måndag 30 juli 2007

Domare avvisar mirakelvädjan

Här kommer åter ett exempel på föräldrar som totalt brister i sitt ansvar för sina barn.

Denna gång handlar det om en liten flicka på 7-månader som lider av den livshotande sjukdomen hemophagocytic lymphohistiocytosis.

"Patients with HLH have an abnormally regulated immune system, and specific white blood cells, called macrophages, grow abnormally and accumulate in the body's organs, including the liver, spleen, bone marrow, central nervous system and skin."
Föräldrarna till flickan gick inte med på att genomföra benmärgstransplantation, vilket skulle kunna rädda hennes liv. Istället hoppades de på ett mirakel från gud.

Flickans mamma:
”I am a Christian and both me and my husband have faith and hope that God can heal our daughter and our conviction is that He will heal her. Our belief in a miracle gives us the ability to make decisions for her quality of life, even in the short term.”
Domaren som bedömde fallet övertalades dock inte av föräldrarnas önskemål. Han valde istället läkarnas linje som gick ut på att utföra transplantationen. Benmärgstransplantationen bedöms ha en 50% chans att lyckas. Vid ett misslyckande kan dock flickan bli handikappad eller dö. Men utan transplantationen är flickans chanser minimala.

Enligt domaren har föräldrarna ändå sista ordet. Domen är alltså en rekommendation snarare än ett beslut om vård. Dock ska föräldrarna innan domen ha uttryckt en vilja att följa domarens åsikt. Jag hoppas verkligen att de håller fast vid detta.

Andra bloggar om: ,

3 kommentarer:

Anders Lind sa...

Hittade ditt inlogg via sesam.se...jag har lidit av vuxenvarianten av sjukdomen och den är nog inte riktigt lika allvarlig som barnvarianten, men det är samma där om den inte behandlas så kan man avlida. Jag slapp benmärgsdonationer och liknande, jag fick cellgift och cortizon. Skrev också ett inlägg i fallet http://swedebear.wordpress.com/2007/08/27/irrationella-kristna/
sedan så en liten beskrivning av när jag var sjuk: http://swedebear.wordpress.com/2007/06/14/tankar-om-svensk-sjukvard/

Pekka S sa...

Hejsan och tack för dina länkar! Läste din historia och den var mycket givande. Verkliga händelser ger ett mycket djupare perspektiv vilket även påverkar ens syn på relaterade nyheter. Nyheten som jag beskrev i detta blogginlägg blir än mer skrämmande tack vare din berättelse. Tack än en gång!

Anders Lind sa...

Varsågod...ja en sån här sak berör mig lite djupare än den hade gjort om jag inte hade haft sjukdomen...naturligtvis hade jag blivit förbannad på föräldrarna ändå men när man vet hur farlig den är så blir man bara riktigt upprörd.

Ett par noteringar som jag kom på i efterhand:

1. Chansen för att föräldrarna är Jehovas Vittnen uppfattar jag som uppenbar

2. Jag har mailat tidningen för att höra om de vet hur det gick för den lilla flickan.

3. Barnvarianten är smittsam mellan syskon (Vuxenvarianten är inte smittsam alls) vilket skulle kunna innebära att om det blir syskon så kan även denna råka ut för sjukdomen