fredag 30 november 2007

Klimathotet och Jesu återkomst

Återigen har jag en kommentar gällande en insändare i den kristna tidningen Dagen.

Denna gången är det Hans Jonsson som skriver om kopplingarna mellan Jesu stundande återkomst och klimatläget på jorden. Och det är inte någon uppmuntrande läsning för oss som vill vända på klimattrenden för vår egen och kommande generationers skull.

Såhär skriver Hans Jonsson:

"Det finns en fara i att vi så till den grad går upp i det globala miljö- och klimathotet så vi glömmer Jesus snara tillkommelse. Vi ser visserligen hur den här jorden alltmer utgör det förlorade paradiset. Det som Gud skapade men djävulen fördärvade. Och det är det fördärvet som nu gestaltar sig i ett andligt och lekamligt hot.
Men vi som tror på Jesus, får inte glömma att han sagt att himmel och jord ska brinna, men hans ord ska aldrig försvinna. Och vi som tror på hans ord vet att den här jorden är ”sparad åt eld”. Men vi som väntar Jesus ser fram mot nya himlar och ny jord där rättfärdighet bor, enligt hans löfte.
Därför ska vi trösta varandra med att Jesus kommer snart. Han kommer för att rädda oss från den jord som är förlorad. Vår iver ska nu vara att bereda våra nära och kära, så de är redo då Jesus hämtar de sina undan den stundande vredesdomen, som ska drabba det förlorade paradiset. Guds ord säger att detta ska ske då många inte väntar det. Just därför, är det min tro att det kan ske nu. Ögonblicket då alla som bekänner Jesus som Herre, mirakulöst hämtats från den här jorden..."

"Kvar på denna jord är då de som älskar det förlorade paradiset. De som trott att denna jord är evig. De som enbart kämpat för en framtid här på jorden för barn och barnbarn. De har trott sig rädda hela världen men förlorar sina eviga själar.
Låt oss därför hålla fast vid vår tro på Guds ord. Och mitt i våra strävanden att göra denna fördärvade jord mer dräglig för den tid som är kvar, ivra för människors frälsning då Jesus kommer."
Jonssons ser alltså inget hopp om en lösning på klimatproblemet. Jorden är dömd att gå under och kvar blir vi som kämpar för vår överlevnad på denna planet. Någon stöd i vår kamp lär vi alltså inte kunna vänta oss från Jonsson och hans likar. Den lösning som Jonsson vill erbjuda är istället en tro på Jesus och därigenom en plats i Guds rike.

Hur vanlig är den här inställningen egentligen? Jag tror och hoppas att den är ganska ovanlig i Sverige. I USA lär det vara betydligt vanligare. Och detta är väldigt nedslående.
Det finns alltså en stor skara människor som inte känner någon vilja eller något behov av att kämpa för jordens och mänsklighetens fortlevnad. Istället väljer de att blunda och med knäppta händer känna förtröstan över att vara utvalda och därmed räddade från den stundande katastrofen. Något ansvar för kommande generationers välmående tänker de inte ta eftersom en viss tolkning av en viss helig text enligt dem är så extremt sannolik.

Enligt en undersökning gjord 1997 trodde 24% av de tillfrågade att Jesus återkommer inom deras livstid. 24% motsvarar cirka 71 miljoner amerikaner.

En annan undersökning gjort 1999 visade att 52% trodde att Jesus kommer att återkomma innan år 3000. Detta motsvarar cirka 154 miljoner amerikaner.

Enligt en undersökning 2006 trodde 25% av de tillfrågade amerikanerna att det var troligt eller någorlunda troligt att Jesus kommer att återkomma år 2007.

Och samtidigt undrar många troende varför ateister är så högljudda och kritiska mot alla eller vissa religioner. Varför kan de inte vara tysta och låta troende vara ifred? Jo det kan jag tala om - eftersom vi bryr oss om våra medmänniskor och vår jord.
Vi vill inte tyst se på när kvinnor tvingas till illegala aborter pga religiös lagstiftning, när kvinnor piskas eller stenas för att ha blivit våldtagna då detta är ett brott mot islam, när religiösa grupper vill utesluta vetenskaplig undervisning från skolorna, när religiösa intressen styr mellanösternpolitiken, när miljökatastrofer ignoreras i Jesu namn, när homosexuella förföljs, diskrimineras och dödas i enlighet med religiösa övertygelser, när individers åsiktsfrihet förtrycks i religiösa stater, osv, osv.

Dessa problemen beror givetvis inte på religionerna alena. Det finns även sociala, kulturella och ekonomiska motiv bakom problemen. Men den som påstår att "sann" religion inte har något med dessa saker att göra sysslar med självbedrägeri. Många av problemen beror på religionen och inget annat.

Därför skriver jag om insändare av den typen som Hans Jonsson skickade in till Dagen. Därför väljer jag att på denna blogg, som i huvudsak ska handla om skepticism och kritiskt tänkande, även ta upp religiöst relaterade problem.

Andra bloggar om: , , , ,

7 kommentarer:

Oscar sa...

Detta ser jag som ett stort hot mot vår framtid faktiskt. De här männiksorna kommer aldrig dra sitt strå till stacken när det gäller miljötänkande. De kommer fortsätta precis som innan. Det handlar alltså om 71 miljoner amerikaner.

Henrik Gustafsson sa...

Många av de hot som finns mot vår framtid, oavsett om hoten är av religiös eller ickereligiös karaktär, tror jag kan härledas till människans oförmåga/ovilja att förstå innebörden av ordet besinning

Pekka S sa...

henrik: Handlar inte apatin gällande klimathotet om just besinning men i negativ mening? Sedan vet jag inte om härledan till besinning rent generellt är en användbar förklaring.
Graden av besinning beror väl ofta på lärorna i sig, dvs till vilken grad detta premieras eller inte? Till vilken grad är egentligen individen fri att efter eget huvud bedöma sin besinning om dennes trosgrunder redan innefattar ett ställningstagande?

Henrik Gustafsson sa...

Jag skulle nog säga att besinning tar sitt avstamp i individuellt ansvar medan apati (i den bemärkelse vi använder ordet) mer hör samman med likgiltighet, att inte längre bry sig. Att härledning till besinning rent generellt inte är en användbar förklaring har du möjligen rätt eller fel i, eller också inte.

Vidare tänker jag att om en som dyrkar gudinnan Kali kan beskriva föremålet för sin dyrkan som kärleksfull och barmhärtig, så borde väl också en individ som omfattar en livsåskådning som inte premierar besinning ändå kunna inse vikten av besinning. Om jag får tillåtelse att experimentera lite med din sista fråga så skulle jag vilja omformulera den lite: Till vilken grad är egentligen individen fri att efter sina trosgrunder bedöma sin besinning om dennes eget huvud redan innefattar ett ställningstagande?

Pekka S sa...

"Jag skulle nog säga att besinning tar sitt avstamp i individuellt ansvar medan apati (i den bemärkelse vi använder ordet) mer hör samman med likgiltighet, att inte längre bry sig."

Du tror inte att olika tankeskolors ställningstagande till individuellt ansvar kan påverka individernas hållning och möjligheter till bl a besinning? I vissa fall t o m tillintetgöra möjligheten till det självständiga tänkandet?

"Till vilken grad är egentligen individen fri att efter sina trosgrunder bedöma sin besinning om dennes eget huvud redan innefattar ett ställningstagande?"

Ja, det är också en bra fråga och i många fall väldigt relevant.

Det jag vill påvisa är endast att valet mellan besinning och besinninslöshet inte är oproblematiskt. Vi är sociala varelser som av naturen tenderar att anpassa oss till vår omkrets.

Därmed bör man inte marginalisera t ex religiösa övertygelsers påverkan på individuellt agerande.

Samtidigt lever många, i alla fall vi, i fria samhällen där vi kan ta del av många åsikter utifrån vilka vi kan dra egna slutsatser. Det individuella ansvaret kan man alltså inte heller bortse ifrån.

Tore Ahola sa...

Det är väl så sant som det är sagt, att vi vet inte tiden eller stunden. Men just för den skull skall vi väl inte lämna vind för våg den skapelse som vi har fått att förvalta. Den skall ju ännu vara boningsort för bara Gud vet hur många generationer...

Pekka S sa...

Tore: Även om jag inte köper dina religiösa premisser uppskattar jag din inställning.