torsdag 22 november 2007

Mats Molén förklarar sig på Dagen

Tidningen Dagens opinionsredaktör Thomas Österberg förklarade i en ledare (den 13/11) att "vulgärargument" av den typen som Mats Molén gjort mot evolutionsteorin endast skapar låsningar i debatten och att sådana därmed bör undvikas.

Molén replikerade igår (21/11) med ett förtydligande av sina argument. Han påpekar att motiven för skolmördarens agerande inte bör mörkas bara för att de an anses vara obekväma. Detta kan jag helt hålla med om. Att skolmördaren, Pekka-Eric Auvinen, påstod sig grunda sitt agerande i en form av socialdarwinism går inte att bortse ifrån.

Den viktiga frågan är hur man ska diskutera detta på ett konstruktivt sätt. Var Moléns sätt att argumentera speciellt fruktsamt?

Såhär sa Molén i artikeln Evolutionsteorin bidrog till skolmassakern:

"Evolutionsteorin lärs ut i alla skolor. I många läromedel står även mer eller mindre klart att livet är en slump och/eller att livet är meningslöst. Läroplanen i biologi menar att man skall lära sig att se sig själv i ett evolutionsperspektiv. De politiska system som byggts utifrån denna teori har varit de mest hänsynslösa av alla system, som till exempel nazismen och kommunismen."

"
Den förlorade tron på Gud som Skaparen får människor att tappa meningen med livet och snedvrider deras moral."
Molén är, som många vet, en känd motståndare av evolutionsteorin både som vetenskap och ur ett socialt/kulturellt perspektiv.

Han har tidigare skrivit bl a att evolutionsteorin är:
"ett direkt och framgångsrikt sätt att attackera kristendomen."
Och att just han tog till vara på tillfället och angrep evolutionsteorin väcker väl viss misstänksamhet? Hans argument var dessutom ensidiga och han försökte varken förklara att skolmördarens idéer kan ses som logiskt svaga eller att dessa inte bör ses som argument mot evolutionsteorins vetenskapliga giltighet.

I gårdagens replik förklarar nu Molén att:
"Om någon gör dumma saker, så är det verkligen inte ett argument emot evolutionsteorin, som många försöker påskina att jag menar."
Ok, men det kunde han ha nämnd redan från början för att undvika nästan oundvikliga missförstånd. Thomas Österberg uppfattar saken på liknande sätt:
"Den tragiska händelsen har många bottnar, och är helt enkelt för allvarlig för att reduceras till ett argument mot evolutionsteorin och dess plats i skolundervisningen.
Det är bra att biologen och geovetaren Mats Molén nu klargör att detta inte är hans avsikt. Hans problem är samtidigt att han lätt uppfattas på det sättet."
Och i sin replik tar Molén fortfarande inte upp bristerna i skolmördarens slutsatser. Han gör alltså ingen ansats att förklara varför en socialdarwinistisk etik är inte bör ses som en logisk nödvändighet utifrån evolutionsteorin. Eller anser Molén möjligtvis att de socialdarwinistiska slutsatserna är korrekta? Några goda argument för detta presenteras i så fall inte i några av Moléns kommentarer. Och detta leder till ytterligare förvirring. Vad vill Molén ha sagt och vad vill han göra åt situationen? Jag misstänker mig veta, men vill gärna höra det direkt från Molén.

Molén verkar dock ha förlorat allt hopp om en fruktsam dialog kring dessa frågorna. Han säger att låsningar uppstår så fort man nämner Gud i en dialog. Detta är dock struntprat. Hans tidigare argument hade varit lika "vulgära" även om han hade utelämnat Gud ur debatten. Det är inte ordet Gud som gjorde Moléns argument vulgära, utan Moléns bristande logik och extrema vinklingar.

Slutet av Thomas Österbergs svar sammanfattar det hela väl:
"Den 18-årige gärningsmannens mörka livssyn, som han bland annat motiverade med en hårt driven darwinism, förtjänar att diskuteras. Men det gäller att vi som är övertygade om att Gud har skapat världen inte drar resonemanget för långt, och på det sättet skapar nya låsningar. Det är ändå skillnad på vetenskapsteori och urspårad filosofi hos en förvirrad yngling."

Andra bloggar om: ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej igen!

Hur ologiskt det än är med kopplingen mellan socialdarwinism och evolutionsteorin, så är den ett faktum. Richard Dawkins, världens främste "ateist-predikant" menar inte att det är ologiskt med liknande kopplingar, även om han inte gillar den etik som följer. Så, i så fall är jag i "bra sällskap".

Frågan är inte så enkel som många verkar tro. Jag går inte in djupare på det här. I boken "När människan blev ett djur" tar jag upp detta lite noggrannare.

Det som är grunden för allt, är vad som är verkligt. En del av verkligheten kan man studera, med t ex naturvetenskap, andra delar kan vi alla bara tro något om. Men - det som är sämst, är när tro börjar kallas vetenskap. I dag på våra skolor och universitet, presenteras ofta en tro som vetenskap - en tro som ofta inte ens får ifrågasättas.

När man inte ens får kritisera en teori, så är det ett första kriterium på att den inte är vetenskapligt grundad.

Då har vi kommit mycket fel ...

Mats

Pekka S sa...

Hej hej!

Skulle du vilja hänvisa till en källa där Dawkins påstår att socialdarwinism logiskt följer ur en evolutionsövertygelse? Att han inte förspråkar en sådan etik borde väl säga en del, i och med hans expertis? Att det handlar om det naturalistiska slutledningsfelet (eller är/bör-problematiken) borde väl vara uppenbart?

Men visst är du i bra sällskap! Du, jag och Dawkins! :)

Jag förstår att du syftar till evolutionsteorin som den "tro" som presenteras som vetenskap i skolor och universitet.
Men om evolutionsteorin ska klassas som tro så gäller det även en himla massa andra väl underbyggda teorier såsom relativitetsteorin, kvantfysiken, patogenetiken, plattektoniken, osv. Och människopåverkad klimatförändring skulle verkligen inte kunna klassas som vetenskap med tanke hur underlägsen den är evolutionsteorin gällande bevisgrunderna. Men att förekomsten av människopåverkad klimatförändring är en vetenskaplig slutsats är det väl få som förnekar?

Jag håller dock fullständigt med om att vetenskapliga teorier MÅSTE få kritiseras. Vetenskapens utveckling är oerhört beroende av öppenhet för kritik.

Men jag håller inte med om att evolutionsteorin inte får kritiseras. Det är klart den får. Men det krävs väldigt goda argument för att bli tagen på allvar med tanke på evolutionsteorins goda bevisgrunder.

Hälsningar
Pekka

Anders sa...

Hej!
Jag läste lite vad du har skrivit!
Intressant att läsa!

Vi får se om Mats Molén fortsätter debatten med dig. Mats, om du läser det här så väntar jag på att du ska svara på mitt svarsinlägg i min blogg.

Jag är en f.d. kristen som trodde på det kristna framförde förut, t ex Krister Renard.

Läs gärna lite på min blogg om du vill. Jag har skrivit ett inlägg ang. evolutionsteori.

Hälsningar Anders Branderud

Pekka S sa...

Hej Anders!

Ska ta en titt på din blogg, den verkar vara intressant. Du har en hel del åsikter som jag inte hört innan.

Hälsningar
Pekka

l_johan_k sa...

Molén gör det igen.*

*d.v.s. visar att han inte vet vad han pratar om.

Pekka S sa...

Hmmm... Ska läsa artikeln! Kanske kommer en kommentar lite senare. Tack för tipset!

Pekka S sa...

Hej Totte

Jag tycker definitiv inte att du är flummig. Tvärtom - existensiella och moraliska frågor är väldigt viktiga.

Kanske har vi i vårt moderna samhälle en överdriven tro på att vetenskapen alena ska kunna svara på alla våra frågor.

När det gäller vissa frågor anser jag att man främst ska söka svaren via filosofi (och kanske religion). Givetvis ska man söka verklighetsförankrade och funktionella svar och därmed kan vetenskapen fungera som upplysande verktyg. Men vetenskap alena räcker inte. Man kan inte härleda bör från är.

Sedan det finns det ju vissa sanningar som man helt enkelt måste lära sig att leva med. Ett exempel är det faktum att vi är en produkt av slump och naturlig selektiv utan mål och syfte. Vissa anser att detta är dystert, andra inte.

Det finns många andra (filosofiska, religiösa, ideologiska) frågor som upplysta av vetenskapen ger oss svar vi inte alltid gillar. T ex anser jag att den fria viljans existens är högst osannolik utifrån det vi känner till om vår hjärna och psykologi. Denna övertygelse (samt många andra) har jag fått lära mig att leva med. Numera stör det mig föga.

Vissa kunskaper är uppmuntrande medan andra kan vara obekväma. Det gäller för oss att finna ett förhållningssätt och en mening med livet som är kompatibelt med våra kunskaper. Dessa förhållningssätt finner vi främst via filosofi och religion. (För min del nästan uteslutande filosofi).

Kanske saknar många idag kunskapen om att dessa alternativ finns? Kanske orkar de inte söka svar, eller vill inte? Kanske tror de att sådana svar är flummiga och verklighetsfrämmande? Detta är ett problem vi i så fall måste lösa, kanske genom att diskutera sådana frågor mer i skola och hem.

Andra verkar istället vara så besvärade av vetenskapliga teorier att de tror att förkastan eller förträngan är lösningen. De vägrar nästan smått fobiskt att erkänna vissa kunskaper eftersom de ej kan handskas med dem. Detta är enligt mig en motbjudande "lösning".

Hälsningar
Pekka