måndag 11 juni 2007

Stanley Sjöberg och ateismen

I tidningen Hemmets Vän skriver den pensionerade frikyrkopastorn Stanley Sjöberg krönikor med jämna mellanrum. I sitt senaste alster väljer han att attackera ateismen som han ser som ett växande hot.

Precis som allt annat måste ateismen få kritiseras. Men när kritiken kommer i form av argumentationsfel och missledande påståenden kan den endast leda till ökade fördomar. Sjöbergs meningsfränder förstärker eventuella fördomar om ateismen samtidigt som ateisternas fördomar om Stanley Sjöberg & Co åter bekräftas.

Vad är det då som Stanley Sjöberg fått om bakfoten?

Krönikan inleds med en antydan att ateister, som propagerar för homosexuellas rättigheter, framöver kommer att sikta in sig på pedofilers rätt att utnyttja barn.
Till att börja med bryr sig inte alla ateister om homosexualfrågor. Men även om så vore fallet, vore steget till ett försvar av pedofili absurt. Menar Sjöberg att dessa frågor är likvärdiga?

Sjöbergs argument verkar bygga på det faktum att den ateistiska humanismen inte grundar sig i absoluta etiska och moraliska grunder eftersom den:

...endast utgår från hur människor vill utifrån sina egna begär och synsätt.
Ja, precis. Men här i ligger också dess styrka, tvärtemot vad som verkar antydas. För vad ska etik och moral grunda sig i om inte mänskliga behov, begär och värderingar? Hur ska vi kunna värna om våra medmänniskor om vi inte utgår ifrån deras faktiska omständigheter?

Med detta menas givetvis inte att man fritt ska låta alla göra vad de än känner för, då en sådan inställning i praktiken inte kan leda till ett samhälle vi vill leva i. Istället ska man söka etiska grunder med potential att leda till största möjliga lycka för störst möjliga antal. Detta gör vi utifrån kunskapen om oss själva och med historien att dra lärdom utav. Uppgiften är givetvis ingen enkel, men ambitionen är högst aktningsvärd. Eller ska vi strunta i vår flertusenåriga etikutveckling och våra kunskaper, för att istället underkasta oss en etik från brons- och järnåldern?

Sjöberg följer med att att koppla ihop evolutionsteori och ateism. Han skriver:
En speciell drivkraft i ateismens förnyelse är att lyfta fram Charles Darwin och idén om att vi människor endast ska betraktas som djur, i en kedja av utvecklingen från senast apornas släktskap. Därmed har vi enligt ateismen inte någon Gud som kan ge oss livets bruksanvisning, eftersom ingen enligt dem har skapat oss.
För det första är det ett missvisande påstående att ateister pga ett accepterande av evolutionsteorin skulle tro sig ha motbevisat Guds existens. Och vad säger Sjöberg om att det finns miljoner kristna som också erkänner evolutionsteorins giltighet. Evolutionsteorin negerar inte Guds existens.

Vidare skriver Sjöberg:
Människan är en spontan händelse i evolutionen utan större mening. Vi kan alltså följa våra drifter och impulser på samma sätt som orangutanger och schimpanser. Därmed ligger fältet öppet också för gamla kvinnor och gubbsjuka män att utnyttja små flickor och pojkar för sina egna själviska begär.
Här begår Sjöberg ett klassiskt argumentationsfel - The naturalistic fallacy (Det naturalistiska slutledningsfelet). I korta drag är detta ett argumentationsfel där man utifrån det naturligt förekommande drar slutsatser om vad som är gott eller korrekt. I princip menar Sjöberg att pedofili bör ses som moraliskt acceptabelt av ateister eftersom individer med pedofila "böjelser" är som de är av naturen. Resonemanget haltar kraftigt.
Ett lika dåligt motexempel vore att påstå att alla människor göra vad de än vill eftersom Gud tillåter dem att göra det - alltså är beteendet ok! Nej, vi bör självfallet inte låta människor bete sig hur som helst, oavsett om det ligger i deras natur eller inte.

(Sedan kan man undra varför Sjöberg tar upp orangutanger och schimpanser som exempel då dessa djur tydligt besitter moraliska kvalitéer. Jag skulle också bli förvånad om man kunde visa att pedofili var vanligt förekommande hos dessa arter. Och även om jag har fel är relevansen minimal gällande våra etiska frågor.)

Efter dessa skeva argument övergår Sjöberg till att propagera för sitt kristna alternativ. Detta framstår säkert som övertygande för de som sväljer allt som serveras. Vi har alla en tendens att lita på servitörer som vi gillar. Om vi okritiskt litar på servitörens nidbild av den konkurrerande restaurangen kommer vårt nuvarande val att verka extra bra.

Frågan är om servitören verkligen inte vet bättre eller om denne medvetet förvränger verkligheten i syfte att behålla sina kunder?

Andra bloggar om: ,

Inga kommentarer: