tisdag 6 november 2007

Teolog smutskastar evolutionsläran

Dagen.se har på senaste tiden förvandlats till en utmärkt träningsplats för kritiskt tänkande och logisk analys. Dagens övning står Christian Braw för.

Christian Braw är docent i teologi, präst i svenska kyrkan och (ideologisk?) kritiker av evolutionsteorin. Braw är antingen en av de mindre skarpa tänkarna bland teologerna eller så är han skarp men medvetet oärlig.

I Dagen den 2 november försöker Braw smutskasta evolutionsteorin och förespråka för kreationismens plats i skolan.

Braw börjar med lite quote mining i sann kreationistisk anda:

"Det som beskrivs som den stora faran är ”kreationismen”, det vill säga föreställningen att tillvaron kommit till, inte av en slump utan av en intelligent vilja. Många av vår tids främsta vetenskapsmän är emellertid inne på just detta. Albert Einstein uttryckte det så: ”Der liebe Gott würfelt nicht” (”den käre Guden kastar inte tärning”). Detta ska tydligen inte få sägas i svenska skolor, i synnerhet inte i friskolor."

Tvärtom - Einsteincitatet skulle vara högst användbart i diskussioner om vetenskapshistoria och -debatt. Einsteins ord visar på hans ogillan av Köpenhamnstolkningen av kvantmekaniken. Det handlar inte om en kreationistisk vädjan till en intelligent eller personligt designer. Gud finns inte med i en enda av Einsteins ekvationer.

Braw går över till att svartmåla evolutionsteorin genom att beskriva Darwins rasistiska åsikter. Hela resonemanget bygger på att Darwins evolutionsövertygelse låg till grund för hans rasism och därmed bör alla andra också dra liknande slutsatser. Resonemanget är en variant av det naturalistiska slutledningsfelet. Det finns nämligen ingen logisk nödvändighet att dra ideologiska slutsatser ur naturliga tillstånd. Det är alltså problematiskt att dra slutsatser om hur till bör vara utifrån hur de är. Jag är övertygad om att Braw är medveten om detta, men sådana hinder sopar han undan i sin ideologiska stridslystnad.
Braw bortser även från det faktum att Darwin levde i ett samhälle där i princip alla var rasister. Darwins egna rasövertygelser fanns alltså långt innan hans vetenskapliga insikter. Och Darwins rasism var egentligen relativt liberal, vilket går emot Braws argumentation. Braw väljer helt enkelt att berätta de som passar hans agenda.

För att vidare misskreditera evolutionsteorin fortsätter Braw i samma spår och tar upp den brittiska kolonialismen, nazismen, rashygienförspråkandet som exempel på effekter av "evolutionismen". Detta slutledningsfelet kallas för övrigt för appeal to consequence eller vädjan till konsekvenserna. Slutledningsfelet ligger i att man försöker misskreditera argument x genom att måla upp skräckscenarion som potentiella effekter av x. Problemet är att detta inte säger någonting om argumentets faktiska giltighet. Evolutionsteorin skulle inte vara mindre välbevisad även om vantolkningar av den skulle leda till förrödande sociala konsekvenser. På samma vis kan inte Luthers teser attackeras via det faktum att Luther själv var antisemit. Det är helt enkelt irrelevant.

Och Braw går vidare i samma missvisande anda:

"Efter andra världskriget har det blivit pinsamt att tala om allt detta, men teorin finns kvar i huvudsak. Inget hindrar emellertid elever och andra att av evolutionismen dra samma slutsatser som Charles Darwin själv gjorde. Det är i själva verket svårt att undvika slutsatserna. De evolutionister som försöker göra det, har klena argument, i den mån de inte försöker undvika problemet genom att tiga.

Evolutionismen leder med stor kraft till slutsatser, som är i direkt konflikt med det föreställningsfält, som brukar kallas skolans värdegrund. Till den hör tanken på allas lika värde. Ur evolutionistisk synpunkt är detta rent nonsens. För evolutionismen är det givetvis den mest utvecklade rasen, som är mest värdefull och inom denna den mest utvecklade genetiska gruppen. Att man skulle måna om de svaga är helt främmande för evolutionismen."

Slutledningsfelen är de samma. Om Braw har svårt för att undvika dessa slutsatser bör han gå några kurser i logik på universitetet han jobbar på. Jag tror dock att han känner till bristerna i sina argument, men han räknar kallt med att andra inte upptäcker dessa.

Efter denna svartmålning går Braw över till en postmodernistisk attack på vetenskapen som metodik:

"Finns det då någon väg ut ur detta dilemma? Vi vill ju inte så gärna ha ett samhälle, präglat av the struggle for survival och the survival of the fittest.
Den enda vägen är att inse det som gäller för all vetenskap: det finns inga vetenskapliga sanningar, det finns bara förklaringsmodeller, som har sin begränsade giltighet. Epistemologin och vetenskaps-kritiken har dessutom gjort oss uppmärksamma på, att varje forskningsresultat är beroende av forskarnas sociala bakgrund, tids-andan, ekonomin och en rad andra icke-rationella faktorer. Ett samhällsbygge kan inte grunda sig på så osäkra värden."

Ja, jisses. Vetenskapen är ju sååå osäker. Det är rena slumpen att datorn jag skriver på fungerar och kan interagera med ett världsomspännande nätverk. Hur människan kunde åka till och gå på månen är ett mysterium med tanke på vetenskapens osäkerhet. Och varför i all sin dar åker vi till apoteket eller sjukhuset när vi blir sjuka?

Braw har helt rätt i att alla vetenskapliga teorier är tentativa. De är alltid öppna för revidering eller avfärdan om brister upptäcks. Men detta betyder givetvis inte att varje teori vi har idag kommer att förkastas och förklaras värdelös imorgon. Alla teorier som fungerar, dvs kan skapa testbara och falsifierbara förutsägelser, är till viss mån korrekta. Ju säkrare förutsägelser desto bättre grundade är teorierna. Och detta innebär att framtida revideringar i de flesta fall kommer att bygga vidare på de modeller vi har idag och förbättra användbarheten. Newtons fysikaliska lagar gäller fortfarande idag även om Einsteins upptäckter visade på brister. Och Newtons lagar kommer alltid att gälla, såvida universums lagar inte plötsligt förändras.

Vi kan även vara väldigt säkra på att evolutionen har varit och ännu är ett faktum. Evolutionsteorin i sig kommer säkerligen att utvecklas för att bättre förklara nuvarande och kommande upptäckter, men den kommer sannolikt aldrig att helt förkastas. Så ser den vetenskapliga bilden av det biologiska livets utveckling ut idag och det är även detta som ska läras ut i skolorna.

Men Braw drar inte samma slutsats. Han ser istället vetenskapens reviderbarhet som någonslags underligt argument för att undervisa kreationism i skolorna:

"Då uppstår också den paradoxala situationen, att man inser att kreationismen är en möjlig förklaringsmodell, kanske mindre trolig för vissa - men ändå möjlig. Det blir viktigt att sätta sig in i dess resultat, att ta upp ett vetenskapligt samtal. Debatt är vetenskapens livsluft, tystnad är ett mycket oroande tecken. Då är de stora miss-tagen nära - som det blev med rashygienen. Det skulle vara sällsamt, om vetenskapens anda av fritt samtal skulle stängas ute från skolan. Det skulle vara en vetenskaplighet i strid med vetenskapen."

Ja, självklart är det möjlig - men extremt osannolik. Och sådant ska inte undervisas som vetenskap i skolorna.

"...sätta sig in i dess resultat" är närmast skrattretande. Vilka resultat? Vad har kreationismen resulterat i för vetenskapliga upptäckter? Möjligtvis ska kreationismen diskuteras för att få inblick i pseudovetenskap och kritiskt tänkande. Det vore faktiskt värdefullt. Men att diskutera kreationism som om det vore en vetenskap vore förödande. Det vore verkligen att förvirra eleverna/studenterna om vad vetenskap är för något.

Slutligen kan jag konstatera att hela artikeln skulle kunna fungera som ett utmärkt studieexempel för nybörjare i logisk analys eller kritiskt tänkande. Slutledningsfelen är högst uppenbara och de upprepas gång på gång. Artikeln innehåller inte ett enda giltigt argument emot evolutionsteorin, men ändå behandlas teorin som något skolan borde undvika. Argumentationen liknar nästan ett ideologiskt censurförsök.

Frågan är varför en högutbildad person som Christian Braw känner sig tvingad till denna smutskastning? Saknar han giltiga argument för sina ideologiska övertygelser till den grad att han istället måste ta till sådan här smörja? Eller kan Braw helt enkelt vara såhär okunnig eller villfaren? Jag har svårt att tro det, men jag underskattar ofta ideologins och självbedrägeriets krafter. Betydligt högre aktade individer har förvånat mig med sina märkliga övertygelser.

Andra bloggar om: , , , ,

9 kommentarer:

l_johan_k sa...

Braw har tydligen inte lärt sig något på 12 år.

Pekka S sa...

Tack för den utmärkta länken!

Det är anmärkningsvärt hur likartade hans argument var då jämfört med nu. Hans tankar har verkligen inte utvecklats ett dugg. Märkligt att han inte hade vett nog att ta till sig av kritiken...

Syndare sa...

Du använder en del svagheter i Braws argumentation för att avfärda hans tankar. Det må vara din rätt, men det är så typiskt för evolutionister att bemöta just den svaga argumentationen. De intellektuellt skarpare debattörerna ignoreras, för de kan man inte bemöta.

Du har helt rätt i att Einsteincitatet handlar om kvantmekanik, och att Braw använder det fel. Men du bortser ifrån att Einstein hänvisar till Gud, vilket borde vara anmärkningsvärt för den som tror på den heliga vetenskapen. Du vet säkert också att Einstein skrivit att han tycker sig se en skapare bakom universum, även om han inte var kristen i någon mening.

Du har rätt i att Darwin inte kan misskrediteras av att de som åberopade honom gjort avskyvärda saker. Men då antar jag att du också tar avstånd ifrån Dawkins, Sturmark m.fl. ateister som använder samma typ av "appeal to consequence" i sitt hätska korståg mot troende idag? Det gör du säkert.

Nu tror jag inte att Braw egentligen menar exakt så (hans argumentation är faktiskt svag), utan vad han vill säga är att om evolutionen vore sann så är den naturliga slutsatsen att varken rasism eller nazism kan fördömas, eftersom det inte kan finnas någon objektiv moral.

Ha, nu kan jag höra protesterna, men ge mig i så fall en rimlig förklaring på hur objektiv moral skulle kunna finnas. Och kom inte dragande med någon form av kollektiv nytta. Det handlar i så fall om nytta, inte moral - moral kan inte spela någon roll om vi bara är farkoster för gener. Ur den synvinkeln spelar det ingen roll om mänskligheten förintar sig själv.

Det dummaste jag läst var av Sturmark, som är materialist, men ändå säger att moralen existerar oberoende av det materiella. Och han får hållas i våra medier.

Och till sist, vad Braw försöker säga (och faktiskt säger) om vetenskapen är att man inte kan bygga samhället på den. Vetenskap är en metod för att undersöka och beskriva verkligheten, inte en värdegrund. Vetenskapen kan aldrig uttala sig om moral.

Du är själv lite slarvig med dina uttryck. När du säger att Newtons lagar alltid kommer att gälla vill du omedvetet göra en gud av Newton. Vad du menar är väl att Newtons modeller för att beskriva verkligheten fortfarande fungerar för att göra beräkningar under vissa förutsättningar. Det är en stor skillnad mellan de sätten att uttrycka sig. Newton har inte skapat några lagar.

Ni evolutionister fascinerar mig. Ni kämpar frenetiskt för att bevisa er världsbild, utan att inse att om ni har rätt så har ni bara bevisat att allt ni gör saknar mening. Det borde vara en stor sorg, inte en glädje.

Om ni har rätt så vore det bättre att leva i någon falsk föreställning om mening. För när vi alla dör skulle det ändå inte spela någon som helst roll vad vi gjort i våra liv.

l_johan_k sa...

Du menar denna Einstein:

"[...] The word God is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this. These subtilised interpretations are highly manifold according to their nature and have almost nothing to do with the original text. For me the Jewish religion like all other religions is an incarnation of the most childish superstitions. [...]But a limited causality is no longer a causality at all, as our wonderful Spinoza recognized with all incision, probably as the first one. And the animistic interpretations of the religions of nature are in principle not annulled by monopolisation. With such walls we can only attain a certain self-deception, but our moral efforts are not furthered by them. On the contrary. [...]"

I en värld som är kontingent beroende av den kristna guden kan inte absoluta principer, t.ex. logik och moral, existera. Det är alltså den kristne som inte kan berättiga objektiv moral.

Angående "meningen med livet" är det helt irrelevant för den ontologiska frågan.

Det finns inga kreationister som är "intellektuellt skarpa"...

Pekka S sa...

Syndare: Hej och välkommen!

Först av allt uppskattar jag att du erkänner svagheter i Braws argumentation. Många andra skulle automatiskt säga emot allt jag klagade på eftersom de förutsätter att Braw som troende måste ha rätt.

Men sedan undrar jag vilka intellektuellt skarpa debattörer du syftar till? Presentera dem gärna så tar jag en titt. Jag har än inte stött på någon vass kreationist som jag medvetet undviker.

Einstein såg ingen skapare bakom universum. Hans gud var en allegori till alltet och de lagar som styr världen. Om något var han en panteist. Och detta ligger långt närmare ateismen än någon teistisk världsbild.

Sedan håller jag inte med dig om att Hitler inte skulle kunna fördömas ifall det inte existerar någon objektiv moral. Även om moralen vore relativ kan det finnas moraliska system som är bättre än andra, relativt vår mänskliga natur. Även om vi människor är farkoster för gener kan moralen vara av stor betydelse för oss som levande, kännande och sociala varelser. Där finns ingen motsättning.

Något jag dock håller med om är att vetenskapen alena inte är något man bygger en social, etisk eller estetisk värdegrund på. Men vetenskapen kan mycket väl vägleda oss i vår sökan efter sådana värdegrunder genom att ge oss kunskap om världen och oss själva.

Avslutningsvis menar du att våra mänskliga liv vore utan mening ifall universum i stort saknar sådan. Men detta stämmer givetvis inte. Vi kan mycket väl skapa vår egen mening. Och denna form av mening är inte "falsk" såsom du vill mena. Om vi känner mening med livet, så har vårt liv mening - för oss, just nu. Och det är den enda mening vars existens vi tveklöst kan känna till.

Andreas sa...

pekka S: "Även om vi människor är farkoster för gener kan moralen vara av stor betydelse för oss som levande, kännande och sociala varelser. Där finns ingen motsättning.".
Nej det finns ingen motsättning om du bara menar att det kan "betyda" något för oss, det är ju bara så att dina gener är gjorda så att det ska kännas som att det finns någon verklighet i det som "betyder" något, och generna fick Hitler att se krossandet av judarna som att det "betyder" något.

Pekka S sa...

Andreas: Jag ser moralen som betydelsefull på (minst) två plan - Dels kan moralen vara användbar/funktionsuppfyllande och dels kan den vara meningsskapande. Din kommentar verkar syfta till att vi har en genetiskt betingad tendens att försanthålla moraliska uppfattningar, kanske genom en "känsla av visshet". Det kan mycket väl stämma. Hitler upplevde med högsta säkerhet att krossandet av judarna var av betydelse. Jag undrar dock vart du vill komma med ett sådant konstaterande?

Camilla Grepe sa...

Christian Braw är i farten igen. Den här gången i Kristianstadsbladet i sällskap av en fd Dagen-redaktör och en bibeltrogen kammaråklagare:

http://www.kristianstadsbladet.se
/article/20081215/TYCKTTANKT
/434249528/1028/&
/Det-rattas-verklighet

Det är för att länken ska komma med som jag har delat den.

Pekka S sa...

Tackar, ska ta en titt!