måndag 5 november 2007

Evolutionsteorin gör troende åsiktsskygga?

Pingstpastorn Sven-Gunnar Hultman har skrivit en något förbryllande debatt/opinionsartikel i Dagen den 1 november.

I artikeln, "Viktigaste frågan: Vad tror du på?", tycks Hultman vilja få fram att frågor om tro nuförtiden undviks och att detta beror, i alla fall delvis, på evolutionsteorin.

"Varför denna flykt ifrån den tro som byggt vårt land, som är grunden för vår etik?
En grundläggande orsak till denna flykt är utvecklingsläran, darwinismen."
Med darwinism menar han troligtvis övertygelsen om att allt liv har utvecklats genom evolutionära krafter från ett gemensamt ursprung. Jag håller med om att frågor om tro verkar göra folk obekväma, men beror detta pga evolutionsteorin? Visst, om tron gäller syndafloden eller en sexdagars skapelseprocess så kan jag förstå resonemanget, men därutöver?
"Genom den (darwinismen) har vi fått en förklaringsmodell på hur allt blev till utan Gud, en lära som förkunnas som sanning i skolorna."
Jaha? Ska vetenskap inte läras ut i skolorna?
"Jag önskar att samtalet om vårt ursprung skulle få en ödmjukare ton än det har idag. Trots allt finns det en sanning om vårt ursprung och den vill vi gemensamt finna. Då är det förödande om den helt dominerande uppfattningen om vårt ursprung har som grund att allt kom till av sig själv."
Det är alltså förödande att den pseudovetenskapliga kreationismen i ödmjukhetens namn inte jämställs med den vetenskapliga evolutionsteorin? Eller kan det t o m vara så att Hultman uppfattar evolutionsteorin och skapelseläran som vetenskapliga konkurrenter?

Gällande "den vill vi gemensamt finna"? Nej, vetenskaplig forskning strävar efter sanningen medan kreationisterna redan "har" den. Hur ska dessa läger kunna samarbeta? Ska mikrobiologen studera genetisk evolution medan kreationisten står med facit (bibeln) i hand och rättar honom?

Efter denna ödmjukhetsvädjan övergår Hultman till ett bristfälligt resonemang gällande existensiella frågor.
"Det går att leva utan Gud, att ha ett bra liv. Har en människa aldrig förstått och fått smaka vad tron på Gud ger så går det att vara nöjd med det hon har.
Det går dock inte att dö utan Gud. Varför? Därför att vi alla bär på de stora livsfrågorna om livets mening: Varför jag är till? Finns det något efter döden? Finns Gud? När det svåra händer, lidande, sjukdom och död går det inte att fly undan.

Vi människor vill
ha svar och då står darwinismen utan ord.
Den ger inget svar på vad som är meningen med allt. Den ger inte vår själ någon ro och vila. Den är ingen som ropar till ”det naturliga urvalet” när allt rasar, då ropar man till Gud oavsett om man känner honom eller inte."
För det första - Många dör utan tankar på Gud.

För det andra - Darwinismen är inte en alltomfattande världsbild. Darwinismen handlar endast om ett vetenskapligt förhållningssätt till biologisk (och ibland social/kulturell) utveckling. Att söka på svar om livet efter döden eller själslig ro hos evolutionsteorin är befängt. Att Darwinisten helt enkelt kan ha andra inspirationskällor att ta till gällande existensiella, moraliska, sociala, kulturella och estetiska frågor verkar Hultman inte ha tänkt på. Vad sägs om filosofi, skönlitteratur, konst? Eller kanske t o m bibeltexter? Varför måste gud vara en nödvändighet?
"Den kristna tron har svaren på livsfrågorna, men jag är rädd att det svenska folket inte längre uppfattar dem."
Rättelse: Den kristna tron innehåller påståenden om livsfrågorna.
"Vi behöver tillsammans få igång ett samtal om de djupa existentiella frågorna, ett samtal som hela vårt konsumtionssamhälle så väl behöver. En fråga som behöver ställas i dag är: Vad tror du på?"
Samtal om existensiella frågor skulle jag också uppskatta och sådana diskussioner skulle säkert många ha glädje av. Här håller jag faktiskt med honom.

Hultman avslutar med att fråga sig vad vi tror på. Men han glömmer en minst lika viktig fråga, nämligen Varför tror du som du gör?

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer: