måndag 12 november 2007

Ingvar Laxviks akilleshäl

Ingvar Laxvik, präst och fd chefredaktör för Kyrkans Tidning har skickat in en debattartikel till Dagen.se där han högfärdigt betraktar ateister som andligt oupplysta stackare.

Huvudpoängen i artikeln är att man inte bör ta ateisters förnuftsargument på allvar eftersom det enda som egentligen spelar någon roll är omvälvande andliga upplevelser.

Laxvik förklarar sig ha tagit del av hundratals upplevelseanekdoter och detta är bevis nog för honom. Han verkar inte bekymra sig om att upplevelser av detta slag återfinns i varenda existerande religion. Muslimer får dem och tror sig uppleva Allah. Buddister får en glimt av nirvana. Katoliker känner närvaron av diverse helgon. Indianer kommer i kontakt med sina förfäder.
Och där slutar inte problematiken. Likartade upplevelser återfinns hos narkotikapåverkade, epileptiker, schizofrena, psykosdrabbade, folk med diverse obalanser i hjärnan, hjärntumörer, osv. Dessa upplevelser kan t o m triggas med elektrisk, magnetisk eller kemisk stimulans av diverse hjärncentra. Upplevelserna är alltså tydligt kopplade till vår hjärna.

Sådana trivialiteter bekymrar dock inte Laxvik som är övertygad om att varenda ateist som drabbas av andliga upplevelser kommer att överge sina förnuftsargument och ta till sig Jesus. Att man skulle kunna tolka upplevelsen på många andra vis verkar Laxvik inte ha tänkt på.

"Till dem som tror vill jag ha sagt: var inte oroliga för ateisternas attacker. När vinden (Anden) går däröver är de icke mer."
Detta är rent och skärt önsketänkande. Mängder av ateister har haft liknande upplevelser utan att för den del känna tvång att bli religiösa, även om vissa givetvis har blivit det. Men många förstår alltför väl hjärnans förmåga att "skoja" med oss. Isolerade, subjektiva upplevelser är knappast tillförlitliga för en stabil grund till ens övertygelser. Detta förstår en kritisk tänkare. Men visst kan upplevelserna vara omvälvande! T o m livsförändrande. Men en upplevelses kraft behöver på inget vis vara propotionellt till dess objektiva sanningshalt.
"Den religiösa erfarenheten är ateismens akilleshäl. ”Sturmarkarna” kan argumentera utifrån sitt förnuft hur mycket som helst, men det andligt oupplysta förnuftet kommer till korta inför verkligheten."

"
Ateister är människor som (ännu) inte gjort de omvälvande religiösa erfarenheterna. Därmed känns deras argumentation inte relevant; man kan ju inte resonera bort den helige Andes bevisning."
Strunta alltså i deras förnuftsargument. Vad har deras logik och fakta för betydelse? De har ju inte upplevt det gudomligas närhet! Laxvik har haft sina upplevelser och inga argument kan nu rubba hans tro. Oerhört öppensinnat.

Likheterna med Laxviks argument och de hos pseudovetenskapare är slående. Vädjan till subjektiv, anekdotal bevisföring, som i efterhand är omöjlig att verifiera är ett exempel. Homeopater, astrologer och slagrutemän kör med precis samma typ av bevisföring. Ska vi köpa deras vittnesmål också för att konsekventa?
Och likt pseudovetenskaparen vill Laxvik att vi ska se upplevelserna som bevis för just hans tolkning av dem, istället för att även se till alternativa förklaringar. Han är bombsäker och immun mot motargument. Precis som en kreationist eller konspirationsteoretiker.

Enligt Laxvik är alltså de religiösa upplevelserna ateisternas akilleshäl. Tja, kanske för vissa. Men jag hoppas att vi har fler akilleshälar i så fall, nämligen gällande logik och fakta. Jag vill att mina övertygelser ska kunna motbevisas. Jag vill vara öppen för nya argument.

Men vad är då Laxviks akilleshäl? Han har ingen - och däri ligger hans problem.

Andra bloggar om: , , ,

14 kommentarer:

Henrik Gustafsson sa...

Samtidigt så förmedlar det som Laxvik säger något viktigt, nämligen att tro och vetande inte spelar på samma plan. De två är ytterst inte storheter som man kan ställa emot varandra. Religion kan inte ersätta naturvetenskap även om en del försöker göra detta, men det handlar mest om okunskap tror jag. På samma sätt kan inte naturvetenskap ersätta religion även om vissa hyser den typen av övertygelser. Naturvetenskap handlar ju om det vi empiriskt kan undersöka men det i sig säger ju ingenting om det vi inte empiriskt kan undersöka. Samtidigt blir det ju här då ett problem som du säger Pekka, religionens akilleshäl försvinner, den religiöse skapar sig i spricka i tanken att gömma sig i. Dock kan man ju tycka att somliga religiösa borde ha vett att förbli i sin spricka.

Henrik Gustafsson sa...

en spricka i tanken menar jag

Pekka S sa...

Förmedlar Laxvik verkligen åskillnad mellan tro och vetande? Jag, som kanske lite utomstående, tolkar i varje fall inte honom så.

Istället upplever jag att han faktiskt argumenterar för vetande fast utifrån andra prioriteringar, dvs uppenbarelse istället för förnuft.

I exemplet om sin bekanta talar han om att det "gick inte längre att förneka fakta" och att "det faktiskt finns något som inte är faktiskt".

Vidare skriver han:
"”Sturmarkarna” kan argumentera utifrån sitt förnuft hur mycket som helst, men det andligt oupplysta förnuftet kommer till korta inför verkligheten."

Han talar även om att man inte kan resonera bort den helige Andes bevisning.

Handlar detta inte om vetande/kunskap om verkligheten? Har jag helt missuppfattat honom?

Sedan vet jag inte riktigt om man kan väsensskilja vetskap från tro. Är inte vetskap helt enkelt tro med stabilare grunder? Tro kan väl existera på mer eller mindre bra grunder? (Fast det här med "vetskap" är ju en närmast filosofisk fråga som kanske kräver en överenskommen definition att gemensamt utgå ifrån.)

Naturvetenskap t ex sysslar ju inte med absolut kunskap av något slag. Snarare handlar det om mer eller mindre sannolika hypoteser, där sannolikheten bedöms utifrån hypotesens överenstämmelse med fakta, logiska hållbarhet, osv. I viss mening producerar vetenskapen kunskap, vetande om man så vill. Men samtidigt är all vetenskap tentativ, varför man aldrig bör påstå att den ena eller andra teorin är objektivt sann.

Samtidigt har du en poäng i att naturvetenskap inte kan ge oss alla svaren, speciellt när det gäller värde- och etikfrågor, estetik och metafysik. Är det kanske frågor av detta slag du menar bygger på tro? Men inte ens här kan man väl försumma förnuftet som verktyg? Är förnuftsfrämmande etiska system något att sträva efter? Är ateisters värdeargument irrelevanta på grund av bristen av andliga upplevelser?

Jag kan faktiskt inte se Laxviks artikel som speciellt insiktsfull. Än i alla fall.

Henrik Gustafsson sa...

Jag tycker inte att Laxvik primärt talar om åtskillnad mellan tro och vetande men däremot tycker jag att det han säger rent sekundärt, mellan raderna, pekar på att tro och vetande inte spelar på samma plan, det var så jag menade. Detta är troligen inte alls vad han avser att förmedla.

Att tro och vetande inte spelar på samma plan behöver inte alls innebära en åtskillnad mellan tro och vetande enligt mig. Detta beror på att det finns en substantiell skillnad mellan tro och vetande. Om vetande till sin substans handlar om det som går att avgränsa och definiera, så handlar ju tro om det gränslösa och eviga. Om man tänker sig en exponentiell kurva som går mot oändligheten i y-led så består ju den av definierbara tal i x-led (såvida jag inte helt glömt min gymnasiematte). Med detta vill jag säga att det inte finns någon åtskillnad mellan dessa två, den ena är bara mycket svårare att greppa, men ändå beroende av den andra.

Är det därför rimligt att avfärda religiösa upplevelser på grundval av en de går att förklara med hjälp av en psykologisk diagnos? Van goghs verk kan ju lära mig något om det sant sköna i livet trots att hans psykiska svaghet stimulerade honom att skapa det vackra.

Detta leder inte till att man kan försumma förnuftet som verktyg, förnuftsfrämmande etiska system är inget att sträva efter, ateisters värdeargument är inte irrelevanta på grund av bristen av andliga upplevelser, vi behöver våra x-parametrar. Men även om vi skärper vårt intellekt till ett maximum av insikt så kommer vi tvingas rekapitulera inför det oändliga icke-vetandet.

Henrik Gustafsson sa...

för den religiöst sinnade finns det då utrymme att tänka in Gud i det oändliga icke-vetandet

Pekka S sa...

Henrik: "Om vetande till sin substans handlar om det som går att avgränsa och definiera, så handlar ju tro om det gränslösa och eviga."

Du syftar alltså till tro kring sådant som vi kanske omöjligen kan få svar på? Sådant som tycks vara bortom får uppfattnings- och förklaringsförmåga?

Henrik: "Är det därför rimligt att avfärda religiösa upplevelser på grundval av en de går att förklara med hjälp av en psykologisk diagnos? Van goghs verk kan ju lära mig något om det sant sköna i livet trots att hans psykiska svaghet stimulerade honom att skapa det vackra."

Man kan absolut inte avfärda religiösa upplevelser. Först och främst är det viktigt att poängtera att det handlar om riktiga upplevelser. Sedan kan man heller inte bevisa att upplevelsen endast är av neurologisk eller psykologisk natur. Det enda jag ville uppmärksamma var att det finns alternativa förklaringar, som är kompatibla med vår kunskap om t ex hjärnan. Jag anser att Laxvik var aningen arrogant i sin tvärsäkra tolkning av upplevelsernas natur.

Henrik: "Men även om vi skärper vårt intellekt till ett maximum av insikt så kommer vi tvingas rekapitulera inför det oändliga icke-vetandet."... "För den religiöst sinnade finns det då utrymme att tänka in Gud i det oändliga icke-vetandet."

Ja, det vårt intellekt lär ha sina gränser. Och visst finns det utrymme för Gud i detta oändliga icke-vetande. Hur man sedan väljer att förhålla sig till detta är en annan fråga.

Henrik Gustafsson sa...

ja, den fråga du nämnde på slutet gör det hela extra intressant.

för övrigt menade jag "kapitulera" och inte "rekapitulera", men det verkar som du förstod ändå

Pekka S sa...

Tänkte inte ens på att det stod rekapitulera. Du hade säkert kunnat skriva "dekapitera" utan att jag hade tänkt på det :)

Den sista frågan är verkligen intressant. Den får vi kasta boll om någon gång!

Henrik Gustafsson sa...

ja boll! och kanske kött!

Pekka S sa...

Vi kan bära kasslerhjälm och kasta brödlimpor. Har en mycket pålitlig källa som varmt rekommenderar detta!

Henrik Gustafsson sa...

f.ö. blir urgröpta brödlimpor sjukt sköna tofflor

Pekka S sa...

:)

Anonym sa...

Pekka missar min poäng: religiös vardagserfarenhet kan förvisso ofta förklaras psykologiskt etc men vid de dramatiska upplevelserna håller inte förnuftsargumenten för den upplevande. Han tvingas, precis som doktorn jag berättade om, ge upp. Jag respekterar fullt ut vetenskapens sanningssökande. Den som söker sanningen har stämt träff med religionen - längre fram. Ingvar L

Pekka S sa...

Hejsan Ingvar!

Tackar så mycket för ditt svar, men jag undrar om jag verkligen missade din poängen?

Jag skrev: "Men visst kan upplevelserna vara omvälvande! T o m livsförändrande. Men en upplevelses kraft behöver på inget vis vara propotionellt till dess objektiva sanningshalt."

"Mängder av ateister har haft liknande upplevelser utan att för den del känna tvång att bli religiösa, även om vissa givetvis har blivit det."


Jag förnekar alltså inte upplevelsernas styrka eller dramatik. Tvärtom har jag förståelse för dem som låter sig övertygas. Men upplevelserna behöver trots detta inte vara bevis för de tolkningar man gjort utifrån den kontext de upplevts och tolkats i. Historien fullständigt kryllar av människor drar felaktiga slutsatser utifrån sina personliga upplevelser. Det ligger i våra natur.

Sista meningen i ditt svar säger enligt min mening en del om din vilja att bortse ifrån alternativa förklaringar. Din självsäkerhet är förståelig, men förefallande naiv.

Hälsningar
Pekka