi brukar lägga mycket tid på att förklara för ungdomarna att det är ett beslut det handlar om, att de inte ska låta sig påverkas av vare sig familj eller kompisar när de bestämer sig för att konfirmera sig eller inte.

Ofta är det också så att ungdomarna avnänder persenterna, familjen osv som ursäkt inför sina kompisar för att de vill konfirmerera sig, speciellt killar.

Det är inte meningsfullt att fundera hur det skulle se ut utan gemenskapen då kyrkan är gemenskap - du undrar altås hur det skulle sett ut om den kristna tron varit anorlunda, det går givetvis inte att svara på.

Vet inte vad nattvarden har med konfirmationen att göra men endel väljer att säga nej till konfirmationen eller vill avvakta för att kunna fundera mera.

Pekka S sa...

Det är ju väldigt bra att ni pratar med dem. Men kom ihåg att statistiken i fråga bygger på anonyma svar, där ungdomarna kan vara fullt ärliga.

Det är inte otänkbart att de i vissa fall skyller på presenterna inför sina kompisar, men i andra lägen kan de lika väl presentera motiveringar till er som de tror att ni vill höra.

Skälet till att jag nämnde nattvarden var eftersom jag trodde att detta var en del av konfirmerandet av sin tro. Men jag har kanske fel? Är själv inte konfirmerad.

Hur många av de ungdomar du haft att göra med har valt att säga nej eller avvakta?

Galaxa sa...

Man kallar det konfirmation för att "ge insikt om vad alternativet är ett substitut för"? Det låter ju lagom tamt...

Men, jag förstår att jag begär för mycket, för vad kan man begära av en organisation som kallar sig "humanisterna" precis som om inte alla andra kan vara väl så goda humanister? Vad får vi se härnäst? En ny organisation som kallar sig "Vi som är bra"? Eller varför inte dra till med "Människoföreningen"?

Pekka S sa...

Ordvalet är mitt, inte humanisternas. Jag ville endast visa varför det kan vara smart att använda samma ord.

Humanister finns det av många slag, precis som det finns många typer av kristna, muslimer och ateister. Föreningen Humanisterna bejakar den sekulära humanismen men hävdar inget monopol över begreppet.

Och givetvis kan vem som helst vara en god humanist. Men det är inte bara detta den sekulära humanismen handlar om.

Läs gärna mer HÄR

Galaxa sa...

Fast Humanisterna kallar det också konfirmation. Humanisterna i Umeå anordnade Humanistisk Konfirmation på Norrbyskär utanför Umeå i somras.

Jag tycker det är utmärkt med alternativ till kristen konfirmation (även om man ju faktiskt inte alls behöver vara troende för att delta i Svenska Kyrkans konfirmationsundervisning och heller inte alls måste konfirmera sin tro). Men eftersom jag reagerar starkt på att Humanisterna kallar sig just Humanisterna, tycker jag att även detta är ett i intrång i en redan etablerad terminologi och språkbetydelse.

Att Humanisterna inte hävdar monopol över begreppet håller jag inte alls med om. Visst kan de säga "Nej, det gör vi inte", men det klingar synnerligen ihåligt. Om det vore så att de "bara" var sekulära, och hade en humanistiskt inställning till livet, djur, människor i allmänhet, men organisationen som sådan har en hård och nedlåtande attityd till vad de kallar irrläror och vanföreställningar, inte helt olik den inställning vi sett genom tiderna från kyrkan.

Att lägga beslag på ett uttryck, ett ord, som faktiskt har en annan betydelse än vad föreningen Humanisternas verksamhet gör gällande, är obehagligt. Ordet humanism är ett honnörsbegrepp innebär vetenskaper med nära anknytning till människan som kulturvarelse. Att då helt dissa att stort antal människors kultur (t.ex. religionen) är lika fundamentalistiskt som något annat.

Citerar Einstein:"Then there are the fanatical atheists whose intolerance is of the same kind as the intolerance of the religious fanatics and comes from the same source." Gillar det!

Pekka S sa...

Jag har inte hävdat att det inte kallas för konfirmation av humanisterna.

Sedan tycks det som att du argumenterar ifrån en snäv vy om vad humanism är och har varit för något.

"Ordet humanism är ett honnörsbegrepp innebär vetenskaper med nära anknytning till människan som kulturvarelse."

Detta är endast ett sätt att använda sig av begreppet humanism bland många. Humanism handlar också om fritänkande, vikten av utbildning, människocentrerad etik, m.m. Det är detta Humanisterna fokuserar på.

Anser du också att Svenska Humanistiska Förbundet (länk) tagit beslag på begreppet?

Läs mer om humanismens historia och grenar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Humanism

Galaxa sa...

Jag missuppfattde det som om det var ordvalet konfirmation du menade, men jag förstår nu när jag läser ditt svar att vi syftar på olika saker. Jag syftade på att de kallar sin utbildning för konfirmation.

Ja, min definition ab humanism blev ju väl snäv förstås. Jag skulle förstås skrivit "bl.a."

Svenska Humanistiska Förbundet heter ju det de heter. Jag kan inte se något fel i det och jag har stor respekt för det de gör. "Humanisterna" däremot har inte ens ordet förening eller förbund framför sitt namn. De är humanisterna i bestämd form. Förr hette de ju Human-Etiska Förbundet, vilket jag uppfattar som ett mycket bättre namn, där man inte lägger beslag på ett ord som används av gemene man i dagligt tal. Om någon säger: "de är humanister", så menar man kanske inte automatiskt att de är medlemmar i "Humanisterna"...

Namnet är dock inte det viktigaste - det är deras inställning till sina medmänniskor och deras aktioner som jag är mest skeptisk till.

Pekka S sa...

Jag kan hålla med om att Humanisterna i bestämd form kan vara missvisande entydligt. Samtidigt är det ett pr-mässigt bra val. Är väl lite delad här.

Du skriver att ditt största problem med Humanisterna är deras inställning till sina medmänniskor och deras aktioner. För mig är det tvärtom. :)
Det är just humanisternas människosyn och aktioner jag finner beundransvärda. Dock kan retoriken hos förespråkarna ibland ge ett sken av arrogans, vilket är beklagligt då detta gör att själva argumenten kan hamna i skymundan.

Henrik Gustafsson sa...

fördelen med att de kallar sig humanisterna är att jag kan uttala mig som företrädare för deras åsikter eftersom jag också är humanist :)

Pekka S sa...

Jag funderar på att bilda föreningen Inhumanisterna. Jag ska erbjuda diskonfirmationsläger, gravskädningar, barnoffer och vigselförorättningar. Eftersom så många stör sig på Humanisterna lär vi få många medlemmar!

Henrik Gustafsson sa...

hehe nu tänker du rätt, det finns bara möjligheter, detta gör att vi aldrig får förtvivla